Om jag går ut en stjärnklar kväll
och blickar upp mot skyn
då kan jag skåda himlens päll
O vilken mäktig syn
Miljarder stjärnor någonstans
sin färg åt himlen ger
Nån stjärna med en större glans
jag också tydligt ser.

De stjärnor jag med ögat ser
är endast några få
Ty stjärnor finns oändligt fler
än ögat mitt kan nå
Var stjärna har sin egen plats
fast den för mig är skymd
Den lyser kanske upp palats
i evighetens rymd

Var människa liksom stjärnan har
på platsen där hon bor
här under hennes levnads dar
en uppgift hög och stor
Om hon sin uppgift fyller rätt
hon ljus och värme ger
och alltid hon på alla sätt
sin nästas bästa ser

Om ljuset lyst för några få
som kanske frös och svalt
blev deras vandring lätt att gå
och livet ej så kallt
Det frö vi sått skall leva kvar
och nya skott det får
Vad gott vi gjort i våra dar
ger skörd i tusen år

En stjärna slocknar dock en gång
när den har brunnit ut
Fast tiden förefaller lång
tar den en dag nog slut
Vårt liv på jorden har sin tid
det är naturens lag
Nu Svea vilar ut i frid
tills Herrens stora dag

Men minnet lever länge kvar
i djupet av vår själ
vi minns dig Svea hur du var
Du ville allas väl
Ej under skäppan ljuset låg
det spred sin varma glans
på rik och fattig hög och låg
på platsen där du fanns

När Herren släcker ut ett liv
vet vi ej vad som sker
Ett nytt oändligt perspektiv
det ändå säkert ger
Kanhända någon stjärna är
en evig himmelsk stad
Kanhända Svea ren finns där
så lycklig och så glad