Föreskrivna fester och helger

Inledning

Guds fester

Det finns många slag av fester: födelsedagar, minneshögtider som mänskan instiftat. De kan vara viktiga och bra, men det finns sju fester i vår värld som är fullständigt unika: det finns nämligen endast sju fester som Gud själv har föreskrivit. Om dem har Han sagt att de är mina fester. De omnämns "HERRENs fester" (the fests of the LORD"). Dessa tillhör alltså HERREN, i kontrast till våra fester. Dessa är av särskilt intresse just av den orsaken att de är strikt föreskrivna av HERREN. Ordet som översatts högtid eller fest betyder egentligen "bestämda tider" (appointed times). Därav kan man ana att den föreskrivna sekvensen och de utsatta tiderna är med precision orkestrerad av Gud. Varje enskild fest är en del av en större helhet och tillsammans berättar de en underbar sannberättelse om Guds frälsning. Ibland benämns festerna också "heliga sammankomster". De skulle vara möten mellan Gud och människa. (Illustrerad Bibelhandbok, GT, Feasts of Israels)

 

En del av förbundet

Högtidlighållandet av dessa helger ingick i de överenskommelser som gjordes när Gud ingick förbund med Israel vid Sinai. ( Mos 20-24) (Illustrerad Bibelhandbok, GT)

 

Ett andligt syfte

Högtiderna hade också ett andligt syfte: de skulle vara stora och underbara möten mellan Gud och Hans folk. (Illustrerad Bibelhandbok, GT)

 

Tre betydelser

Alla Guds fester har en tredelad uppgift/betydelse. För det första var de jordbruksfester, för det andra är de minneshögtider. Den tredje uppgiften är att fungera som profetisk typ/förebild på något som skall komma. Det märks av hela designen Gud har utvalt för sina fester, både tidpunkt och innehåll. Hur fantastiskt exakta förebilder de är kan vi konstatera när vi lever efter Jesu första ankomst.

Jordbruksfester

Festerna var anknutna till jordbrukets vår och höstsäsong. Några var direkta jordbruksfester som skulle påminna om Guds ständiga omsorg och gav Israelerna möjlighet att uttrycka sin  tacksamhet genom att som gåva till Gud ge något av vad Han gett dem (förstlingsfrukten t.ex.). (Illustrerad Bibelhandbok, GT)

 

Minneshögtider

Andra fester påminde om stora händelser i Israels historia då Gud gripit in i historien på ett speciellt sätt. Alla dessa fester var tillfällen till helhjärtad glädje över vad Gud gjort eller gett, men samtidigt tillfällen att söka Guds förlåtelse och rening. Genom dessa påmindes Israel om att de var Guds heliga folk. (Illustrerad Bibelhandbok, GT)

 

Profetiska förebilder

När Jesus kom första gången uppfylldes vad festerna påsken, det osyrade brödets högtid, förstlingsfruktens fest och veckofesten (pingsten) åsyftade. Exakt på rätt dag och rätt klockslag skedde det som måste ske. Fortfarande väntar vi på det som Stora basunklangens dag, stora försoningsdagen och lövhyddohögtiden åsyftar. Det kommer att uppfyllas vid Jesu andra ankomst när han kommer vid ljudet av en basunstöt för att rena landet Israel och inleda tusenårsrikets välsignelser.

När Gud sammanband alla nationers framtid med Abraham, gjorde Han den historien profetisk. Varje händelse, varje rit och datum blev en knopp som inväntar tiden för att spricka ut i full blom och mogna till en mogen frukt. (The temple, s. 163)

 

Tre huvudhögtider

Det fanns tre stora nationella högtider då hela nationen kallades samman för att tillsammans fira inför Guds ansikte. Påsken och det osyrade brödets högtid, Veckohögtiden (skördefesten, pingsten) och bärgningshögtiden (lövhyddohögtiden). (Illustrerad Bibelhandbok, GT)

Ett 7-mönster

Israels stora högtider återspeglar - liksom den varje vecka återkommande sabbaten ett mönster där sjutalet spelar en framträdande roll och där Guds vila på den sjunde dagen i samband med skapelsen finns med i bakgrunden. Antalet sju är också fullkomlighetens tal. Därför är det nog ingen tillfällighet att antalet föreskrivna fester är just sju.

1. Påsk

2. Den sju dagar långa osyrade brödets högtid.

3 Förstlingskärvens högtid (16 Nisan) sammanfaller med den andra dagen av det osyrade brödets högtid och följs sju veckor senare av

4. Veckohögtiden (Pingst)

5 Basunklangens dag: den första av tre höstligahögtider i den sjunde månaden de andra är:

6 Försoningsdagen och

7 Lövhyddohögtiden som firades i sju dagar (Illustrerad Bibelhandbok, GT)

 

Vår- och höstfestligheter

Festerna kan grupperas i vår- och höstfestligheter. Under det religiösa årets första månad som inträffar i trakten av mars och april, Nisan, finns tre högtider: Påsken 14 Nisan, det osyrade brödets högtid 15-21 Nisan och förstlingskärvens högtid 16 Nisan. De tre första festerna sammanfaller alltså under samma vecka. Var påsken en fredag inleddes det osyrade brödets högtid på lördagen och förstlingskärvens högtid inföll på söndagen. Dessa följs sju veckor senare av veckohögtiden (Pingst).

Härefter följer en ganska lång paus över hela sommaren innan de tre sista festligheterna inträffar. De inträffar i den 7:e månaden alla tre. Guds fester fullkomnas alltså på sju månader - fullkomlighetens tal. Den första som till skillnad från alla andra fester inbryter genast när den första strimman av den nya månen börjar synas är basunklangens dag. Den följs av den stora försoningsdagen den 10:e Tishri och feståret avslutas med den stora lövhyddohögtiden 14 Tishri som pågår en hel vecka.

 

Profetiska indikationer

Att de här festerna har profetiska undertoner anser många. En sak som mångas lyfter fram är att de förutsäger sekvensen, tidsplanen och betydelsen av Messias frälsningsverk. De tar sin början när Jesus blir vårt påskalamm och avslutas med Hans återkomst och upprättandet av fridsriket vid den sista högtiden: lövhyddohögtiden. Vårfestligheterna (påsk, det osyrade brödets högtid, förstlingskärven och pingst) beskriver sådant som redan är frälsningshistoria sedan Jesu lidande, död och uppståndelse medan höstfestligheterna (basunklangens dag, stora försoningsdagen samt lövhyddohögtiden indikerar vad som skall komma att hända vid hans andra ankomst till jorden.

