Jesu lydnad.
Bland kristna har man olika uppfattningar om vad som skedde när människan
försonades med Gud. Man talar om objektiv försoningslära och subjektiv
försoningslära. Man använder uttryck som objektiv rättfärdiggörelse och
subjektiv rättfärdiggörelse. Nu vill jag studera en annan sida beträffande
försoningen nämligen Guds förhållande och Guds agerande beträffande försoningen.
Jesus blev Gud lydig ända in i döden. Det jag tycker är att kristna har gått
förbi just denna lydnad. Gud kräver av oss människor fullständig lydnad. Fastän
Jesus under den nionde timmen, när han var enbart människa blev säkerligen
frestad av djävulen att överge den Gud som hade övergett honom förstod han att
det var helt rättvist av Gud att för en kort tid ta bort sin Son från honom. Han
skulle utsättas för detta svåra prov, att inte få hjälp från Guds Son. Han
förblev likväl lydig och trogen Gud. Jesus visste om allt detta eftersom det
står i psalmerna. Lyckligtvis var tiden kort kanske en halv timme. När Jesus
aldrig i något skede övergav Gud påverkade detta Gud. Därigenom var Gud objekt.
Men det var nog Gud som på grund av Jesu handlingssätt försonade människan med
sig. Då var han subjekt. Gud var alltså både objekt och subjekt. I den katolska
formuleringen står det:" Genom Marias lydnad upphävs Evas olydnad." Visserligen
var Maria lydig Gud, men om detta upphävde Evas olydnad, då framstår hon som vår
frälsare. Detta kan jag ej omfatta. Då kommer Jesu lydnad på korset att vara av
mindre betydelse.
Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.