Föreskrifter för leviter och präster
Leviterna och prästerna var hela folkets representanter som utförde sin
tjänst inför Gud. Deras uppgifter var mångahanda, men det viktigaste var att
sköta om att det föreskrivna offerväsendet sköttes som det skulle.
Före
Moses
Före Mose tid utfördes offren vanligen av familjens överhuvud. Med
undantag för Melkisedek nämns inte prästämbetet före Mose
Prästerskapet
- ett nådesbevis
Att Gud utser ett heligt prästerskap är ett stort nådesbevis från Hans
sida. Det är en gåva till Israels folk som kan bringa försoning för dess
synder och överträdelser. Gud ville att Israel skulle vara ett heligt folk. Ja
ett helt folk av präster.
”Ni skall vara mig ett rike
av präster och ett heligt folk” (2 Mos 19:6)
Arons
ätt - Guds utvalda prästerskap
Endast ättlingar till Aron kunde bli präster
10.
Men Aron och hans söner skall du anbefalla att iakttaga vad som
hör till deras prästämbete. Om någon främmande kommer därvid,
skall han dödas. (4 Mos 3:10)
För att gudstjänsten skulle fungera utsåg Herren Aron till överstepräst
under Israels ökenvandring. Hans fyra söner: Nadab, Abihu, Eleasar och Itamar
assisterade honom.
Många
funktioner
1/ Medlare
En präst blir insatt till att för mänskors räkning göra tjänst inför
Gud och bära fram gåvor och offer för synder.
Aron skall bära den missgärning
som vidlåder de heliga gåvor Israels barn bära fram, när de giva några
heliga gåvor; (2 Mos 28:38)
2/ Stöda de svaga
Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse eftersom han själv
är svag och därför måste bära fram syndoffer både för folket och sig själv
En överstepräst utses alltid
bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst
inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2Han kan behandla dem rätt som
är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag 3och därför måste bära fram
syndoffer både för folket och för sig själv (Hebr 5:1-3)
3/ Finna ut Guds vilja
De skulle också utröna Guds vilja för folket (Genom Urim och Tummin (se
d.o.)
4/ Undervisa
De förvaltade Lagen och skulle därför undervisa folket och påminna om
förbundets förpliktelser
5/ Sköta om tabernaklet
Tabernaklets skötsel och bruk. Allt detta innebar att de behövde assistans av Leviterna
En
hjälp för Aron
Leviterna gavs som en gåva åt Aron och hans söner av Israels barn
6. Levi stam skall du låta
få tillträde hit; du skall låta dem stå
inför prästen Aron för att betjäna honom.
7. De skola iakttaga vad han
har att iakttaga, och vad hela
menigheten har att iakttaga, inför uppenbarelsetältet, i det att
de förrätta tjänsten vid tabernaklet.
8. Och de skola hava vården
om alla uppenbarelsetältets tillbehör,
och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de
förrätta tjänsten vid tabernaklet.
9. Alltså skall du giva
leviterna åt Aron och hans söner; de skola
vara honom givna såsom gåva av Israels barn. (4 Mos 3:6-9)
19.
Och jag har bland Israels barn givit leviterna såsom gåva åt
Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid
uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, på det
att ingen hemsökelse må drabba Israels barn, därigenom att
Israels barn nalkas helgedomen. (4 Mos 8:19)
Representerade
Israels förstfödda
Efter att ha räddats från döden i Egypten
skulle familjens förstfödda tillhöra Herren. Leviterna som var prästernas
medhjälpare kom att fungera som ställföreträdare för de förstfödda. På så
sätt var hela nationen representerad vid prästtjänstgöringen.
12.
Se, jag har själv bland Israels barn uttagit leviterna i stället
för allt förstfött bland Israels barn, allt som öppnar
moderlivet, så att leviterna skola tillhöra mig.
13.
Ty mig tillhör allt förstfött; på den dag då jag slog allt
förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i
Israel, såväl människor som boskap. Mig skola de tillhöra. Jag
är HERREN. (4 Mos 3:12-13)
17.
Ty mig tillhör allt förstfött bland, Israels barn, både
människor och boskap; på den dag då jag slog allt förstfött i
Egyptens land helgade jag det åt mig.
18.
Och jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland
Israels barn. (4 Mos 8:17-18)
Antal
Tillsammans var leviterna vid
folkräkningen 22 000 (mankön en månad uppåt) (4 Mos 3:22, 28, 34)
Levis
söner
Levi hade tre söner
1/ Gerson
2/ Kehat
3/ Merari.
1/ Gersons söner var Libni och
Simei
2/ Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel
Amran tog sin faders syster Jokebed till hustru och hon födde åt honom Aron
och Mose.
Jishars söner var Kora, Nefeg och Sikri.(Koras söner: Assir, Elkana och Abiasaf)
Aron tog till hustru Eliseba och hon födde åt honom Nadab och Abihu,
Eleasar och
Itamar.
Eleasar fick Pinehas
3/ Meraris söner var Maheli
och Musi
Gersoniternas
släkte
Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet, västerut. Och
Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet ha vården om själva tabernaklet
och dess täckelse om dess överdrag och om förhänget till ingången till
uppenbarelsetältet. Vidare om förgårdens omhängen och om förhänget för
ingången till förgården som omgav tabernaklet och altaret, så ock om
dess rep.
Från Gerson härstammade
libniternas släkt och simeiternas släkt. Dessa var gersoniternas släkter. 22De av dem som inmönstrades,
sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre,
utgjorde 7 500. 23Gersoniternas
släkter hade sitt läger bakom tabernaklet, västerut. 24Furste för gersoniternas
stamfamilj var Eljasaf, Laels son. 25Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet ha vården om
tabernaklet och tältet med dess överdrag, och om förhänget framför ingången
till uppenbarelsetältet, 26om
förgårdens omhängen och förhänget framför ingången till förgården som
omgav tabernaklet och altaret, vidare om alla tältlinor, ja, allt arbete som hörde
till detta. (4 Mos 3:21-26)
Kehatiternas
släkte
Kehatiternas släkter hade sitt läger vid sidan av tabernaklet söderut.
De skulle ha vårdnaden om alla de heliga och högheliga föremålen: arken,
bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehör till de heliga föremålen som användes
vid gudstjänsten, så och om förhänget och om allt arbete därvid.
Från Kehat härstammade
amramiternas släkt, jishariternas släkt, hebroniternas släkt och
ussieliternas släkt. Dessa var kehatiternas släkter. 28När man räknade alla av manligt kön som var en månad
eller äldre utgjorde de 8 600. Dessa skulle ha vården om de heliga föremålen.
29Kehatiternas släkter hade sitt
läger vid södra sidan av tabernaklet. 30Ledare för de kehatitiska släkternas stamfamilj var
Elisafan, Ussiels son. 31De
skulle ha vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehör till
de heliga föremålen som användes vid tjänsten, likaså om förhänget och
allt arbetet med det (4 Mos 3:27-31)
Merariternas
släkte
Merariternas släkter hade sitt läger vid sidan om tabernaklet norrut.
Meraris barn fick till åliggande att ha vården om bräderna till tabernaklet,
om dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehör och om
allt arbete därvid. Så ock om stolparna till förgården runt omkring med
deras fotstycken, deras pluggar och rep.
Från Merari härstammade
mahliternas släkt och musiternas släkt. Dessa var merariternas släkter. 34De av dem som inmönstrades,
sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre,
utgjorde 6 200. 35Ledare
för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade
sitt läger vid norra sidan av tabernaklet. 36Och Meraris barn fick till uppgift att ha vården om brädorna
till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess
tillbehör – allt arbete med dessa föremål, 37likaså om stolparna till förgården
runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor. (4 Mos 3:33-37)
Ledare
för Leviterna
Men överhövding över alla leviterna var Eleasar, prästen Arons son.
Han var förman för dem som skulle ha vården om de heliga föremålen.