De kan tolkas på olika sätt, men en tolkning jag vill lyfta fram är den att Jesus redan har blivit vår påsk, han var det osyrade brödet som inte hade någon surdeg (synd) i sig och som därför inte behövde se förgängelsen. Det osyrade brödet håller sig på liknande sätt mycket längre än vanligt bröd. På den tredje dagen, den 16:e Nisan, blev han vår förstlingsfrukt. Han var som Paulus uttrycker det den förstfödde bland de döda. Jesus uppstod när man i templet bar fram den första kärven av kornskörden. På Pingsten där man bar fram förstlingen av veteskörden så firade Guds församling en förstlingsskörd när 3000 män tog emot Jesus som sin frälsare.

De återstående tre festerna kommer att fullbordas vid Hans andra återkomst.

 

Ej träda fram med tomma händer

16.  Tre gånger om året skall allt ditt mankön träda fram inför

      Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer: vid

      det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid

      lövhyddohögtiden. Men med tomma händer skall ingen träda fram

      inför Herrens ansikte,

 17.  utan var och en skall: giva vad hans hand förmår, alltefter

      måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har givit dig. (5 Mos 16:16-17)

 

Påsken  

 

Påskens bakgrund och innehåll 

Den fundamentala högtiden

Påsken är inte grundläggande endast såtillvida att det är den första av årets fester utan också så att resten av festerna bygger på det som hänt på påsken. Det religiösa året inleds första Nisan. Påsken är också den äldst kända religiösa högtid världen över som kontinuerligt firats - nu i 3500 år. Ävem idag är påsken den högtid det största antalet judar firar. (Feasts of Israel.)

Enligt  den judiska traditionen har mycket hänt just under påsktiden. Det var då HERREN visade sig som en brinnande ugn som gick mellan köttstyckena och han slöt ett förbund med Abraham (1 Mos 15). Det sägs också att det var vid den här tiden Abraham fick besöket av de tre änglarna och Sodom och Gomorra förstördes. Det var också vid påsktiden som Jerikos murar föll. Den assyriske konungen Sanherib blev tillintetgjord av HERREN även under påsk. Det var då Belsassar såg handskriften på väggen (Daniel 5), liksom då drottning Ester fastade och den onde Haman gick under.

 Ingen fest innehåller så stor längtan efter återuppbyggelsen av Templet, eller så mycket anspelningar till det messianska hoppet som liturgin som används för påsken. (The temple, s.181)

 

14:de Nisan

Festligheterna inleddes vid fullmåne den första månaden som samtidigt var den sjunde civila månaden (7=fullkomlighet, Guds tal).

 

Tre fester - men en högtid

Påsken (14 Nisan), det osyrade brödets högtid (15-21 Nisan) och förstlingskärvens fest (16 Nisan) firades i direkt förbindelse med varandra eller samtidigt och utgjorde tillsammans en enda högtid. Denna högtid utgjorde alltså en trippelhögtid som än kallades påsk än det osyrade brödets högtid.  Så det är ingen överdrift att säga att det var en oerhört intensiv festvecka som var på gång.

 

En glädjefest

Påskhögtiden blev judarnas stora glädjefest i tillbedjan och lovsång. Påsken var årets största händelse. När de offrade vid templet ledde leviterna folkets lovsånger från Psaltaren (113-118). Alla sjöng första raden i psalmen, så sjöng leviterna den andra och därefter svarade folket med Halleluja eller Lovad vare Herren. Sången ackompanjerades av många instrument, trumpeter, harpor, flöjter, tamburiner och cymbaler. Lovsången nådde sin kulmen när alla upphöjde sin röst och sjöng: ”Detta är dagen...” (118:24). (Nilsson)

 

Påsk -  Pésach

Betyder gå förbi, förskona. Egentligen har det inträffat endast en påsk innan Jesus dog. Det var den natten när dödsängeln passerade alla de hus där blod var struket på dörrposterna. Alla andra påskar hade varit minneshögtider för den händelsen. På samma sätt rann Jesu blod en gång för alla, Herrens måltid är en minnesstund. (Feasts of Israel, 16)

 

Påskalammet - förebilden till de andra offren

Påskalammet var det första offer Mose föreskrev Israels folk. Vad Gud gjorde den natten motiverar på sätt och vis alla andra offer Mose senare stipulerar.

 

Påskens månad - den första

Den här månaden blev tillsatt som det första i det religiösa året vilket skulle påminna folket om att dess liv som Guds folk var grundat på Guds befrielseverk i Exodus. Det Kanaanitiska namnet för den här månaden var Abib som betyder ”unga ax”. Senare användes den babyloniska benämningen Nisan

I första månaden på fjortonde dagen i månaden vid aftontiden, är HERRENS påsk. (3 Mos 23:5)

 

Alternativ tid - en månad senare

Påskfirandet var så betydelsefullt att speciella åtgärder vidtogs för dem som inte kunde delta (t.ex. p.g.a. ceremoniell orenhet, eller ute på en lång resa) vid den fastställda tiden. De skulle istället fira den 1 månad senare

 10.  Tala till Israels barn och säg: Om någon bland eder eller edra

      efterkommande har blivit oren genom en död, eller är ute på resa

      långt borta, och han ändå vill hålla HERRENS påskhögtid

 11.  så skall han hålla den i andra månaden, på fjortonde dagen, vid

      aftontiden. Med osyrat bröd och bittra örter skall han äta

      påskalammet.

 12.  Intet därav skall lämnas kvar till morgonen, och intet ben skall

      sönderslås därpå.  I alla stycken skall påskhögtiden hållas såsom

      stadgat är därom. (4 Mos 9:10-12).

 

Straff för underlåtenhet att fira

Den som vägrade fira påsken uteslöts från Israel (han skall utrotas ur sin släkt).

 13.  Men om någon som är ren, och som icke är ute på resa ändå

      underlåter att hålla påskhögtid, så skall han utrotas ur sin

      släkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergåva på

      bestämd tid; den mannen bär på synd. (4 Mos 9:13).

Främlingar välkomna

Främlingar i landet var också välkomna att fira högtiden

 14.  Och om någon främling bor hos eder och vill hålla HERRENS

      påskhögtid, så skall han hålla den enligt den stadga och

      föreskrift som gäller för påskhögtiden.  En och samma stadga

      skall gälla för eder, lika väl för främlingen som för infödingen

      i landet. (4 Mos 9:14).

 48.  Och om någon främling bor hos dig och vill hålla HERRENS

      påskhögtid, så skall allt mankön hos honom omskäras, och sedan

      må han komma och hålla den; han skall då vara såsom en inföding

      i landet.  Men ingen oomskuren må äta därav.

