Tillbaka till hemsidan.

Jesu lydnad.
Bland kristna har man olika uppfattningar om vad som skedde när människan försonades med Gud. Man talar om objektiv försoningslära och subjektiv försoningslära. Man använder uttryck som objektiv rättfärdiggörelse och subjektiv rättfärdiggörelse. Nu vill jag studera en annan sida beträffande försoningen nämligen Guds förhållande och Guds agerande beträffande försoningen. Jesus blev Gud lydig ända in i döden. Det jag tycker är att kristna har gått förbi just denna lydnad. Gud kräver av oss människor fullständig lydnad. Fastän Jesus under den nionde timmen, när han var enbart människa blev säkerligen frestad av djävulen att överge den Gud som hade övergett honom förstod han att det var helt rättvist av Gud att för en kort tid ta bort sin Son från honom. Han skulle utsättas för detta svåra prov, att inte få hjälp från Guds Son. Han förblev likväl lydig och trogen Gud. Jesus visste om allt detta eftersom det står i psalmerna. Lyckligtvis var tiden kort kanske en halv timme. När Jesus aldrig i något skede övergav Gud påverkade detta Gud. Därigenom var Gud objekt. Men det var nog Gud som på grund av Jesu handlingssätt försonade människan med sig. Då var han subjekt. Gud var alltså både objekt och subjekt. I den katolska formuleringen står det:" Genom Marias lydnad upphävs Evas olydnad." Visserligen var Maria lydig Gud, men om detta upphävde Evas olydnad, då framstår hon som vår frälsare. Detta kan jag ej omfatta. Då kommer Jesu lydnad på korset att vara av mindre betydelse.

Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.