Kulturnämnden har till sitt förfogande drygt 620 000 mk/år, som måste räcka till allt: till personalens löner, föreningarnas bidrag, egen verksamhet, kurser, runebergsveckan osv. I stadens hela budget utgör kulturanslagen en rätt obetydlig summa, och med dessa pengar skulle man exempelvis få asfaltbeläggning på en gatuandel på cirka två och en halv meter. Stadens två amatörteatrar, Teater Jacob och Pietarsaaren Näyttämö, delar en pott på hundratusen mark per år. Kulturföreningar får nöja sig med 70 000 mark årligen, vilket betyder att en förening får i medeltal ettusen mark per år!

Stadens orkester fungerar i Musikinstitutets regi, och för dess verksamhet beviljade staden drygt en halv miljon mark för detta år. Med en mindre summa skulle orkesterns verksamhet knappast överhuvudtaget vara möjlig. Musikinstitutets och -yrkeshögskolans elever och lärare ger relativt ofta små konserter, men resten av konsertutbudet är helt beroende på olika föreningars aktivitet.

När staden Jakobstad utvecklar sina verksamhetsområden, får kulturen inte bli styvmoderligt behandlad. Kulturen har en solid ställning i stadens historia, men under lågkonjunkturens och insbesparingarnas tid har den nu blivit sämre lottad. Staden har överfört huvudansvaret för kulturen till föreningar utan att ändå ge dem tillräckliga resurser, dvs ekonomiskt stöd.

De gröna i Jakobstad har varit aktivt med och försvarat kulturen och tänker vara det även i fortsättningen. Enligt vår mening är en stad utan ett livligt kulturliv som ett hem utan gardiner, tavlor och mattor, eller m.a.o. ett dystert ställe, där folk varken trivs eller känner sig hemma utan vill bort för att trivas bättre någon annanstans.