 49.  En och samma lag skall gälla för infödingen och för främlingen

      som bor ibland eder.» (2 Mos 12:48-49)

 

Dock ej oomskurna

 43.  Och HERREN sade till Mose och Aron: »Detta är stadgan om

      påskalammet: Ingen utlänning (oomskuren) skall äta därav; (Bara sådana som blivit helgade till HERREN i förbundsakten omskärelse kunde delta, NIVn)

 44.  men en träl som är köpt för penningar må äta därav, sedan du ha

      omskurit honom.

 45.  En inhysesman och en legodräng må icke äta därav. (2 Mos 12:43-45)

 

Påminde om uttåget ur Egypten

Den firades för att erinra om Israels uttåg ur Egypten. I 400 år hade Israels barn levt i Egypten innan Gud med mäktig hand förde dem ut under påsknatten.

  1.  Tag i akt månaden Abib och håll Herrens, din Guds, påskhögtid;

      ty i månaden Abib förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om

      natten.

  3.  Du skall icke äta något syrat därtill; i sju dagar skall du äta

      osyrat bröd därtill, betryckets bröd.  Ty med hast måste du draga

      ut ur Egyptens land.  I alla dina livsdagar må du därför komma

      ihåg den dag då du drog ut ur Egyptens land.

  4.  I sju dagar må man icke se någon surdeg hos dig, i hela ditt

      land; och av det som du slaktar om aftonen på den första dagen

      skall intet kött lämnas kvar över natten till morgonen. (5 Mos 16:1, 3-4)

 

Påskfirningsritual

Påskalammsoffret var på flera sätt unikt. Varje föreskrivet offer var en förebild för Jesu offer, men inget passade så väl som påskalammsoffret. Det hade instituerats före något annat offer lagstiftades om, innan lagen var given. Det hörde inte till någon av de olika grupperna av offer. Det var inte bara ett syndoffer eller bara ett fridsoffer - det var en kombination. Påskalammsoffret låg bakom alla de andra offren. Inget påskalamm - ingen befrielse från slaveriet, ingen frälsning, ingen födelse av Guds folk… (The temple, s. 184-185)

Varje husfar tar ett påskalamm

Lammet var medelpunkten och kärnan i påskfirandet. Utan lamm - ingen förlossning Utan lamm, var påsken meningslös. Det var så centralt att ordet påsk kunde användas både om högtiden och lammet. (Feasts of Israel)

  3.  Talen till Israels hela menighet och sägen: På tionde dagen i

      denna månad skall var husfader taga sig ett lamm, så att vart

      hushåll får ett lamm.

  4.  Men om hushållet är för litet till ett lamm, så skola husfadern

      och hans närmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter

      personernas antal.  För vart lamm skolen I beräkna ett visst

      antal, i mån av vad var och en äter. (Småningom blev det vanligt att betrakta en samling på 10 som ett matlag) (2 Mos 12:3-4)

 

Ett felfritt lamm av hankön

  5.  Ett felfritt årsgammalt lamm av hankön skolen I utvälja; av

      fåren eller av getterna skolen I taga det. (2 Mos 12:5) (Jfr Jesus)

 

Granskas från den 10:de dagen

  6.  Och I skolen förvara det intill fjortonde dagen i denna månad;

      då skall man -- Israels hela församlade menighet -- (2 Mos 12:6a)

På så sätt kunde lammet granskas under 4 dagar, men det gav också tillfälle till föräldrarna att bli nära bekanta med lammet så att det blev "deras" lamm. På så sätt blev priset mera personligt för deras räddning. Jesus red in 10 Nisan för att granskas av de äldste och skriftlärde i fyra dagar

 

Slaktas vid aftontiden

Slakta det vid aftontiden. (2 Mos 12:6b)

Uttrycket aftontiden betyder ordagrant "mellan de två kvällarna" och syftar på tiden från det att solen börjar gå ner (ca 12.00) till att den gått ner. Enligt Josefus och Talmuds vittnesbörd var detta omkring 15.00.

Aftonoffret inleddes två timmar före den vanliga tiden om påsken inföll på en fredag, medan den inleddes en timme före den vanliga tiden i övriga fall. Det betyder att om påsken året Jesus dog inföll just på en fredag så offrades aftonoffret 14.30 varefter påskalammen började slaktas 15.00, alltså exakt då Jesus dog

När man kom in till templet för att slakta påskalammen så delades man in i tre divisioner. Sedan släpptes den första av de tre divisionerna (dock minst trettio åt gången ) in i prästernas förgård. Genast stängdes de massiva dörrarna bakom dem. Prästerna stötte trefaldigt i sina silvertrumpeter när påskalammet slaktades. I hela förgården ända upp till brännoffersaltaret stod präster i två rader den ena raden höll en guldskål den andra en silverskål.. I de  här fångades blodet upp från varje lamm. Påskalammen slaktades av de "vanliga mänskorna" som fungerade som en representant för sitt bordssällskap (minst 10 personer). Blodet gavs sedan vidare till nästa präst och man mottog en ny tom skål av honom. På det här viset forslades blodet fm till brännoffersaltaret som hällde ut det vid dess bas. Under tiden att detta skedde så sjöngs en mycket högtidlig hymn. Leviterna ledde den och de övriga endera responderade eller upprepade. Varje första rad upprepades av folket, medan till alla de andra de responderade med ett halleluja eller prisa Herren. Den här sångerna utgjordes av Hallel, som utgjordes  av Ps 113-118. Det året när Jesus hängde på korset så dog han just då den här ceremonin inleddes och jorden skalv och förlåten inne i templet brast.

Vi ska se på några av de verser som sjöngs vid det här tillfället. Enligt Talmud handlade Hallel om: Uttåget ur Egypten, Röda havets delning, lagens givande, de dödas uppståndelse och Messias uppgift (lot).

Vem är som HERREN vår Gud, han som tronar så högt, han som ser så djupt, vem i himlen och på jorden? (Ps 113:5)

6.    I berg, varför hoppen I såsom vädurar,

        I höjder, såsom lamm?

  7.    För Herren må du väl bäva, du jord,

        för Jakobs Guds ansikte,

  8.    för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö,

        hårda stenen till en vattenkälla. (Ps 114:6-8)

Passar utmärkt med tanke på jordbävningen vid Jesus död och avrättningsplatsens klippa där blod och vatten rann från Jesu sida)

 

3.    Dödens band omvärvde mig,

        och dödsrikets ångest grep mig;

        jag kom i nöd och bedrövelse.

