Min ungdom...

Min ungdom var betydligt bättre än min barndom.
Nu kunde jag äntligen få leva livet som jag ville, och jag begav mig genast av för att finna lyckan och studera i fjärran länder.
Jag lyckades mycket bra och besökte många länder, jag blev t.o.m Hollywoods nyaste stjärna. Jag kallades "The Mediterranean Stallion From Abroad" och hade en hel bil full av groupies som gjorde allt vad jag sa.
Trots all glamour orkade jag inte hålla på så värst länge i filmbranschen, jag fann nämligen mitt nya kall; musiken. Efter att ha varit med i otaliga punkrock-, runkpop-, deathmetal-, och garage-band, fann jag lyckan igen i form av ett ganska okänt band på den tiden...
Förstås kan Hambo aldrig tämjas och jag lämnade bandet efter en månad. Senare, under min vistelse i Amerika, rycktes jag in i armén och blev tvungen att skjuta vilt omkring mig i flera veckors tid för att klara livshanken i kriget som just hade brutit ut...

Här är mitt avslutningsfoto från Mao-Tse-Tung skolan i Japan. Hittar ni mig på bilden?
Vi var en grupp självsäkra vandaler som hade lyckats slingra oss fram till studenten... Förstås, eftersom jag var utbyteselev, kunde jag inte ett ord på japanskan och min framtid såg dyster ut vad gällde avslutningsprovet.
Turligt nog gick provet i Japan på den tiden ut på att man skulle få sju utsvultna sumobrottare att samsas om en maräng. Det var en lätt match...
Av sammanlagt femtusen studerande var det bara vi på bilden som klarade oss med livet i behåll....

Jag var ju en fattig student som varken hade hjärterum eller stjärterum och som dessutom var pank. På den tiden i Japan fanns det bara två alternativ till fattiga studenter med bra utseende: bli porrstjärna eller börja sälja ris.
Ni kan ju själv se vilket av alternativen jag valde...

Jag tröttnade på porrbranschen och sökte lyckan i Hollywood. Till först hade jag ju inga direkta 'stjärn' roller, men jag gav inte upp...
Mitt stora genombrott kom när jag fick en roll i Lassie. I denna (censurerade) scen höll Timmy på att gå in i chocktillstånd efter att jag krävt att Lassie skulle avlivas efter att jag trampat i hundbajs innan tagningen...
Lassie hade större trailer än jag under inspelningen. Jäkla byracka. Jag hatar hundar.

Här ser ni mig i en av mina mindre kända filmer, Kvinnostryparen Från Bremen. Den fick inte speciellt bra kritik av recensenterna. Vi hade alldeles för lite blod och zombies.

Här ser ni mig som specialagent när jag spelade in filmen Honey, I Don't Care If They Take Our Children med Bill Cosbys fru (på bilden). Denna roll sög brutalt och jag vägrade att gå på premiären efter att filmen var inspelad. Jag har ju trots allt mina principer.
Och så är jag ju rasist.

Jag hade även några småjobb på den lokala radion, The National Broadcasting Company. Jag hörde till den gruppen som skulle komma på någon klurig slogan eller nåt liknande som de kunde spela i pauserna.
Själv tyckte jag att man skulle ryta NBC i mikrofonen och sen klämma på en orangutang så hårt som möjligt så att folkmassorna visste vilken radiokanal de lyssnade på, oturligt nog så tyckte ingen samma som jag.
Dom skitarna.
Det hela slutade med att nån fjant skulle säga "This is NBC, the national broadcasting company" och sen skulle jag slå en äcklig trudelutt på nåt fånigt instrument.
Efter det skitjobbet stack jag till England.

Sen kom verkligen mitt genombrott. Efter att ha flytt till England och visat upp mina dolda talanger inom musiken hamnade jag i ett kaxigt pojkband från Liverpool vid namn The Beatles.

Tyvärr så funkade det inte för mig och Beatles. Bandet ville inte byta namn till "Hambo's Bitch-Boys", jag fick bara en fjärdedel av lönen, jag fick inte sjunga, och så ville inte John gå med på min 'partnerbyte' idé...
Jag sket i Beatles och stack till Amerika.

Månader gick, sen kom beskedet. Det var krig, och jag hamnade med. Här visste jag inte riktigt vem vi krigade mot, men en fin bild blev det i alla fall.

Egentligen var det ett ganska roligt krig, förstås kom det order från lite här och var och ingen visste riktigt vem man skulle skjuta, men det spelade ingen roll.
Själv hade jag inte den blekaste aning om vilket lag jag var på och sköt lika mycket åt alla håll för att vara på den säkra sidan.
I bilden ser vi hur jag och en av mina kompisar, Anders Plankton, står och väntar på att nåt ska hända. Vi hade byggt en liten gubbe av ormbunkar, men så kom nån general eller vad det nu var och förstörde vår gubbe! Anders blev helt förstörd och det är därför han ser så ledsen ut. Han hamnade i fängelse dagen efter, han skulle kanske inte ha skjutit generalen och lindat in honom i vårat tält.
Jag fick ha tre granater i mitt bälte. Anders fick bara ha en.

Här skjöt jag på en helokopter.

Här var jag med på en övning. Det gick ut på att vi skulle gå beväpnade ut i skogen i kamouflage kläder och skjuta på allt vi såg. Det var ganska roligt. Mannen som gick efter mig kallade vi till Lakrits-Peter, eftersom han alltid var så solbränd. Han kunde för övrigt kissa längst av alla på regementet.

Här lekte vi polis och tjuv, militärversionen. Jag och Benny var poliser, åtminstone tror jag att han var på mitt lag.
Förstås orkade vi inte springa och ta fast allihopa hela tiden, men vi hade ammunition så det räckte att t.o.m ta fast dom kvickaste.

Allt gott kommer till ett slut, och det blev fred. Tack vare min enastående insats kunde amerikanerna enas med indianerna och folket blev glada. Jag hyllades som nationalhjälte fastän jag tillhörde en helt annan nation.
Sen hände inget mer på 25 år.