Men högste ledare för alla
leviterna var Eleasar, prästen Arons son. Han hade tillsyn över dem som
ansvarade för helgedomen och dess skötsel. (4 Mos 3:32)
Tjänstgöringstid
Leviterna utförde tjänst vid
uppenbarelsetältet mellan 30- och 50-års ålder. Av de 22 000 leviterna var
8580 st i tjänstgöringsålder
Räkna antalet av Kehats söner
bland leviterna efter deras släkter och familjer, 3från trettio år eller äldre,
upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid
uppenbarelsetältet (4 Mos 4:2-3)
De av leviterna som Mose och
Aron och Israels furstar inmönstrade efter deras släkter och familjer, 47de som var trettio år eller äldre,
upp till femtio år, alla som kom för att utföra något arbete med att tjäna
eller någon tjänst med att bära vid uppenbarelsetältet (4 Mos 4:46-47)
Bakgrunden till att leviterna fick stora delar av vad som offrades åt
HERREN är att de inte hade egna arvslotter (tilldelade jordegendomar) på samma
sätt som alla de övriga stammarna hade. Så därför kompenserade HERREN dem på
detta sätt bl.a. Leviterna tilldelades nog landområden utanför de städer som
tilldelades dem efter erövringen av Kanaan som de skulle leva av de perioder
som de inte tjänstgjorde i helgedomen
Gud gav den största delen av alla offer som en arvedel åt de tjänstgörande
leviterna. De fick äta upp dem efter att de först offrats och helgats åt
HERREN på tillbörligt sätt. Gud gav således offren tillbaka åt leviterna.
Följande fick leviterna som sin andel:
-
Alla
offergåvor som inte förtärs av eld
-
Viftoffer
-
Förstlingen
-
Det
tillspillogivna
-
Alla
heliga gåvor
-
Tionde
Alla
offergåvor som inte förtärs av eld
9. Detta skall
tillhöra dig av det högheliga som icke lämnas åt
elden: alla deras offergåvor, så
ofta de frambära spisoffer
eller syndoffer, eller frambära
skuldoffer till ersättning åt
mig, detta skall såsom högheligt
tillhöra dig och dina söner.
10. På en höghelig
plats skall du äta detta; allt mankön må äta det,
det skall vara dig heligt. (4 Mos
18:9-10)
Viftoffer
Dessa offer helgades åt HERREN genom att man "viftade" - lyfte
upp och ner och fram och tillbaka - dem
inför HERRENS ansikte.
11. Och detta är
vad som skall tillhöra dig såsom en gärd av Israels
barns gåvor, så ofta de frambära
viftoffer; åt dig och åt dina
söner och döttrar jämte dig giver
jag det till en evärdlig rätt;
var och en i ditt hus som är ren må
äta det: (4 Mos 18:11)
Förstlingen
12. allt det bästa
av olja och allt det bästa av vin och av säd,
förstlingen därav, som de giva åt
HERREN, detta giver jag åt
dig.
13. Förstlingsfrukterna
av allt som växer i deras land, vilka de
bära fram åt HERREN, skola tillhöra
dig; var och en i ditt hus
som är ren må äta därav. (4 Mos
18:12-13)
15. Allt det som
öppnar moderlivet, vad kött det vara må, evad det
är människor eller boskap som de föra
fram till HERREN, det
skall tillhöra dig; dock så, att du
tager lösen för det som är
förstfött bland människor, och
likaledes tager lösen för det som
är förstfött bland orena djur.
16. Och vad angår
dem som skola lösas, skall du taga lösen för dem,
när de äro en månad gamla, och
detta efter det värde du har
bestämt: fem siklar silver, efter
helgedomssikelns vikt, denna
räknad till tjugu gera.
17. Men för det
som är förstfött bland fäkreatur eller får eller
getter må du icke taga lösen; det
är heligt. Deras blod skall
du stänka på altaret, och deras
fett skall du förbränna såsom
ett eldsoffer, till en välbehaglig
lukt för HERREN.
18. Men deras kött
skall tillhöra dig; det skall tillhöra
dig
likasom viftoffersbringan och det högra
lårstycket. (4 Mos 18:15-18)
Det
tillspillogivna
14. Allt
tillspillogivet (devoted to the LORD) Israel skall tillhöra dig. (4 Mos 18:14)
Alla
heliga gåvor
19. Alla heliga gåvor
som Israels barn l giva åt HERREN såsom gärd,
dem giver jag åt dig och åt dina söner
och döttrar jämte dig,
såsom en evärdlig rätt. Ett evärdligt
saltförbund inför HERRENS
ansikte skall detta vara för dig och
för dina avkomlingar jämte
dig.
(4 Mos 18:19)
Tionde
21. Och se, åt
Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel,
såsom lön för den tjänst de förrätta,
tjänsten vid
uppenbarelsetältet.
24. Ty den tionde
som Israels barn giva åt HERREN såsom gärd, den
giver
jag åt leviterna till arvedel. Därför
är det som jag
säger om dem att de icke skola hava
någon arvedel bland Israels
barn. (4 Mos 18:21,24)
Se mer om de specifika tiondelagarna bland "Sammanställning av
civila lagar"
Ingen
annan arvedel än Gud och vad Han ger
20. och HERREN
sade till Aron: I deras land skall du icke hava någon
arvedel, och du skall icke hava någon
lott bland dem; jag skall
vara din lott och arvedel bland
Israels barn. (4 Mos 18:20)
Även
Leviterna ska ge tionde
25. Och HERREN
talade till Mose och sade:
26. Till
leviterna skall du så tala och säga: När I av Israels barn
mottagen den tionde som jag har bestämt
att I skolen få av dem
såsom eder arvedel, då skolen I därav
giva en gärd åt HERREN, en
tionde av tionden.
27. Och denna
eder gärd skall så anses, som när andra giva säd från
logen och vin och olja från pressen.
28. På detta sätt
skolen ock I av all tionde som I mottagen av
Israels barn giva en gärd åt
HERREN; och denna HERRENS gärd av
tionden skolen I giva åt prästen
Aron.
29. Av alla gåvor
som I fån skolen giva åt HERREN hela den gärd som
tillkommer honom; av allt det bästa
av gåvorna skolen I giva
den, sådant bland dessa som passar
till heliga gåvor.
30. Och du skall
säga till dem: När I nu given såsom gärd det bästa
av dem, skall denna leviternas gåva
så anses, som när andra giva
vad loge och press avkasta.
31. I med edert
husfolk mån äta det på vilken plats som helst; ty
det är eder lön för eder tjänstgöring
vid uppenbarelsetältet.
32. När I så
given det bästa av dem såsom gärd, skolen I icke för
deras skull komma att bära på synd;
och då skolen I icke ohelga
Israels barns heliga gåvor och så träffas av döden. (4 Mos 18:8-32)
Leviterna ges 48 städer i
Kanaans land
1. Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt
emot
Jeriko, och sade:
Ge leviterna städer att bo i
2. Bjud Israels
barn att de av de arvslotter de få till besittning
skola åt leviterna giva städer att
bo i; utmarker runt omkring
dessa städer skolen I ock giva åt
leviterna.
Också utmarker för djuren
3. Städerna
skola de själva hava att bo i, men de tillhörande
utmarkerna
skola vara för deras dragare och deras boskap och
alla deras övriga djur.
4. Och städernas
utmarker, som I skolen giva åt leviterna, skola
sträcka sig tusen alnar från
stadsmuren utåt på alla sidor.
5. Och utanför
staden skolen I mäta upp på östra sidan två tusen
alnar, på västra sidan två tusen
alnar, på södra sidan två tusen
alnar och på norra sidan två tusen
alnar, med staden i
mitten.
Detta skola de få såsom utmarker till sina städer.
De sex fristäderna inkluderas
6. Och de städer
som I given åt leviterna skola först och främst
vara de sex fristäderna, vilka I
skolen giva till det ändamålet
att en dråpare må kunna fly till
dem; vidare skolen I jämte
dessa städer giva dem fyrtiotvå
andra,
7. så att de städer
som I given åt leviterna tillsammans utgöra
fyrtioåtta städer, med tillhörande
utmarker.