  4.    Men jag åkallade HERRENS namn:

        »Ack HERRE, rädda min själ.»

5.    HERREN är nådig och rättfärdig,

        vår Gud är barmhärtig.

  6.    HERREN bevarar de enfaldiga;

        jag var i elände, och han frälste mig.

  7.    Vänd nu åter till din ro, min själ,

        ty HERREN har gjort väl mot dig.

  8.    Ja, du har räddat min själ från döden,

        mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

  9.    jag skall få vandra inför HERREN

        i de levandes land.

 10.    Jag tror, ty därför talar jag,

        jag som var storligen plågad,

 11.    jag som måste säga i min ångest:

        »Alla människor äro lögnaktiga.»

 12.    Huru skall jag vedergälla HERREN

        alla hans välgärningar mot mig?

 13.    Jag vill taga frälsningens bägare

        och åkalla HERRENS namn.

 14.    Jag vill infria åt HERREN mina löften,

        ja, i hela hans folks åsyn.

 15.    Dyrt aktad i HERRENS ögon

        är hans frommas död.

 16.    Ack HERRE, jag är ju din tjänare,

        jag är din tjänare, din tjänarinnas son;

        du har lossat mina band.

 17.    Dig vill jag offra lovets offer,

        och HERRENS namn vill jag åkalla.

 18.    Jag vill infria åt HERREN mina löften,

        ja, i hela hans folks åsyn,

 19.    i gårdarna till HERRENS hus,

        mitt i dig, Jerusalem. (Ps 116:3-19) 

J.f.r. vad som hände vid pingsten då Jesu löften till lärjungarna om hjälparen den Helige ande infriades i gårdarna till HERRENS hus mitt i Jerusalem

 

1.    Loven HERREN, alla hedningar,

        prisen honom, alla folk.

  2.    Ty hans nåd är väldig över oss,

        och HERRENS sanning varar i evighet.

        Halleluja! (Ps 117)

5.    I mitt trångmål åkallade jag HERREN,

        och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.

  6.    HERREN står mig bi, jag skall icke frukta;

        vad kunna människor göra mig?

  7.    HERREN står mig bi, han är min hjälpare,

        och jag skall få se med lust på dem som hata mig.

  8.    Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN

        än att förlita sig på människor.

  9.    Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN

        än att förlita sig på furstar.

 10.    Alla hedningar omringa mig,

        men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

 11.    De omringa mig, ja, de omringa mig,

        men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

 12.    De omringa mig såsom bin,

        men de slockna såsom eld i törne;

        i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

 13.    Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla,

        men HERREN hjälper mig.

 14.    HERREN är min starkhet och min lovsång,

        och han blev mig till frälsning.

 15.    Man sjunger med jubel om frälsning

        i de rättfärdigas hyddor:

        »HERRENS högra hand gör mäktiga ting.

 16.    HERRENS högra han upphöjer,

        HERRENS högra hand gör mäktiga ting.»

 17.    Jag skall icke dö, utan leva

        och förtälja HERRENS gärningar.

 18.    Väl tuktade mig HERREN,

        men han gav mig icke åt döden.

 19.    Öppnen för mig rättfärdighetens portar;

        jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.

 20.    Detta är HERRENS port,

        de rättfärdiga skola gå in genom den.

 21.    Jag tackar dig för att du svarade mig

        och blev mig till frälsning.

 22.    Den sten som byggningsmännen förkastade

        har blivit en hörnsten.

 23.    Av HERREN har den blivit detta;

        underbart är det i våra ögon.

 24.    Detta är den dag som HERREN har gjort;

        låtom oss på den fröjdas och vara glada.

 25.    Ack HERRE, fräls!

        Ack HERRE, låt väl gå!

 26.    Välsignad vare han som kommer,

            i HERRENS namn.

        Vi välsigna eder

            från HERRENS hus.

 27.    HERREN är Gud,

            och han gav oss ljus.

        Ordnen eder i högtidsled,

            med lövrika kvistar i händerna,

            fram till altarets horn.

 28.    Du är min Gud, och jag vill tacka dig;

        min Gud, jag vill upphöja dig.

 29.    Tacka HERREN, ty han är god,

        ty hans nåd varar evinnerligen. (Ps 118:5-29)

Dessa psalmer sjöngs alltså precis när Jesus dog på korset för hela världens skull. Dessutom sjöngs de vid varje matlag vid påskalammsmåltiden samma kväll.

Blodet stryks på dörrposterna

 22.  Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som är i

      skålen, och bestryken det övre dörr träet och båda dörrposterna

      med blodet som är i skålen. (2 Mos 12:7,22)

Jesu blod rann på trädets stam. Under templets och tabernaklets tid slaktades ju påskalammen vid templet och blodet hälldes ut vid brännofferaltarets bas.

 

Ingen får gå ut från blodets fristad

Och ingen av eder må gå ut genom sin hus dörr intill morgonen.

 23.  Ty HERREN skall gå fram för att hemsöka Egypten; men när han ser

      blodet på det övre dörrträet och på de två dörrposterna, skall

      HERREN gå förbi dörren och icke tillstädja Fördärvaren att

      komma i edra hus och hemsöka eder. . (2 Mos 12:22b-23)

 46.  I ett och samma hus skall det ätas; du skall icke föra något av

      köttet ut ur huset. (2 Mos 12:46a)

Endast tack vare Jesu blod är vi trygga för fördärvaren. Går vi utanför det beskyddet är vi förlorade.

 

Intet ben får sönderslås

Och intet ben skolen I sönderslå därpå. (2 Mos 12:46b)

På Jesus slogs inget ben sönder.

 

Lammet äts samma natt

  8.  Och man skall äta köttet samma natt. (2 Mos 12:8)

 Hela djuret stekt på eld

  9.  I skolen icke äta något därav rått eller kokt i vatten, utan det

      skall vara stekt på eld, med huvud, fötter och innanmäte. (2 Mos 12:8-9)

Hela Jesu ande, själ och kropp stektes i lidandets ugn. Men han bestod provet. Hans rättfärdighet var som  rent guld.

 

Med osyrat bröd och bittra örter

och man skall äta det med osyrat bröd jämte bittra örter. (2 Mos 12:8)

Det osyrade brödet symboliserade offrets renhet, syndfrihet. Bittra örter vittnade om offrets lidande. (Feasts of Israel) Jesu kropp var obefläckad av syndens surdeg, men präglad av svåra lidanden.

 

Inget kvar till morgonen

 10.  Och I skolen icke lämna något därav kvar till morgonen; skulle

      något därav bliva kvar till morgonen, skolen I bränna upp det i

      eld. (2 Mos 12:10)

Jesus blev inte att hänga över natten utan togs genast ner och begravdes.

