Om jag går ut en stjärnklar kväll
och blickar upp mot skyn
då kan jag skåda himlens päll
O vilken mäktig syn
Miljarder stjärnor någonstans
sin färg åt himlen ger
Nån stjärna med en större glans
jag också tydligt ser.

De stjärnor jag med ögat ser
är endast några få
Ty stjärnor finns oändligt fler
än ögat mitt kan nå
Var stjärna har sin egen plats
fast den för mig är skymd
Den lyser kanske upp palats
i evighetens rymd

Var människa liksom stjärnan har
på platsen där hon bor
här under hennes levnads dar
en uppgift hög och stor
Om hon sin uppgift fyller rätt
hon ljus och värme ger
och alltid hon på alla sätt
sin nästas bästa ser

Om ljuset lyst för några få
som kanske frös och svalt
blev deras vandring lätt att gå
och livet ej så kallt
Det frö vi sått skall leva kvar
och nya skott det får
Vad gott vi gjort i våra dar
ger skörd i tusen år

En stjärna slocknar dock en gång
när den har brunnit ut
Fast tiden förefaller lång
tar den en dag nog slut
När Herren släcker ut ett liv
vet vi ej vad som sker
Ett nytt och okänt perspektiv
det säkert ändå ger

Finns bortom vintergatans sfär
en evig himmelsk stad
Kanhända finns de alla där
som redan gått åstad
Miljoner ljusår från den plats
där jag i kvällen står
finns kanske något kungspalats
med evig sol och vår