Varje stam ger i proportion mot sin egen arvslotts omfattning
8. Och av dessa
städer, som I skolen giva av Israels barns
besittningsområde,
skolen I taga flera ur den stam som är
större, och färre ur den som är
mindre. Var stam skall åt
leviterna giva ett antal av sina städer,
som svarar mot den
arvedel han själv har fått. (4 Mos
35:1-8)
Leviternas
invigning till tjänst (4 Mos 8:5-22)
”HERREN talade till Mose och
sa: Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem. På följande sätt
skall du göra med dem för att rena dem: (4 Mos 8:5-7a)
Rening
Du skall stänka reningsvatten
på dem (jfr prästerna som skulle badas) och de skall raka hela sin kropp och
två sina kläder och skola så rena sig. (4 Mos 8:7b)
Offer
Sedan ska de ta en ungtjur med
tillhörande spisoffer av fint mjöl, begjutet med olja, därjämte ska du ta en
annan ungtjur till syndoffer. (4 Mos 8:8)
Församla hela menigheten
Och du skall föra leviterna
fram inför uppenbarelsetältet och du skall församla Israels barns hela
menighet. (4 Mos 8:9)
Leviterna blir själva ett viftoffer
Leviterna var en ställföreträdare för hela nationen, genom att lägga
sina händer på dem erkände folket deras ställföreträdande funktion NIV
8:10
Och när du har fört leviterna
fram inför HERRENS ansikte, skall Israels barn lägga sina händer på dem Och
Aron skall vifta leviterna (present the levites before the LORD as a
waveoffering) inför HERRENS ansikte såsom ett viftoffer från Israels barn och
de skall sedan ha i åliggande att förrätta HERRENS tjänst. (4 Mos 8:10-11)
Leviterna identifierar sig med
offerdjuret
Och leviterna ska lägga sina händer
på tjurarnas huvuden och den ena skall du offra till syndoffer och den andra
till brännoffer åt HERREN för att bringa försoning för leviterna. Så skall
du ställa leviterna inför Aron och hans söner och vifta dem såsom ett
viftoffer åt HERREN. (4 Mos 8:12-13)
Sedan klara för tjänst
På detta sätt skall du bland
Israels barn avskilja leviterna, så att leviterna ska tillhöra mig. Därefter
skall leviterna gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet sedan du har
renat dem och viftat dem såsom ett viftoffer. (4 Mos 8:14-15)
Leviterna - en förstlingsgåva
till HERREN
Ty bland Israels barn är de
mig givna såsom gåva, istället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött
bland Israels barn, har jag uttagit dem åt mig. Ty mig tillhör allt förstfött
bland Israels barn, både människor och boskap; på den dag då jag slog allt förstfött
i Egyptens land, helgade jag det åt mig. Och jag har tagit leviterna istället
för allt förstfött bland Israels barn. (4 Mos 8:16-18)
Leviterna - Guds gåva till
Aron
Och jag har bland Israels barn
givit leviterna som gåva åt Aron och hans söner till att förrätta tjänst
vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, på det att
ingen hemsökelse må drabba Israels barn därigenom att Israels barn nalkas
helgedomen. (4 Mos 8:19)
Mose och Aron gjorde som HERREN
befallt
Mose, Aron och hela Israels
menighet gjorde med leviterna i allt så som Herren
hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem. 21Leviterna renade sig och tvättade
sina kläder, och Aron förde fram dem såsom ett viftoffer inför Herrens
ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem. 22Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid
uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de
med dem. (4 Mos 8:20-22)
Prästerna
- en representant för hela folket
Prästernas plats - till öster
Österom tabernaklet var det bästa väderstrecket att vara placerad
Men mitt för tabernaklet, på
framsidan, mitt för uppenbarelsetältet, österut, hade Mose och Aron och hans söner sitt läger. (4 Mos 3:38)
Skall
bära folkets missgärning
1. Och HERREN
sade till Aron: Du och dina söner, och din faders hus
jämte dig, skolen bära den missgärning
som vidlåder helgedomen;
och du och dina söner jämte dig
skolen bära den missgärning som
vidlåder edert prästämbete.
2. Men också
dina fränder, Levi stam, din faders stam, skall du
låta få tillträde dit jämte dig,
och de skola hålla sig till dig
och betjäna dig, under det att du
och dina söner jämte dig gören
tjänst inför vittnesbördets tält.
3. Och de skola
iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som
eljest är att iakttaga vid hela tältet;
men de må icke komma vid
de heliga redskapen eller altaret, på
det att icke både de och I
mån dö.
4. De skola hålla
sig till dig och iakttaga vad som är att iakttaga
vid uppenbarelsetältet, under all tjänstgöring
vid tältet; men
ingen främmande får komma eder nära.
5. Och I skolen
iakttaga vad som är att iakttaga vid helgedomen och
vid altaret, på det att icke förtörnelse
åter må komma över
Israels barn.
6. Se, jag har
uttagit edra bröder, leviterna, bland Israels barn;
en gåva äro de åt eder, givna åt
HERREN, till att förrätta
tjänsten vid uppenbarelsetältet.
Ingen
främmande
Prästämbetet var inget Arons söner hade förtjänat. Det var en gåvotjänst.
Men ingen annan kunde utföra den tjänsten utan att dö
7. Men du och
dina söner jämte dig skolen iakttaga vad som hör till
edert prästämbete, i allt vad som
angår altaret och det som är
innanför förlåten, och skolen så
göra tjänst. Jag giver eder
edert prästämbete såsom en gåvotjänst;
men om någon främmande
kommer därvid, skall han dödas. (4
Mos18:1-7)
22. Men de övriga
israeliterna må hädanefter icke komma vid
uppenbarelsetältet, ty de skola därigenom
komma att bära på synd
och så träffas av döden;
23. utan
leviterna skola förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet,
och de skola bära de missgärningar
som begås. Detta skall vara
en evärdlig stadga för eder från
släkte till släkte; bland
Israels barn skola de icke hava någon
arvedel. (4 Mos 18:22-23)
Prästerliga
kläder (2 Mos 28:4-43)
Prästernas speciella helighet uttrycktes också genom de kläder som föreskrevs
för dem. De tillverkades av de finaste materialen och arbetet utfördes mycket
noggrant och gav därmed uttryck för skönhet och värdighet.
Säg till alla era konstförfarna
män, som jag har uppfyllt med vishetens ande att de skall göra kläder åt
Aron (2 Mos28:3)
Till
ära och prydnad
2. Och du skall göra åt
din broder Aron heliga kläder, till ära och
prydnad.
Tillverkad
av andefyllda hantverkare
3. Och du skall tillsäga
alla edra konstförfarna män, som jag har
uppfyllt med vishetens ande, att de skola göra kläder åt Aron,
för att har må helgas till att bliva präst åt mig. (2 Mos 28:3)
För
att de inte må dö...
43.
Och Aron och hans söner skola hava dem på sig, när de gå in i
uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret för att göra
tjänst i helgedomen -- detta på det att de icke må komma att
bära på missgärning och så träffas av döden.
Detta skall vara en
evärdlig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom. (2 Mos
28:43)
De
heliga kläderna
Prästen bar livklädnad, bälte, huva och benkläder, allt av fint linne.
Fint linne är i Bibeln en symbol för rättfärdighet. Översteprästen skulle
symboliskt vara klädd i fullkomlig rättfärdighet
40.
Också åt Arons söner skall du göra livklädnader, och du skall
göra bälten åt dem; och huvor skall du göra åt dem, till ära och
prydnad. Och detta skall du kläda på din broder Aron och hans
söner jämte honom;
41.
och du skall smörja dem och företaga handfyllning med dem och
helga dem till att bliva präster åt mig.
42.
Och du skall göra åt dem benkläder av linne, som skyla deras
blygd; dessa skola räcka från länderna ned på låren.
43.
Och Aron och hans söner skola hava dem på sig, när de gå in i
uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret för att göra
tjänst i helgedomen -- detta på det att de icke må komma att
bära på missgärning och så träffas av döden.
Detta skall vara en
evärdlig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom. (2
Mos 28:40-43)
4. Och dessa äro de kläder
som de skola göra: bröstsköld, efod,
kåpa, rutig livklädnad, huvudbindel och bälte.
De skola göra
heliga kläder åt din broder Aron och hans söner, för att han må
bliva präst åt mig.
5. Och härtill skola de
taga av guldet och av det mörkblåa, det
purpurröda, det rosenröda och det vita garnet. (2 Mos 28:4-5)
Livklädnaden
Livklädnaden var en lång vit, sömlös mantel med ärmar som räckte nästan
ned till fötterna. (J.f.r. Jesu mantel som var utan sömmar - Jesus var vår överstepräst)
Bältet bars utanpå livklädnaden. Enligt 2 Mos 39:29 syddes blått, purpur och
rött in i det vita linnet. (Samma som i tabernaklet). Huvan var enkel och åtsittande.
39.
Du skall ock väva en rutig livklädnad av vitt garn (2 Mos 28:39)
Bälte
Ett
bälte skall du göra i brokig vävnad. (2 Mos 28:39)
Benkläder
Närmast kroppen skulle han ha kläder av finaste
linne.