 

Ät påklädda

 11.  Och I skolen äta det så: I skolen vara omgjordade kring edra

      länder, hava edra skor på fötterna och edra stavar i

      händerna.  Och I skolen äta det med hast. Detta är HERRENS

      Påsk. (2 Mos 12:11)

Man kan inte rätt delta i HERRENS påsk och samtidigt vara inställd på att förbli i det andliga Egypten. Man måste vara beredd att resa

 

Påsken - dom över onda mänskor och avgudar

 12.  Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land och slå

      allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap; och

      över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom; jag är HERREN. (2 Mos 12:12)

När Jesus dog avväpnades och dömdes alla andliga furstar och väldigheter. Mänskligheten värsta fiende - döden - besegrades.

 

Blodet - tecknet till räddning

 13.  Och blodet skall vara ett tecken, eder till räddning, på de hus

      i vilka I ären; ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi

      eder.  Och ingen hemsökelse skall drabba eder med fördärv, när

      jag slår Egyptens land. (2 Mos 12:13)

Jesu blod - min räddning

 

En åminnelsedag

 14.  Och I skolen hava denna dag till en åminnelsedag och fira den

      såsom en HERRENS högtid. (2 Mos 12:14)

Vi ska för alltid minnas Jesu lidande och vad han gjorde för oss.

 

Firas för alltid

Såsom en evärdlig stiftelse skolen I fira den, släkte efter släkte. (2 Mos 12:14)

 24.  Detta skolen I hålla; det skall vara en stadga för dig och dina

      barn till evärdlig tid.

 25.  Och när I kommen in i det land som HERREN skall giva åt eder,

      såsom han har lovat, skolen I hålla denna gudstjänst.

 26.  När då edra barn fråga eder: 'Vad betyder denna eder

      gudstjänst?',

 27.  skolen I svara: 'Det är ett påskoffer åt HERREN, därför att han

      gick förbi Israels barns hus i Egypten, när han hemsökte

      Egypten, men skonade våra hus.'»  (2 Mos 12:24-27)

 

Omnämnda firningar i Bibeln

I GT omnämna påskfirningar endast vid ett fåtal tillfällen. Givetvis firades den regelbundet förutom under de stora avfallsperioderna.

 

Bilagor till påsken

Nu följer hela 9 omfattande bilagor till påsken. Vill man bara veta vilka föreskrifter för påsken det finns i Bibeln kan man hoppa över dem alla och gå direkt till "Det osyrade brödets högtid" som följer bilagorna. Annars så stiftar man bekantskap med de bilagor som intresserar. De sex sista bilagorna behandlar den profetiska uppfyllelsen Jesu sista påsk.

Bilagorna är som följer:

 

Den första påsken

Här kommer en sammanställning av vad som hände under den första påsken

 

HERREN slår Egyptens förstfödda

 29.  Och vid midnattstiden slog HERREN allt förstfött i Egyptens

      land, från den förstfödde hos Farao, som satt på tronen, ända

      till den förstfödde hos fången, som satt i fängelset, så ock

      allt förstfött ibland boskapen.

 30.  Då stod Farao upp om natten jämte alla sina tjänare och alla

      egyptier, och ett stort klagorop upphävdes i Egypten; ty intet

      hus fanns, där icke någon död låg. (2 Mos 12:29-30)

 

Farao kallar på Mose och Aron - folket får gå

 31.  Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: »Stån

      upp och dragen ut från mitt folk, I själva och Israels barn; och

      gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN, såsom I haven begärt.

 32.  Tagen ock edra får och edra fäkreatur, såsom I haven begärt, och

      gån åstad, och välsignen därvid mig.» (2 Mos 12:31-32)

 

Egyptierna skyndade på Israelerna

 33.  Och egyptierna trängde på folket för att med hast få dem ut ur

      landet, ty de tänkte: »Eljest dö vi allasammans.» (2 Mos 12:33)

 

Tog sin osyrade deg, ägodelar och stort byte

 34.  Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit

      syrad; de togo sina baktråg och lindade in dem i mantlarna och

      buro dem på sina axlar.

 35.  Och Israels barn hade gjort såsom Mose sade: de hade av

      egyptierna begärt deras klenoder av silver och guld, så ock

      kläder.

 36.  Och HERREN hade låtit folket finna nåd för egyptiernas ögon, så

      att de gåvo dem vad de begärde.  Så togo de byte från

      egyptierna. (2 Mos 12:34-36)

 

Ett stort folk

 37.  Och Israels barn bröto upp och drogo från Rameses till Suckot,

      vid pass sex hundra tusen män till fots, förutom kvinnor och

      barn. (2 Mos 12:37)

Även andra än Israeler gick med

 38.  En hop folk av allahanda slag drog ock åstad med dem, därtill

      får och fäkreatur, boskap i stor myckenhet. (2 Mos 12:38)

 

Bakade osyrat bröd

 39.  Och av degen som de hade fört med sig ur Egypten bakade de

      osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits

      ut ur Egypten utan att få dröja; ej heller hade de kunnat

      tillreda någon reskost åt sig. (2 Mos 12:39)

 

Slutet på 430 år i Egypten

 40.  Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra

      trettio år.

 41.  Just på den dag då de fyra hundra trettio åren voro förlidna

      drogo alla HERRENS härskaror ut ur Egyptens land. (2 Mos 12:40-41)

 

En HERRENS vakenatt

 42.  En HERRENS vakenatt var detta, när han skulle föra dem ut ur

      Egyptens land; denna samma natt är HERRENS, en högtidsvaka för

      alla Israels barn, släkte efter släkte. (2 Mos 12:42)

 

Första  påskfirandet efter ökenvandringen

 

Inga påskhögtider under ökenvandringen

Eftersom ingen oomskuren fick ta del av påskmåltiden firades ingen påskhögtid under ökenvandringen. Inte förrän Kanaan intogs 40 år efter uttåget firades den tredje påskhögtiden.

  1.  Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra

      sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN

      hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan

      vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade

      icke längre mod att stå emot Israels barn. (Josua 5:1)

 

Omskärelse för alla

  2.  Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och

      omskär åter Israels barn, för andra gången.»

  3.  Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid

      Förhudshöjden.

  4.  Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av

      mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade

      dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.

  5.  Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget

      blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen

      under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.

  6.  Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid

      alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten,

      förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock

      HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med

      ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av

      mjölk och honung.

  7.  Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem

      omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit

      omskurna under vägen.

