Grannas Nystu

Helena o Per-Erik Karlström

Anders och Johan Carlsson Djupsjöbacka delade hemmanet på Grannas 1859 och troligen uppfördes ett nytt boningshus vinkelrätt mot hemgården, Anders flyttade in i nya huset Nysto som det benändes ofta av de äldre personerna på Grannas. Enligt kyrkoböckerna bodde också Anders fader Carl Mattsson i stugan. På gaveln i stugan tätt under takåsen är årtalet 1866 tydligt inskuret så då torde huset ha byggts. Huset har senare förlängts, på gamla bilder syns tydligt att de södra ändkamrarna är av ett senare datum.
Anders Carlsson och hans hustru fick endast en son som fortsatte värvet på hemmanet. Sonen Carl Gustav sökte sin hustu från Wistbacka, i familjen föddes många barn. Två söner emigrerade till Amerika och döttrarna gifte sig i socknen, tre barn dog som unga. Bröderna Viktor och Fridolf blir kvar på hemmannet och delar efter faderns död hemmanet, fadern dör i Helsingfors 1905.
Fridolf förblir ungkarl och brukar sin hemmansdel
Brodern Viktor söker sin hustru från Dövnäs och gifter sig 1907. Viktor och Selmas son Viking gifter sig med en Tenala flicka hemkommen från krigstjänst 1945. Då sonen Viking flyttade in med sin familj gjordes vissa ändringar i huset, Vikings föräldrar bodde i den norra ändan och Fritjof bodde i den södra delen av huset. Viking och Edit avskärmade två rum för sig ett kök och en kammare med en gemensam kvist för far och son.
Husets nuvarande invånare Helena och Per-Erik renoverade huset grundligt 19XX då flyttade Edit in i svärföräldrarnas del och Per-Eriks familj renoverade Fritjof del för sin familjs behov.
I samband med nyskiftet delade ägorna på Grannas på nytt och största delen av byggnaderna fån den gamla stamgården revs eller flyttades bort och nytt byggdes, så av den gamla byggnationen finns endast bostadshusen kvar.

Tilläggsinformation:

Fotografier av husets nuvarande utseende

Joel Granvik skriver om Nysto och skolan på Djupsjöbacka 

Skolvägen var över sju kilometer. Under den kallaste årstiden, särskilt de år jag var i de lägre klasserna, bodde jag och mina skolgående syskon hos farbror Johan på Djupsjöbacka Vi voro där fullkomligt utan uppsyn och kunde roa oss och göra ofog bäst vi ville. En bra skidbacke, Brantbacka fanns i närheten. Bland andra mystiska platser må nämnas två mjölkvarnar inom en kilometer och en tredje vid Långbacka. En stor sågkvarn med konstiga hjul och bommar fanns där även i närheten. Här rände vi omkring tidigt och sent.

På kvällarna sutto vi mest i granngården, Nystu, och spelade olika lappspel i sällskap med vuxna karlar. Lapparna som användes i spelet upptaga fyra geografiska namn, mest städer såsom Triest, Budapest, Rom, Berlin o.s.v. Under spelets gång begärde man av motspelaren det namn man behövde för att få "verk!!. Spelet var ganska oskyldigt, men det upptog våra kvällar. Vi hade just ingen tid över för läxorna. Under kvällarna berättades alltid spökhistorier. Hemska, hårresande historier om Bjondalskäringen, huvudlösgubbar, Pickvisbacktontn, Langbacktontn o.s.v. i oändlighet. På fullt allvar talade vuxna människor om spöken. I alla rior där man haft lik, trodde man att det spökade. Nästan varenda en hade under mörka kvällar eller nätter hört eller sett något hemskt i dessa hus.

Men vi som voro, hemma i en annan by, där man ej brukade uppskrämma barn med spökhistorier, vi voro ej mörkrädda, ej heller trodde vi på spöken. Vår dristighet i mörker berodde väl också därpå, att vi måste färdas i mörker alltid, när vi under skoltiden besökte våra egna hem. Genom vår dristighet och fördomsfrihet blevo vi riktiga hjältar bland barnen på Djupsjöbacka. Men de äldre voro betänksamma. Vi brukade rätt ofta på trots gå till någon spökria eller bastu någon beckmörk kväll. Vi förtjänade därmed mången vacker slant m.m., men de gamla sade, att detta var i högsta grad ogudaktigt. Att trotsa spöken var för dem att trotsa Gud. Vi försökte disputera med dem, och vi gjorde det med käm och överygelse, men jag vågar ej påstå, att vi hade framgång. I varje fall imponerade vi på våra skolkamrater.-

Bland annat ofog minns jag, att, vi under lediga stunder brukade roa oss med att snickra pipor i farbrors snickarstuga. Piporna fylldes med mossa från väggspringorna och rökelsen antändes. Mina kamrater fingo härigenom lust för tobaksbruk, men mig har den aldrig smakat, trots tidig träning. Vidare brukade vi jaga småfåglar med våra sprättbössor, stjäla rovor samt klättra i träden och gunga ned ekorrar.
- Skolflammor hade vi förstås var och en. Stundom två och tre till mans.