42.
Och du skall göra åt dem benkläder av linne, som skyla deras
blygd; dessa skola räcka från länderna ned på låren. (2 Mos 28:42)
Översteprästen kom alltid ur Arons släkt. Tjänsten tillträddes vid 30
års ålder (j.f.r.) Jesus. Översteprästen var den viktigaste personen i gamla
förbundets religiösa system. Han representerade ensam hela nationen inför
Gud.
Översteprästen bar utöver prästernas plagg ämbetsdräkt, efod, bröstsköld
och en speciell huvudbonad. Han fick inte riva sönder sina kläder p.g.a. ingen
olycka kunde vara så stor när han fick komma inför Gud den högste ansikte
som överstepräst.
”Den dräkt översteprästen bar bestod av sju delar (Guds tal ,
fullkomlighetens tal) och kallades härlighetsdräkt. Dräkten var hans ära och
prydnad, den var samtidigt ett budskap om den fullkomlige Överstepräst som
skulle komma. Det var med dräkten som det var med de olika offren. När man tar
dem tillsammans utgör de ett enda budskap om honom som skulle vara större än
Aron.(Blodsförbundet, Nilsson)
Genom sina helgade kläder uttryckte både översteprästen och de andra
prästerna härligheten i tjänsten som medlare mellan Gud och Israel. De
beskrev dessutom Gudsdyrkans skönhet genom de färggranna kläderna som
harmonierade med färgerna för övrigt i helgedomen. (Blodsförbundet, Nilsson)
Efodkåpan
Ämbetsdräkten som räckte ner till knäleden var helt blå med undantag
för de granatäpplen och bjällror som var fastsatta längst ner. Den blå färgen
representerar det himmelska och är ett vittnesbörd om att han har ett
himmelskt uppdrag - att bringa försoning mellan Gud och mänskan. Granatäpplena
i blått, purpur och rosenrött var som prydnad, men talade samtidigt det
himmelska (blått), det konungsliga (rött) och om det försonande blodet
(rosenröda) medan bjällrorna, som var gjorda av rent guld skulle hjälpa församlingen
att höra hur översteprästen rörde sig när han gick in i det allra heligaste
på stora försoningsdagen.
Av mörkblått tyg
31.
Efodkåpan skall du göra helt och hållet av mörkblått tyg;
32.
och mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och denna
öppning skall omgivas med en vävd kant, likasom öppningen på en
pansarskjorta, för att den icke slitas sönder. (2 Mos 28:31-32)
Granatäpplen och bjällror
33.
Och på dess nedre fåll skall du sätta granatäpplen, gjorda av
mörkblått, purpurrött och rosenrött garn, runt omkring fållen,
och bjällror av guld mellan dessa runt omkring:
34.
en bjällra av guld och så ett granatäpple, sedan en bjällra av
guld och så åter ett granatäpple, runt omkring fållen på kåpan.
35.
Och denna skall Aron hava på sig, när han gör tjänst, så att det
höres, när han går in i helgedomen inför HERRENS ansikte, och
när han går ut -- detta på det att han icke må dö. (2 Mos 28:33-35)
Efoden
och skärpet
Efoden som var som en kort ärmlös jacka. Denna var i två stycken och
var vävd i äkta guldtråd tillsammans med linnetråd i blått, purpur och
rosenrött och hölls ihop av två axelklaffar eller kedjor av guld. Vid höften
satt ett skärp som höll efoden på plats. På varje axelstycke fanns en ädelsten
med sex av Israels stammar inristade efter ålder. Stenarna omgavs av flätverk
av guld (Guds härlighet och majestät) Prästen representerade på detta sätt
hela nationen i sin medlargärning. Efoden var smyckad med två flätverk i guld
och två små kedjor av rent guld. Efoden vittnade om att översteprästen var både
Guds och folkets tjänare. (Blodsförbundet, Nilsson; Gamla testamentet talar,
Schultz)
6. Efoden skola de göra av
guld och av mörkblått purpurrött,
rosenrött och tvinnat vitt garn, i konstvävnad.
7. Den skall vid sina båda
ändar hava två axelstycken, som skola
fästas ihop, så att den hållen hopfäst.
8. Och skärpet, som skall
sitta på efoden och sammanhålla den,
skall vara av samma slags vävnad och i ett stycke med den: av
guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt
garn. (2 Mos 28:6-8)
Två stenar
En symbol för att översteprästen bar farm hela
folket inför Gud
9. Och du skall taga två
onyxstenar och på dem inrista Israels
söners namn,
10.
sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den
andra stenen, efter ättföljd.
11.
Med stensnidarkonst, såsom man graverar signetringar, skall du
inrista Israels söners namn på de två stenarna. Med nätverk av
guld skall du omgiva dessa. (2 Mos 28:9-11)
Aron skall bära hela Israel inför HERRENS
ansikte
12.
Och du skall satta de båda stenarna på efodens axelstycken, för
att stenarna må bringa Israels barn i åminnelse; Aron skall bära
deras namn inför HERRENS ansikte på sina båda axlar, för att
bringa dem i åminnelse.
13.
Och du skall göra flätverk av guld,
14.
så ock två kedjor av rent guld; i virat arbete skall du göra
dessa, såsom man gör snodder. Och
du skall fästa de snodda
kedjorna vid flätverken. (2 Mos 28:12-14)
Domsskölden
(Bröstskölden)
Bröstskölden (for making decisions 2 Mos 28:15
NIVn) (23 cm x 23 cm) var den vackraste, mest storartade och hemlighetsfulla
utsmyckningen i översteprästens dräkt. den hölls fast vid efodens axelband
med guldkedjor. Underdelen hölls fast med blå snören som knöts fast vid skärpet.
Tolv ädelstenar med stammarnas namn ingraverade var fastsatta vid bröstskölden.
De omgavs av flätverk av guld. (jfr det nya Jerusalems grundstenar Upp
21:19-20) Översteprästen bar på det sättet symboliskt hela folket på sitt
hjärta när han trädde fram inför Gud i sin medlargärning. Han bar dem inte
bara på sina skuldror. Han hade dem också i sitt hjärta. Stenarna strålade
efter måttet av det ljus som träffade dem.
15.
En domssköld skall du göra i konstvävnad; du skall göra den i
samma slags vävnad som efoden: av guld och av mörkblått,
purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn skall du göra den.
16.
Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en väska,
ett kvarter lång och ett kvarter bred.
17.
Och du skall besätta den med infattade stenar, ordnade på fyra
rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd;
18.
i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;
19.
i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
20.
i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med
flätverk av guld skola de sitta i sin infattning.
21.
Stenarna skola vara tolv, efter Israels söners namn, en för vart
namn; var sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna,
inristat på samma sätt som man graverar signetringar. (2 Mos 28:15-21)
Det
nya Jerusalems grundstenar skall utgöras av: jaspis, safir, kalcedon,
smaragd, sardonyx, karneol, krysolit, beryll, topas,
krysopras, hyacint och ametist. (De understreckade har samma namn
Fästs vid efoden med guldsnoddar
22.
Och du skall till bröstskölden göra kedjor i virat arbete, såsom
man gör snodder, av rent guld.
23.
Vidare skall du till bröstskölden göra två ringar av guld och
sätta dessa båda ringar i två av bröstsköldens hörn.
24.
Och du skall fästa de båda guldsnodderna vid de båda ringarna, i
bröstsköldens hörn.
25.
Och de två snoddernas båda andra ändar skall du fästa vid de två
flätverken och så fästa dem vid efodens axelstycken på dess
framsida.
26.
Och du skall göra två andra ringar av guld och sätta dem i
bröstsköldens båda andra hörn, vid den kant därpå, som är vänd
inåt mot efoden.
27.
Och ytterligare skall du göra två ringar av guld och fästa dem
vid efodens båda axelstycken, nedtill på dess framsida, där den
fästes ihop, ovanför efodens skärp.
28.
Och man skall knyta fast bröstskölden med ett mörkblått snöre,
Som går från dess ringar in i efodens ringar, så att den sitter
ovanför efodens skärp, på det att bröstskölden icke må lossna
från efoden. (2 Mos 28:22-28)
Så skall prästen bära hela Israel inför
HERRENS ansikte
29.
Aron skall så bära Israels söners namn i domsskölden på sitt
hjärta, när han går in helgedomen, för att bringa dem i
åminnelse inför HERRENS ansikte beständigt. (2 Mos 28:29)
Urim
och tummin
Betydelse och användning
Betyder ljus och fullkomlighet (eller the curses
and perfections” NIVn 28:30).