  8.  Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där

      de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta. (Josua 5:2-8)

 

Det här skedde vid Gilgal

  9.  Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från

      eder Egyptens smälek.»  Och detta ställe fick namnet Gilgal,

      såsom det heter ännu i dag.

 10.  Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid

      den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.

 11.  Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax

      av landets säd, just på den dagen. (Josua 5:9-11)

Mannat upphörde

 12.  Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd,

      och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av

      landet Kanaans avkastning. (Josua 5:12)

 

Påskfirning under templens tid

 

Vid templet

Senare när templet byggts, förde folket sitt lamm till Jerusalem och lät det slaktas vid templet.

 

Påskalamm föddes upp på Betlehems ängar

Med tiden blev det för svårt för alla att ta med sig sitt eget får. Därför började leviterna föda upp lamm på ängarna kring Betlehem, som de sedan sålde åt folket.. Folket kunde alltså köpa sig ett påskalamm som redan var godkänt och avskilt och felfritt, ett lamm som hade fötts för att dö som ett påskalamm. Enligt Josefus uppgick antalet offerlamm en påsk till 256 000.

 

Slakt vid nionde timmen

Den 14:de dagen väntar man under lovsång på den nionde timmen (15.00). Leviter i tusental står uppradade i flera led. Varje Levit har en skål i vilken han ska ta emot blodet för att hälla över det  i nästa skål. Blodet måste hållas i rörelse för att inte koagulera på vägen till offeraltaret. Vid nionde timmen blixtrar knivarna till och lammen utgjuter sitt blod. Under lovsång från Psaltaren förs blodet från en levit till en annan till offeraltaret. vartefter decimeras skaran och var och en går för att bereda påskmåltiden som skall intas när påskdagen börjar vid den tolfte timmen (kl 6)

Påskveckans kronologi

Sista veckan i Jesu liv innan hans lidande och död är den viktigaste i hans jordiska liv. Det är också den period som får det mest omfattande utrymmet i alla fyra evangelierna. En del har uttryckt det så att det som kommer före påskveckans händelser endast är en inledning och bakgrund till densamma.

Johannes konstaterar att

"sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, Han som Jesus uppväckt från det döda." Joh 12:1

 

När Jesus hade sin sista måltid sa han

"Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern… (Joh 13:1)

Den här versen visar tydligt att Jesus hade sin sista måltid med lärjungarna innan den egentliga påskfirningen inleddes, alltså Nisan 13/14. Det här visas ytterligare i Joh 18:28 som säger oss att morgonen efter den sista måltiden så förs Jesus till Pretoriet för att dömas. De judiska auktoriteterna vägrar dock att gå in dit eftersom de då skulle bli orena och inte kunna delta i påskfirandet.

I Joh 19:14 konstateras också att Jesus ställs inför Pilatus på påskens tillredelsedag, alltså inte under den första dagen av det osyrade brödets högtid som var en stor festdag. I Joh 19:31 konstaterar han också att

"eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort." Jfr också Joh 19:42.

Således måste Johannes tidsangivelse "sex dagar före påsk" betyda sex dagar före Nisan 15, den första dagen av det osyrade brödets högtid som synonymt kallades påsk. Den dagen började alltså på kvällen den dag då Jesus hade blivit korsfäst som alltså var på påskens tillredelsedag, den dag då de sista förberedelserna gjordes och påskalammet slaktades ca kl 15. Jesus hade alltså sin sista måltid kvällen före tillredelsedagen, följande morgon korsfästes Jesus 9.00 på påskens tillredelsedag. Han dog samma dag kl 15.00 och sattes i graven innan sabbaten infann sig, alltså före solnedgången.

Ordet för förberedelsedag som används (paraskevee) har i den moderna grekiskan fått betydelsen fredag. (Finch s. 29)

När Johannes sa:  sex dagar före påsk menade han alltså sex dagar före Nisan 15. Den kvällen då man satte sig ner för att äta påskalammet. Det som slaktats på eftermiddagen 14 Nisan. Denna bestämning behövs inför följande analys av påskveckans händelser.

Med dessa fakta som bakgrund kan vi titta lite närmare på de sista dagarna och vad som hände. Sex dagar bakåt från Nisan 14/15 för oss till lördag kväll/söndag 8/9 Nisan.. Det är söndag när Jesus anländer till Betania. Han kan inte ha anlänt dit på lördag p.g.a. att resande var förbjudet på sabbaten. Han äter kvällsmat den kvällen och drar sig tillbaka.

Jag har sorterat uppgifterna om varje dag så att om det är längre tillhörande textavsnitt så har jag först refererat till deras innehåll och sedan skrivit ut hela textavsnitten till sist så att man kan läsa dem i sin helhet om man vill eller så enbart nöja sig med referaten och hoppa till översikten av nästa dag.

Måndag 10 Nisan

Jesus rider in i Jerusalem. Vid kvällen återvänder Han till Betania som bara ligger en liten bit bort

12Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, 13tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.” 14Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet: 15Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl (Joh 12:12-15)

Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv. (Mark 11:11)

 

Tisdag 11 Nisan

I Mark 11:12 konstateras att det är nästa dag när de lämnar Betania så är de hungriga. Det är här Jesus förbannar fikonträdet. Sedan rensar han templet.

12När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. 13På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid? 14Jesus sade till trädet: ”Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig (Mark 11:12-14)

De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 16och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. 17Han undervisade dem och sade: ”Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” 18När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. (Mark  11:15-18)

Därefter konstateras att när kvällen kom gick Jesus och hans lärjungar ut ur staden, antagligen till deras bas på oljeberget.

19Så snart det blev kväll lämnade han staden. (Mark 11:19)

 

Onsdag 12 Nisan

Nästa morgon är trädet förtorkat från roten. Det är nu onsdag. Jesus går igen till tempelområdet och har en rad diskussioner med de skriftlärde och sadduceerna.. Kapitel 11 och 12 är ägnat åt dessa i sin helhet.

Sedan berättar Markus att Jesus lämnade templet och drog sig tillbaka till Oljeberget. Mark 13:1-37. Luk 21:37 Här ges den berömda oljebergsprofetian som även finns återgiven i Matteus 24-25 och Lukas 21. Det här var Jesu sista utläggning och avslutade Jesu allmänna tjänst förutom Jesu avskedstal i Johannes 13-16.

