Min barndom...

Jag hade en svår barndom. På den tiden hade man varken kläder, tid, eller pengar.
Ibland fick jag påsar av grabbarna som arbetade i gruvan som jag senare kunde använda som säng i en veckas tid framöver. Mat hade jag inte, jag fick bara sitta på nån stock och vänta på att någon förstående, äldre dam eller gentleman skulle komma förbi som jag kunde råna och senare sälja liket för att skaffa mat.
Det var hårda bud på den tiden... Alla människor över nio år turades om att skyffla skit i gruvorna. Jag var en av dom bättre lottade barnen i staden där jag bodde eftersom jag hade ingen familj att försörja.
Jag visste varken av min far eller mor, såvitt jag vet är jag föräldralös.

Jag, Hambo, när jag var ca fyra år. Jag satt bredvid min bästa vän Bärry och hans hund Snoppen och väntade på mat. Vi hade inte fått mat på två år och kläderna fick vi bara ha så länge dom tog fotot.

Här var jag just påväg upp från mitt bad. Jag tror att jag var runt sex år. Snoppen hade vi ätit upp och Bärry hade osteoporos. Var tredje månad blev alla barnen i staden slängd i den lokala "sjön" av gruvarbetarna p.g.a att vi luktade så förfärligt illa. Förstås användes sjön som dumpningsställe för slaggen, de radioaktiva gödningsmedlen och den allmänna skiten som kom ur gruvan, men vi var ju tvungna att bli rena.
Vi växte alltid mer veckan efter att vi 'badat' än vi gjort den tidigare veckan.

Här är några foton av mig som bebis. Visst var jag gosig på den tiden...
Jag blev motvilligt anmäld till en amatörfotograf tävling för Traktens Vackraste Bebis. Min enda motståndare var Bärry som jag förstås slog halft ihjäl innan tävlingen så att han inte kunde delta.
Jag vann en överlägsen seger.

Jag var alltid fascinerad av djur. Råttorna på den tiden var mycket större än vad de är idag, men jag var inte rädd. Jag hade lärt mig var man skulle sparka  så att det tog som bäst när två av dem var i just den där ställningen...
Här syns det också hur otroligt vig jag var i nacken på den tiden, vilket berodde delvist på mina ständiga dopp i den radioaktiva sjön i närheten av gruvan där jag arbetade.

Vi hade ju inte TV, tuggummin, och sajberspäjs på den tiden, men nog visste vi allt hur man hade roligt...
Redan i tidig ålder lärde jag mig hur flickor skulle tas. Vi hade mycket roligt den våren, Brenda och jag...

Tiden gick och jag växte till mig, jag var ca elva år när jag blev tvungen att sälja Bärry för att betala inträdet till karate-lektionerna. Men det var det värt.
Jag blev snabbt en mästare i både karate, tae-kwon-do, judo, kung-fu, och harakiri... Ingen kunde rå över mig.
Jag hade lurat Brenda att gå med i karateklubben så att jag senare kunde använda kampsporten som ursäkt för att jag tafsade på henne. Ljuva barndom...
I den sista bilden kan man se när jag höll på att bryta armen av Pedro, som var två år äldre än mig.
Pedro blev senare tagen av polisen och såld till Ryssland eftersom han stulit en bastukamin.

Ja... Då satt vi där då, hela gänget. Från vänster: Pedro, Achim, Jonttu, Max, Jag, och Piss-Reuter.
Alla hatade Piss-Reuter, men vi lät honom vara med på fotot i alla fall.
Visst var vi en grupp värstingar, här, när vi satt utanför skolan och drack alkohol som vi smugglat in i juiceförpackningar medan vi väntade på att lärarna skulle komma ut så vi kunde sparka skiten ur dom.
Det vara bara att inse fakta... Jag höll på att växa upp.