Det Hebreiska ordet Urim börjar med den första bokstaven i det hebreiska
alfabetet och Tummin börjar med den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet.
De var helgade lotter som användes vid svåra valsituationer för att utröna
Guds vilja
21.
Och hos prästen Eleasar skall han sedan hava att inställa sig,
för att denne genom urims dom må hämta svar åt honom inför
HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vända
åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela
menigheten.» (4 Mos 27:21).
Det har föreslagits att om Urim (curses) dominerade var svaret nej men om
Tummin (Perfections) dominerade var svaret ja. I vilket fall som helst var varje
beslut från Gud.
”Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart Herren vill” (Ords 16:33)
Placerades i bröstskölden
8.
Och han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim in
i skölden. (3 Mos 8:8).
30.
Och du skall lägga urim och tummim in i domsskölden, så
att de ligga på Arons hjärta, när han ingår inför HERRENS
ansikte; och Aron skall så bära Israels barns dom på sitt hjärta
inför HERRENS ansikte beständigt. (2 Mos 28:30)
Huvudbindel
Du
skall göra en huvudbindel av vitt garn (2 Mos 28:39)
Det vita är ju rättfärdighetens färg.
Diademet
36.
Du skall ock göra en plåt av rent guld, och på den skall du
rista, såsom man graverar signetringar: »Helgad åt HERREN.»
37.
Och du skall fästa den vid ett mörkblått snöre, och den skall
sitta på huvudbindeln; på framsidan av huvudbindeln skall den
sitta.
38.
Den skall sitta på Arons panna, och Aron skall bära den
missgärning som vidlåder de heliga gåvor Israels barn bära fram,
när de giva några heliga gåvor; den skall sitta på hans panna
beständigt, för att de må bliva välbehagliga inför HERRENS
ansikte. (2 Mos 28:36-38)
Detta diadem var en ständig påminnelse om att Guds väsen är Helighet.
Prästernas
invigning till tjänst
De första prästerna invigdes i sin tjänst genom en storslagen ceremoni
. Den utvärtes förberedelsen för att möta Gud symboliserar den invärtes
helgelsen Gud kräver av sitt folk. Aron och hans söner tvättades med vatten
vid uppenbarelsetältets (Tent of meeting) ingång för att rena dem från
ceremoniell orenhet, innan de kläddes i de prästerliga dräkterna och smordes
med olja. Detta symboliserade den Helige Andes utrustning till prästerlig tjänst.
Sedan fördes syndofferstjuren fram till uppenbarelsetältet och Aron och
hans söner lade sina händer på tjurens huvud. Detta symboliserade att djuret
blev ett substitut för Aron och hans söner och deras synder överflyttades
till offerdjuret. Sedan lade Aron och hans söner händerna på en vädur som
sedan offrades som brännoffer (symboliserar total överlåtelse åt Gud). Sedan
offrades en vädur till men nu strök Mose blod på Aron och hans söners högra
öronsnibb, tumme och stortå. Detta symboliserar känslighet inför Gud och
Hans ord samt ett liv i Guds tjänst för andras bästa. Det övriga blodet stänktes
på altaret runt omkring. Detta symboliserar att Gud vill se på dem i nåd och
hjälpa dem. Han tog sedan fettet, högra benet och tre brödkakor och gav dem
åt Aron och hans söner vilka utförde viftoffret. Därefter förbrändes det på
altaret. Bringan kokades och åts av Mose och prästerna. Innan denna offermåltid
inledde stänkte Mose smörjelseoljan och blodet på prästerna och deras dräkter.
Denna ceremoni upprepades i sju (7 = fullkomlighet) dagar och helgade prästerna
för deras tjänst i tabernaklet. Hela församlingen gjordes på detta sätt
medveten om Guds Helighet. (Blodsförbundet, Nilsson)
Församla
vid tabernaklets ingång
2. »Tag Aron och hans söner
jämte honom samt deras kläder och
smörjelseoljan, så ock syndofferstjuren och de två vädurarna och
korgen med de osyrade bröden.
3. Församla sedan hela
menigheten vid ingången till
uppenbarelsetältet.»
4. Och Mose gjorde såsom
HERREN hade bjudit honom, och menigheten
församlade sig vid ingången till uppenbarelsetältet.
5. Och Mose sade till
menigheten: »Detta är vad HERREN har bjudit
mig att göra.» (3 Mos 8:2-5)
Offerdjur
1. Och detta är vad du
skall göra med dem för att helga dem till
att bliva präster åt mig:
Tag en ungtjur och två vädurar, felfria djur,
2. och osyrat bröd och
osyrade kakor, begjutna med olja, och
osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemjöl skall du
baka dem.
3. Och du skall lägga dem i
en och samma korg och bära fram dem i
korgen såsom offergåva, när du för fram tjuren och de två
vädurarna. (2 Mos 29:1-3)
Tvätta
med vatten
4. Därefter skall du föra
Aron och hans söner fram till
uppenbarelsetältets ingång och två dem med vatten. (2 Mos 29:4; 3 Mos
8:6)
Klä
på de heliga kläderna
7. Och han satte livklädnaden
på honom och omgjordade honom med
bältet och klädde på honom kåpan och satte på honom efoden och
omgjordade honom med efodens skärp och fäste därmed ihop
alltsammans på honom.
8. Och han satte på honom
bröstskölden och lade urim och tummim in
i skölden.
9. Och han satte
huvudbindeln på hans huvud och satte på
huvudbindeln framtill den gyllene plåten, det heliga diademet,
såsom HERREN hade bjudit Mose. (3 Mos 8:7-9;2 Mos 29:5-6)
Tabernaklet
helgas med smörjelseolja
10.
Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad
däri var och helgade allt;
11.
och han stänkte därmed sju gånger på altaret och smorde altaret
och alla dess tillbehör och bäckenet jämte dess fotställning,
för att helga dem. (3 Mos 8:10-11)
Smörj
Aron med olja
7. Och du skall taga smörjelseoljan
och gjuta på hans huvud och
smörja honom. Och han göt smörjelseolja på Arons huvud och smorde
honom för
att helga honom. (3 Mos 8:12)
Även
Arons söner till evärdlig tid
8. Och du skall föra fram
hans söner och sätta livklädnader på dem.
9. Och du skall omgjorda
dem, Aron och hans söner, med bälten och
binda huvor på dem. Och de skola hava prästadömet såsom en
evärdlig rätt. Så skall du företaga handfyllning med Aron och
hans söner. (2 Mos 29:7-9; 3 Mos 8:13)
Identifiering
med syndofferstjuren
10.
Och du skall föra tjuren fram inför uppenbarelsetältet, och Aron
och hans söner skola lägga sina händer på syndoffertjurenstjurens
huvud.
(2 Mos 29:10; 3 Mos 8:14)
Tjuren
offras
Sedan
skall du slakta tjuren inför HERRENS ansikte, vid ingången
till uppenbarelsetältet och Mose tog blodet och strök med sitt
finger på altarets horn runt omkring och renade altaret; men det
övriga blodet göt han ut vid foten av altaret och helgade detta
och bragte försoning för det.
Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, så ock
leverfettet och båda njurarna med fettet på dem; och Mose
förbrände det på altaret.
Men det övriga av tjuren, köttet, hans hud och hans orenlighet skall du
bränna upp i eld utanför lägret. Det är ett syndoffer. (2 Mos
29:11-14; 3 Mos 8:15-17)
Detta skedde vid det tredje altaret (Miphkad-altaret)
som fanns rakt österut, utanför lägret. Minst 1 km från det heliga i
tabernaklet/templet. Vid det senare templet var det beläget vid den södra toppen av
oljeberget.
(Ernest L. Martin:
Secrets of Golgotha)
Den
ena väduren offras som brännoffer
15.
Och du skall taga den ena väduren, och Aron och hans söner skola
lägga sina händer på vädurens huvud.
16.
Sedan skall du slakta väduren och taga hans blod och stänka på
altaret runt omkring;
17.
men själva väduren skall du dela i dess stycken, och du skall
två inälvorna och fötterna och lägga dem på styckena och
huvudet. (Se kommentar om brännoffer)
18.