I Mark 14:1 säger Markus att det nu är 2 dagar till påsken och det osyrade brödets högtid. Matteus säger samma sak i Matt 26:1-2. De två begreppen används synonymt vilket sägs ut i Lukas 22:1

 

141Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. 2De sade: ”Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket.”  (Mark 14:1, Matt 26:1-2)

Det osyrade brödets högtid som kallas påsk var nu nära (Lukas 22:1)

Josefus säger också samma sak  …"upon the approach of that feast of unleavened bread, which is called the passover… (Whiston 1667-1752; Ant. Of the Jews 7:9:3)

Två dagar före påskfirningen inleds fredag kväll leder oss till onsdag kväll, vilket bekräftar den givna kronologin. 

Efter Jesu profetiska utläggning på oljeberget beslutar de att gå tillbaka till Betania, kanske för att de vet att de religiösa ledarna börjat smida planer på att fängsla Jesus. Här träffar de den spetälske Simon i hans hus i Betania. Här smörjer Maria Magdalena Jesus och Judas går ut för att köpslå om att förråda Jesus.  Mark 14:3-11

Vill du inte läsa de häh avsnitten utskrivna kan du hoppa direkt till torsdagens händelser

Här följer nu de här avsnitten utskrivna.

Så snart det blev kväll lämnade han staden.

Lär av fikonträdet

20När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. 21Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: ”Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat.” 22Jesus svarade dem: ”Tro på Gud! 23Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. 24Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. 25Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.”

Frågan om Jesu fullmakt

27De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28och frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?” 29Jesus svarade dem: ”Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 30Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!” 31De överlade med varandra: ”Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? 32Säger vi: Från människor…” – Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33De svarade Jesus: ”Vi vet inte.” Han sade till dem: ”Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta.”

 

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

121Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. 2När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning. 3Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 4Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade. 5Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.

6Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 7Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt. 8Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården. 9Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.

10Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. 11Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon.” 12De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.

Skatt till kejsaren

13Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord. 14De kom till honom och sade: ”Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?” 15Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: ”Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det.” 16De räckte fram ett, och han frågade dem: ”Vems bild och inskrift är detta?” De svarade: ”Kejsarens.” 17Då sade Jesus till dem: ”Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.” Och de förundrade sig över honom.

De dödas uppståndelse

18Till Jesus kom också sadduceer – dessa påstår att det inte finns någon uppståndelse – och de frågade honom: 19”Mästare, Mose har gett oss denna föreskrift: Om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då skall hans bror gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror. 20Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig. Han dog utan att ha lämnat efter sig några barn. 21Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. 22Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan. 23Vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa skall hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne.”

24Jesus sade till dem: ”Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? 25När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen. 26Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? 27Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullständigt.”

Det viktigaste budet

28En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: ”Vilket är det största av alla buden?” 29Jesus svarade: ”Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, 30och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” 32Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” 34När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga honom längre.

Är Messias Davids son?

35Då Jesus undervisade i templet frågade han: ”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter. 37David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?” Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.

Jesus varnar för de skriftlärda

38När Jesus undervisade sade han också: ”Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen 39och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna. 40De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom.”

Änkans offergåva

41Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. 43Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på.”  (Mark 11:19-12:44)

 

Tiden för templets ödeläggelse

131När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” 2Jesus sade till honom: ”Du ser dessa stora byggnader. Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner.”

3Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: 4”Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?” 5Jesus sade till dem: ”Se till att ingen bedrar er. 6Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. 7När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit. 8Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på ’födslovåndorna’.

9Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. 10Men först måste evangeliet predikas för alla folk. 11När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. 12En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. 13Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

14När ni ser ’förödelsens styggelse’ stå där han inte skulle stå – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. 15Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, 16och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 17Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 18Be att det inte händer på vintern. 19Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. 20Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. 21Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. 23Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.

Människosonens återkomst

24Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. 25Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 26Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

28Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 29När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. 30Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer. 31Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. 32Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

33Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”

Onda anslag mot Jesus

141Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. 2De sade: ”Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket.”

En kvinna smörjer Jesus

3När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. 4Några blev upprörda och sade: ”Varför detta slöseri med oljan! 5Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. 6Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. 8Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen. 9Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

Judas förråder Jesus

10Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. 11När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom. (Mark 13:1-14:11)

Templet skall brytas ner

241När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna. 2Men han sade till dem: ”Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner.”

Nöd och förföljelse

3När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” 4Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er. 5Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. 6Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. 7Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8Men allt detta är bara början på ’födslovåndorna’.

9Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. 11Många falska profeter skall träda fram och bedra många. 12Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. 13Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 14Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

Förödelsens styggelse

15När ni då ser ’förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det – 16då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. 17Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, 18och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 19Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 20Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. 22Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

23Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25Jag har nu sagt er detta i förväg. 26Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 27Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. 28Där den döda kroppen är samlas gamarna.

Människosonens återkomst

29Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 30Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. 31Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.

32Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. 34Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. 35Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

37Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara. 40Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

42Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

45Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.

 

Liknelsen om de tio jungfrurna

251Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 3De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 4De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 7Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 9De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 10Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 11Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. 13Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Liknelsen om talenterna

14Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg. 16Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. 17Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.

19En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 22Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat. 23Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

24Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. 26Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Människosonens dom

31När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.

41Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

 

Onda anslag mot Jesus

261När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: 2”Ni vet att det om två dagar är påsk. Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas.” 3Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats. 4De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. 5Men de sade: ”Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket.”

(Matt 24-26:5)

 

Torsdag 13 Nisan

Hittills har alltså synoptikerna noggrant följt med händelserna under påskveckan dag för dag. Men vad sker nu, vad har de att säga om torsdagen 13 Nisan? Ingenting! Direkt efter att ha avslutat händelserna från Nisan 12 säger Markus, Matteus och Lukas såhär:

På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: ”Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?” (Mark 14:12)

Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?” (Matt 26:17)

Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas. 8Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet.” (Luk 22:7)

Vad som sägs här skulle tyda på att det nu var Fredagen den 14 Nisan och att nu var skulle påskalammet slaktas. Men här är det nånting som bör noteras. Skulle lärjungarna, som givetvis hade firat flera påskhögtider, också tillsammans med Jesus, gått omkring ända till den tid då påskalammen slaktas utan att ha en aning om var de överhuvudtaget skulle samlas för att äta påskalammet. Det här var judarnas största högtid! Förberedelserna för måltiden var noggranna. Bl.a. måste ju man noggrant gå igenom huset för att försäkra sig om att varje smula av syrat bröd skulle vara borta ur huset. En mängd ingredienser måste inhandlas och tillagas på rätt sätt för att man skulle kunna äta påskalammet på föreskrivet sätt.