Och du skall förbränna hela väduren på altaret; det är ett
brännoffer åt HERREN. En välbehaglig
lukt, ett eldsoffer åt
HERREN är det. (2 Mos 29:15-18; 3 Mos 8:185-21)
Den
andra väduren - för ordinationen
19.
Därefter skall du taga den andra väduren, och Aron och hans
söner skola lägga sina händer på vädurens huvud. (2 Mos 29:19; 3 Mos
8:22)
Öronsnibb, tumme och stortå bestryks
20.
Sedan skall du slakta väduren och taga av hans blod och bestryka
Arons högra örsnibb och hans söners högra örsnibb och tummen på
deras högra hand och stortån på deras högra fot; men det övriga
blodet skall det stänka på altaret runt omkring. (2 Mos 29:20;3 Mos
8:23)
Prästerna bestänks med blod och olja
21.
Och du skall taga av blodet på altaret och av smörjelseoljan och
stänka på Aron och hans kläder, och likaledes på hans söner och
hans söners kläder; så bliver han helig, han själv såväl som
hans kläder, och likaledes hans söner såväl som hans söners
kläder. (2 Mos 29:21)
HERRENS del
22.
Och du skall taga fettet av väduren (den andra väduren), svansen och
det fett som
omsluter inälvorna, så ock leverfettet och båda
njurarna med
fettet på dem, därtill det högra lårstycket ty detta är
handfyllningsväduren.
23.
Och du skall taga en rundkaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka
ur korgen med de osyrade bröden, som står inför HERRENS ansikte.
24.
Och du skall lägga alltsammans på Arons och hans söners händer
och vifta det såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
25.
Sedan skall du taga det ur deras händer och förbränna det på
altaret ovanpå brännoffret, till en välbehaglig lukt inför
HERREN; det är ett eldsoffer åt HERREN. (2 Mos 29:22-25; 3 Mos 8:25-28)
Prästens del
26.
Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsvädur och vifta
den såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och detta skall
vara din del.
27.
Så skall du helga viftoffersbringan och offergärdslåret, det som
viftas och det som gives såsom offergärd, de delar av
handfyllningsväduren, som skola tillhöra Aron och hans söner.
28.
Och detta skall tillhöra Aron och; hans söner såsom en evärdlig
rätt av Israels barn, ty det är en offergärd.
Det skall vara en
gärd av Israels barn, av deras tackoffer, en gärd av dem åt
HERREN.
29.
Och Arons heliga kläder skola hans söner hava efter honom, för
att de i dem må bliva smorda och mottaga handfyllning.
30.
I sju dagar skall den av hans söner, som bliver präst i hans
ställe, ikläda sig dem, den som skall gå in i uppenbarelsetältet
för att göra tjänst i helgedomen.
31.
Och du skall taga handfyllningsväduren och koka hans kött på en
helig plats.
32.
Och vädurens kött jämte brödet: som är i korgen skola Aron och
hans söner äta vid ingången till uppenbarelsetältet; de skola
äta detta,
33.
det som har använts till att bringa försoning vid deras
handfyllning och helgande, men ingen främmande får ta därav, ty
det är heligt.
34.
Och om något av handfyllningsköttet eller av brödet bliver över
till följande morgon, så skall du i eld bränna upp detta som har
blivit över; det får icke ätas, ty det är heligt. (2 Mos 29:26-34; 3
Mos 8:29-32)
Varade
i sju dagar
35.
Så skall du göra med Aron och hans söner, i alla stycken såsom
jag har bjudit dig. Sju
dagar skall deras handfyllning vara.
36.
Och var dag skall du offra en tjur såsom syndoffer till
försoning och rena altaret, i det du bringar försoning för det;
och du skall smörja det för att helga det.
37.
I sju dagar skall du bringa försoning för altaret och helga det.
Så bliver altaret högheligt; var och en som kommer vid altaret
bliver helig. (2 Mos 29:35-37)
33.
Och under sju dagar skolen I icke gå bort ifrån
uppenbarelsetältets ingång, icke förrän edra handfyllningsdagar
äro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
34.
Och HERREN har bjudit, att såsom det i dag har tillgått, så
skall det ock sedan tillgå, på det att försoning må bringas för
eder.
35.
Vid ingången till uppenbarelsetältet skolen I stanna kvar i sju
dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit
eder iakttaga, på det att I icke mån dö; ty så är mig bjudet.» (3
Mos 8:33-35)
En
invigning till ett evigt prästadöme
12.
Därefter skall du föra Aron och hans söner fram till
uppenbarelsetältets ingång och två dem med vatten.
13.
Och du skall sätta på Aron del heliga kläderna, och smörja honom
och helga honom till att bliva präst åt mig
14.
Och du skall föra fram hans söner och sätta livklädnader på dem.
15.
Och du skall smörja dem, såsom du smorde deras fader, till att
bliva präster åt mig. Så skall denna deras smörjelse bliva för
dem en invigning till ett evärdligt prästadöme, släkte efter
släkte. (2 Mos 40:12-15)
Skillnader
mellan prästernas och leviternas invigning
Skillnader mellan prästernas
och leviternas invigning: Prästernas gjordes heliga, leviterna rena, prästernas
smordes och tvättades, leviterna stänktes på med vatten, prästerna fick nya
kläder, Leviterna tvättade sina. Prästerna smordes med blod, blod viftades över
leviterna.
Krav
på helgat liv
Kraven på prästerna framträder i de föreskrifter om ett helgat liv som
omnämns i 3 Mos 21:1- 22:10. De skulle vara föredömen särskilt vad gällde
äktenskap och familjeliv. På grund av deras synliga representativa ställning
inför Guds ansikte var prästerna förelagda lydnad under mycket stränga
ceremoniella renhetslagar.
Helig
tjänst
4. Eftersom han är en herre
bland sina fränder, får han icke ådraga
sig orenhet och göra sig ohelig. (3
Mos 21:4)
6. De skola vara helgade åt
sin Guds och må icke ohelga sin Guds
namn, ty de bära fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; därför
skola de heliga.
8. Därför skall du akta
honom helig, ty han bär fram din Guds spis;
han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, är
helig. (3 Mos 21:6,8)
Ej
kontakt med död
En präst får icke ådraga sig orenhet genom någon död bland sina
fränder,
2. utom genom sina närmaste
blodsförvanter: sin moder, sin fader,
sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;
3. så ock genom sin syster,
om hon var jungfru och stod honom
närmare och icke tillhörde någon man, i sådant fall må han
ådraga sig orenhet genom henne.(3
Mos 21:1-3)
Översteprästen ännu strängare
11.
och han skall icke gå in till någon död; icke ens genom sin
fader eller genom sin moder får han
ådraga sig orenhet. (3 Mos 21:11)
Hustru
Skall inte ta till hustru en
hora, en vanärad kvinna, eller en kvinna som är skild från sin man, ty prästen
är helgad åt Gud (3 Mos 21:7)
Översteprästen ännu strängare
13.
Till hustru skall han taga en kvinna som är jungfru.
14.
En änka eller en förskjuten hustru eller en vanärad kvinna, en
sköka -- en sådan får han icke taga, utan en jungfru bland sina
fränder skall han taga till hustru,
15.
för att han icke må ohelga sin livsfrukt bland sina fränder; ty
jag är HERREN, som helgar honom. (3 Mos 21:13-15)
Prästens
dotter
Om en prästs dotter ohelgar
sig genom skökolevnad, så ohelgar hon sin fader. Hon ska brännas upp i eld (3
Mos 21:9)
Håret
5. Prästerna skola icke
raka någon del av sitt huvud skallig eller
avraka kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin
kropp. (3 Mos 21:5)
Översteprästen ännu strängare - också kläderna
10.
Den som är överstepräst bland sina bröder, den på vilkens huvud
smörjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit
handfyllning till att ikläda sig prästkläderna, han skall icke
hava sitt hår oordnat, ej heller riva sönder sina kläder (3 Mos 21:10)
Den som hade tillträde till Guds tron i det allra heligaste kunde inte råka
i sådan nöd att det skulle ha berättigat till det utbrottet av vrede eller
sorg. Jfr översteprästen Kaifas som rev sina kläder i samband med domen över
Jesus.
Prästen
- felfri
Liksom offrena måste vara felfria, måste de som bar fram dem vara
”felfria”. (Pedagogiskt hjälpmedel) Prästen som frambär offer får ej ha
något lyte. Hur skulle det ha sett ut med en halt, eller puckelryggig som bar
fram ett offer åt Herren. Vad skulle det ha sagt om den guden? Han fick nog
dock vara präst bara han inte frambar offer. Han var förstås inte en sämre mänska. Han hade inga etiska defekter, bara
ceremoniella.
Ingen med lyte kan frambära offer
17.
Tala till Aron och säg: Av dina avkomlingar i kommande släkten
skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin
Guds spis.
18.
Ingen skall träda fram, som har något lyte, varken en blind
eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har
någon lem för stor,
19.
ingen som har brutit arm eller ben,
20.
ingen som är puckelryggig eller förkrympt, eller som har fel på
ögat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som är
snöpt.
21.
Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå
fram för att frambära HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han
skall icke gå fram för att frambära sin Guds spis. (3 Mos 21:17-21)
Får dock äta sin del av offren
22.
Sin Guds spis må han äta, både det som är högheligt och det som
är heligt,
23.
men eftersom han har ett lyte, skall han icke gå in till
förlåten, ej heller skall han gå fram till altaret, på det att
han icke må ohelga mina heliga ting; ty jag är HERREN, som
helgar dem. (3 Mos 21:22-23).
Från 25- till 50-års ålder
”HERREN talade till Mose och
sade: Detta är vad som skall gälla angående leviterna: Den som är 25 år
gammal (antagligen inkluderades fem år som lärling) eller därutöver skall
infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. Men när
leviten blir 50 år gammal, skall han vara fri från att tjäna med arbete. Han
skall då inte längre arbeta. Han må betjäna sina bröder vid uppenbarelsetältet
med att iakttaga vad som där är att iakttaga (t.ex. vid större festligheter),
men något bestämt arbete skall han inte förrätta (4 Mos 8:23-26).
De ceremoniellt riktiga invigningarna gav inget skydd för att kunna göra
vad man vill efteråt. Lika lite ger den rena dräkt vi får i dopet skydd om vi
medvetet vandrar i otro och uppror mot Gud.
1. Men Arons söner Nadab
och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
eld i dem och strödde rökelse därpå och buro fram inför HERRENS
ansikte främmande eld, annan eld än den han hade givit dem
befallning om.
2. Då gick eld ut från
HERREN och förtärde dem, så att de föllo
döda ned inför HERRENS ansikte.
3. Och Mose sade till Aron:
»Detta är vad HERREN har talat och
sagt:
På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig,
och inför allt folket bevisa mig härlig.»
Och Aron teg stilla.
4. Och Mose kallade till sig
Misael och Elsafan, Arons farbroder
Ussiels söner, och sade till dem: »Träden fram och bären edra
fränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret.»
5. Då trädde de fram och
buro bort dem i deras livklädnader,
utanför lägret, såsom Mose hade sagt.
1. Och på åttonde dagen
kallade Mose till sig Aron och hans söner
och de äldste i Israel.
2. Och han sade till Aron:
»Tag dig en tjurkalv till syndoffer och
en vädur till brännoffer, båda felfria, och för dem fram inför
HERRENS ansikte.
3. Och tala till Israels
barn och säg: Tagen en bock till syndoffer
och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till
brännoffer,
4. så ock en tjur och en vädur
till tackoffer, att offra inför
HERRENS ansikte, därtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i
dag uppenbarar sig HERREN för eder.»
5. Och de togo det som Mose
hade givit dem befallning om och förde
det fram inför uppenbarelsetältet; och hela menigheten trädde
fram och ställde sig inför HERRENS ansikte.
6. Då sade Mose: »Detta är
vad HERREN har bjudit eder göra; så
skall HERRENS härlighet visa sig för eder.»
7. Och Mose sade till Aron:
»Träd fram till altaret och offra ditt
syndoffer och ditt brännoffer, och bringa försoning för dig
själv och folket; offra sedan folkets offer och bringa försoning
för dem, såsom HERREN har bjudit.»
8. Då trädde Aron fram
till altaret och slaktade sin
syndofferskalv.
9. Och Arons söner buro
fram blodet till honom, och han doppade
sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men det övriga
blodet göt han ut vid foten av altaret.
10.
Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett förbrände han
på altaret, såsom HERREN hade bjudit Mose.
11.
Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret.
12.
Sedan slaktade han brännoffersdjuret.
Och Arons söner räckte
honom blodet, och han stänkte det på altaret runt omkring.
13.
Och de räckte honom brännoffersdjuret, delat i sina stycken,
och dess huvud, och han förbrände det på altaret.
14.
Och han tvådde inälvorna och fötterna och förbrände dem ovanpå
brännoffret, på altaret.
15.
Därefter förde han fram folkets offer.
Han tog folkets
syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till
syndoffer, på samma sätt som det förra syndoffersdjuret.
16.
Och han förde fram brännoffersdjuren och offrade dem på
föreskrivet sätt.
17.
Och han bar fram spisoffret och tog en handfull därav och
förbrände detta på altaret, förutom morgonens brännoffer.
18.
Sedan slaktade han tjuren och väduren, som voro folkets
tackoffer. Och Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte
det på altaret runt omkring.
19.
Och fettstyckena av tjuren, samt av väduren svansen och vad som
omsluter inälvorna, så ock njurarna och leverfettet,
20.
dessa fettstycken lade de på bringorna; och han förbrände
fettstyckena på altaret.
21.
Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron till ett
viftoffer inför HERRENS ansikte, såsom Mose hade bjudit.
Aron välsignar folket och Guds eld bekräftar
22.
Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade
det. Därefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,
brännoffret och tackoffret.
23.
Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetältet; sedan gingo de
åter ut och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighet
för allt folket.
24.
Och eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och
fettstyckena på altaret. Och allt folket såg detta; då jublade
de och föllo ned på sina ansikten. (3 Mos 9:1-24)
Gud
bekräftar det Aronitiska prästerskapet
Vid flera tillfällen vänder sig folket mot Aron och att endast han och hans ättlingar skall få fungera som präster. Vid varje tillfälle bekräftar Gud mycket tydligt - sitt gudomliga val av prästerskap
Koras,
Datans och Abirams uppror.
(4
Mos 16)
Omfattningen
1. Och Kora, son
till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt
Datan och Abiram, Eliabs söner, och
On, Pelets son, av Rubens
söner, dessa togo till sig folk
2. och gjorde
uppror emot Mose; och dem följde två hundra femtio
män av Israels barn, hövdingar i
menigheten, ombud i
folkförsamlingen, ansedda män. (4
Mos 16:1-2)
Anklagelsen
3. Och de församlade
sig emot Mose och Aron och sade till dem: »Nu
må det vara nog.
Hela menigheten är ju helig, alla äro det, och
HERREN är mitt ibland dem; varför
upphäven I eder då över
HERRENS församling?» (4 Mos 16:3)
Mose reaktion
4. När Mose hörde
detta, föll han ned på sitt ansikte.
5. Sedan talade
han till Kora och hela hans hop och sade: »I morgon
skall HERREN göra kunnigt vem som hör
honom till, och vem som är
den helige åt vilken han giver
tillträde till sig. Och den han
utväljer, honom skall han giva
tillträde till sig. (4 Mos 16:4-5)
Vad göra
6. Gören nu på
detta sätt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din
hop,
7. och läggen
eld i dem och strön rökelse på dem inför HERRENS
ansikte i morgon; den man som HERREN
då utväljer, han är den
helige. Ja, nu må det vara nog, I
Levi söner.» (4 Mos 16:6-7)
Kora och de andra upproriska var alltså leviter som nog fick tjänstgöra vid tabernaklet, men inte som präster.
Upprorets egentliga orsak - de står efter prästadömet
8. Ytterligare
sade Mose till Kora: Hören nu, I Levi söner.
9. Är det eder
icke nog att Israels Gud har avskilt eder från
Israels menighet och givit eder
tillträde till sig, så att I fån
förrätta tjänsten i HERRENS
tabernakel och stå inför menigheten
och betjäna den?
10. Åt dig, och
åt alla dina bröder, Levi söner, jämte dig, har han
givit tillträde till sig; och nu stån
I också efter prästadömet!
11. Därför,
tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven
rotat eder samman mot HERREN -- ty
vad är Aron, att I knorren
mot honom?»
12. Och Mose sände
och lät kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs
söner. Men de sade: »vi komma icke.
13. Är det icke
nog att du har fört oss hitupp ur ett land som flöt
av mjölk och honung (i
deras förmörkade sinnen hade Egypten förvandlats
från fängelse till paradis), för att låta oss dö I öknen?
Vill du nu ock
upphäva dig till herre över oss?
14. Ingalunda har
du fört oss in i ett land som flyter av mjölk och
honung, eller givit oss åkrar och
vingårdar till arvedel. Eller
tror du att du kan sticka ut ögonen
på dessa människor? Nej, vi
komma icke.»
15. Då blev Mose
mycket vred och sade till HERREN: »Se icke till
deras offergåva.
Icke så mycket som en enda åsna har jag tagit
av dem, och ingen av dem har jag
gjort något ont.»
16. Och Mose sade
till Kora: »Du och hela din hop mån inställa eder
inför HERRENS ansikte i morgon, du
själv och de, så ock Aron.
17. Och var och
en av eder må taga sitt fyrfat och lägga rökelse
därpå, och sedan bära sitt fyrfat
fram inför HERRENS ansikte,
två hundra femtio fyrfat; du själv
och Aron mån ock taga var
sitt fyrfat.»
18. Och de togo
var och en sitt fyrfat och lade eld därpå och
strödde rökelse därpå, och ställde
sig vid ingången till
uppenbarelsetältet; och Mose och
Aron likaså. (4 Mos 16:8-18)
Herrens härlighet visar sig
19. Och Kora församlade
mot dem hela menigheten vid ingången till
uppenbarelsetältet.
Då visade sig HERRENS härlighet för hela
menigheten. (4 Mos 16:19)
Guds domslut
20. och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
21. »Skiljen
eder från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick
förgöra dem.» (4 Mos 16:20-21)
Mose och Arons förbön och Guds gensvar
22. Då föllo de
ned på sina ansikten och sade: »O Gud, du Gud som
råder över allt kötts anda, skall
du förtörnas på hela
menigheten, därför att en enda man
syndar?» (jfr Jesu förbön)
23. Då talade
HERREN till Mose och sade:
24. »Tala till
menigheten och säg: Dragen eder bort ifrån platsen
runt omkring Koras, Datans och
Abirams lägerställe.»
25. Och Mose stod
upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste
i Israel följde honom.
26. Och han
talade till menigheten och sade: »Viken bort ifrån dessa
ogudaktiga människors tält, och
kommen icke vid något som
tillhör dem, på det att I icke mån
förgås genom alla deras
synder.» (4 Mos 16:22-26)
Domen
27. Då drogo de
sig bort ifrån platsen runt omkring Koras, Datans
och Abirams lägerställe; men Datan
och Abiram hade gått ut och
ställt sig vid ingången till sina tält
med sina hustrur och
barn, både stora och små.
28. Och Mose
sade: »Därav skolen I förnimma att det är HERREN som
har sänt mig för att göra alla
dessa gärningar, och att jag icke
har handlat efter eget tycke:
29. om dessa dö
på samma sätt som andra människor dö, eller drabbas
av hemsökelse på samma sätt som
andra människor, så har HERREN
icke sänt mig;
30. men om HERREN
här låter något alldeles nytt ske, i det att
marken öppnar sin mun och uppslukar
dem med allt vad de hava, så
att de levande fara ned i dödsriket,
då skolen I därav veta att
dessa människor hava föraktat
HERREN.»
31. Och just som
han hade slutat att tala allt detta, rämnade marken
under dem,
32. och jorden öppnade
sin mun och uppslukade dem och deras hus och
allt Koras folk och alla deras ägodelar;
33. och de foro
levande ned i dödsriket, de med allt vad de hade,
och jorden övertäckte dem, och så
utrotades de ur församlingen.
34. Och hela
Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras
rop, ty de fruktade att bliva
uppslukade av jorden.
35. Men eld gick
ut från HERREN och förtärde de två hundra femtio
männen som hade burit fram rökelse.(jfr vad som hände när Israels folk vände sig mot Honom som var större
än Mose - Jesus. ca 2 miljoner mänskor dödades av Romerska trupper)
36. Och HERREN
talade till Mose och sade:
37. »Säg till
Eleasar, prästen Arons son, att han skall taga
fyrfaten ut ur branden, men kasta ut
elden i dem långt bort,
38. ty de hava
blivit heliga. Och dessa fyrfat --
de mäns som genom
sin synd förverkade sina liv -- dem
skall man hamra ut till
plåtar för att därmed överdraga
altaret; ty de hava varit
framburna inför HERRENS ansikte och
hava därigenom blivit
heliga. Och de skola så vara ett
tecken för Israels barn.»
39. Då tog prästen
Eleasar kopparfyrfaten som de uppbrända männen
hade
burit fram, och man hamrade ut dem för att därmed överdraga
altaret,
40. till en påminnelse
för Israels barn att ingen främmande, ingen
som icke vore av Arons säd, måtte
träda fram för att antända
rökelse inför HERRENS ansikte, på
det att det icke skulle gå
honom såsom det gick Kora och hans
hop: allt i enlighet med vad
HERREN hade sagt honom genom Mose. (4 Mos 16:27-40)
Folket
anklagar Mose och Aron för upprorsmakarnas död - och döms
Anklagelsen
41. Men dagen därefter
knorrade Israels barns hela menighet emot
Mose och Aron och sade: »Det är I
som haven dödat HERRENS folk.»
42. Då nu
menigheten församlade sig emot Mose och Aron, vände dessa
sig mot uppenbarelsetältet och fingo
då se molnskyn övertäcka
det; och HERRENS härlighet visade
sig.
43. Då gingo
Mose och Aron fram inför uppenbarelsetältet. (4 Mos 16:41-43)
Guds dom
44. Och HERREN
talade till Mose och sade:
45. »Gån bort
ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblick
förgöra dem.» (4 Mos 16:44-45a)
Mose och Arons försoningshandling
Då föllo de ned på sina
ansikten.
46. Och Mose sade
till Aron: »Tag ditt fyrfat och lägg eld från
altaret därpå och strö rökelse därpå,
och bär det så med hast
bort till menigheten och bringa försoning
för dem; ty
förtörnelse har gått ut från
HERRENS ansikte, och hemsökelsen
har begynt.»
47. Då tog Aron
det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt
in i församlingen, och se, hemsökelsen
hade redan begynt ibland
folket, men han lade rökelsen på
och bragte försoning för
folket. (4 Mos 16:45b-47)
Hemsökelsen upphör
48. När han så
stod mellan de döda och de levande, upphörde
hemsökelsen.
49. Men de som
hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde fjorton
tusen sju hundra, förutom dem som
hade omkommit för Koras skull.
50. Sedan vände
Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets
ingång; och hemsökelsen hade upphört.
(4 Mos 16:48-50)
Arons
stav grönskar
(4 Mos 17)
Gud bekräftar på nytt, för tredje gången, Arons specifika ställning
som Guds präst
1. Och HERREN
talade till Mose och sade:
2. »Tala till
Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem
äro hövdingar för stamfamiljer, en
stav för var stamfamilj,
tillsammans tolv stavar. Vars och ens
namn skall du skriva på
hans stav.
3. Och Arons
namn skall du skriva på Levi stav; ty huvudmannen för
denna stams familjer skall hava sin särskilda
stav.
4. Sedan skall
du lägga in dem i uppenbarelsetältet framför
vittnesbördet, där jag uppenbarar
mig för eder.
5. Då skall ske
att den man som jag utväljer, hans stav skall
grönska. Och så skall jag göra
slut på Israels barns knorrande,
så att jag slipper höra huru de
knorra mot eder.»
6. Och Mose
talade till Israels barn, och hövdingarna för deras
stamfamiljer gåvo honom alla var och
en sin stav, tillsammans
tolv stavar; och Arons stav var med
bland deras stavar.
7. Och Mose lade
stavarna inför HERRENS ansikte i vittnesbördets
tält.
8. När nu Mose
dagen därefter gick in i vittnesbördets tält, se, då
grönskade Arons stav, som var där för
Levi hus, den hade knoppar
och utslagna blommor och mogna
mandlar.
9. Och Mose bar
alla stavarna ut från HERRENS ansikte till alla
Israels barn; och de sågo på dem
och togo var och en sin stav.
10. Och HERREN
sade till Mose: »Lägg Arons stav tillbaka framför
vittnesbördet, för att den där må
förvaras såsom ett tecken för
de gensträviga; så skall du göra
en ände på deras knorrande, så
att jag slipper höra det, på det att de icke må dö.» (4 Mos 17:1-10)