Så Jesus skulle ha lagt en stor börda på lärjungarnas axlar om han först när tiden var inne sa att nu skulle de börja förbereda, när allt redan borde vara klart. Vi ska också komma ihåg att den enda platsen där offer av påskalammen kunde ske var vid templet. Lärjungarna kunde inte offra det själva någon annanstans, i så fall skulle de ha brutit lagens goda föreskrifter på Jesu befallning och Jesus skulle bara ha dött för sin egen synd utan att kunna sona våra. Vi ska då också komma ihåg att detta var ett tidskrävande projekt när tiotusentals mänskor trängdes vid templet vid tiden för påskalammens offrande. Dessa skedde ca 13.30-15.30. Före det skulle ett påskalamm köpas färdig granskat eller så skulle det granskas av prästerna. Denna noggranna granskning inleddes egentligen redan tidigt från morgonen. Så igen: skulle lärjungarna ha stått oförberedda tills tiden för påskalammens slaktande skulle det inte gått att hinna förbereda för något påskafirande det året…

Nej, det finns nog inte en hel dags tomrum i de synoptiska evangelierna. Antagligen kom de till Jesus ganska tidigt den 13 Nisan för att ta reda på var de skulle förbereda påskmåltiden. Sedan spenderade Petrus och Johannes hela den dagen med att finna den övre salen samt att förbereda firningen, inhandla ingredienser, finkamma huset på syrat bröd m.m. De förberedde inte endast påskmåltiden utan hela veckans festligheter. Det osyrade brödets högtid följde ju direkt efter påskkvällens händelser och de festligheterna pågick ju en hel vecka.

Vi kommer ihåg att de tre synoptikerna är i total samstämmighet om att efter utläggningen vid Oljeberget var det ännu två dagar fram till påsken onsdagen den 12 Nisan.

Jesus visste nog förstås vad han gjorde. Han var inte oorganiserad och oplanerad till den grad att han inte visste att förbereda för påskveckans firning i tid. Men Han visste att Han måste ha tillfälle till en sista måltid med lärjungarna där han skulle instifta det nya förbundet. Det såg Jesus till genom de hemlighetsfulla förberedelserna att han fick, utan att hans motståndare skulle få reda på var han höll hus och på så vis kunna störa Honom eller på något sätt krångla till Guds planer för Honom. Allt var under högsta kontroll. Allt skedde enligt Guds lags föreskrifter!

När Jesus under måltidens gång sa "gör detta till min åminnelse", så ledde Han inte någon gemenskapsmåltid där alla Hans lärjungar följde hans ledning. Det Han gjorde var att Han berättade vad de skulle göra nästa kväll, inte vad de skulle göra nästa gång om ett från och med nu. Vad Jesus gjorde var att Han avslöjade för sina lärjungar vad som skulle hända nästa kväll. De kunde knappt tro sina öron när Jesus berättar att Han inte kan vara med och fira påskmåltiden med dem nästa natt.

Efter att lärjungarna hade förberett påskfirningen och det osyrade brödets festvecka och de samlats tillsammans för att äta gör Jesus lärjungarna stumma genom att förkunna att "jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike" (Luk 22:15-16) I den Interlineära Bibeln översätts det …aldrig på något sätt skall jag äta… Ordet påskalamm (passover) refererar inte till den specifika måltiden (lika litet som påskalamm gör det i många översättningar utan till firningen överhuvudtaget det året.

Vi behöver alltså observera att Jesus säger att han inte skall äta påskalammet igen förrän det får sin fullbordan i himlen före den sista måltiden inleds. Så vi kan förstå att Jesus hade längtat att fira en sista påskfest med lärjungarna innan hans slutliga lidande börjar. En tydligare översättning vore då:

"Then he said to them: With desire I desired this Passover, to eat with you before my suffering. But I tell you that there is no way that I will eat of it until it is fulfilled in the kingdom of God" (Luk 22:15-16)

I den interlineära grekisk engelska översättningen:

"And he said to them, with great desire I desired this passover to eat with you before I suffer. For I say to you that I may by no means eat it until it is fulfilled in the Kingdom of God. (Luk 22:15-16)

 

Jesus firade påsken varje år med lärjungarna, men nu berättade han den chockerande nyheten för sina lärjungar att han aldrig skulle "äta påskalammet" innan den får sin fullbordan i Guds rike - Han berättar det kvällen före, när allt är i ordningställt och firningen står för dörren… Han hade intensivt längtat efter att få äta det en sista gång tillsammans med dem , men det fick han inte.

Följande bild kan kanske tydliggöra:

Om någon säger till dig att nu ska vi göra i ordning för  thanksgiving en dag före den infaller, skulle du då dra slutsatsen att nu ska vi fira den en dag tidigare än normalt, eller är det inte så att det innebär att då går du och handlar det som behövs, snyggar till hemmet rengör badrummet ställer i ordning bord och stolar m.m.. Varför skulle man vänta till sista minuten med att få allt klart? Om den personen senare samma dag när ni har satt er ner tillsammans säger till dig: Jag hade gärna velat vara med på thanksgiving middagen men jag kan inte. Skulle du då anta att den personen talar om den måltid ni då håller på och äter eller om den det var tänkt ni skulle äta tillsammans nästa dag.

Även om Jesus gav sina lärjungar alla indikationer om att de skulle fira en normal påsk tillsammans det året gav Han dem vid kvällsmåltiden det chockartade beskedet att det skulle bli ändrade planer. Hur skulle det ha varit om Han under det Han åt det årets påskalamm "avslöjade" att om ett år skulle Han inte kunna fira det tillsammans med dem. Det blir ju nästan löjligt, åtminstone omotiverat. Jaha, ska du vara på någon längre resa då? Skulle Jesus ha stört den högtidliga och föreskrivna ceremonin där man ihågkom Hans Fars mäktiga under när Han räddade Israels barn undan slaveriet med att berätta något Han, enligt lärjungarnas sätt att se det,  lika gärna kunde ha berättat när som helst det inkommande året. Det skulle bli nästintill parodi på en dåtida påskfirning där bordssällskapet helt skulle ha kommit av sig i ceremonin. Men nu var det ett omskakande besked. Vad skulle hända de närmaste dygnet om Jesus inte 24 timmar senare skulle kunna sätta sig ner tillsammans med lärjungarna och äta påskalammsmåltiden?

Johannes säger det mycket klart och tydligt när han säger att "det var strax före påskhögtiden… De åt kvällsmål…" Joh 13:1-2. Han bekräftar alltså att detta var före påsken och han ger ingen speciell betydelse åt maten, det var ett kvällsmål…

Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.

2De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom (Joh 13:1-2)

 

När Paulus refererar till det här i 1 Kor 11:20-27 talar han enbart om Herrens måltid, han talar om natten då Han blev förrådd - inte att det var påskalammet eller "Sedern" som de samlats för. I sammanhanget blir det också klart att Herrens måltid nog intas mer än bara vid påsken en gång i året.

Om det nu var så att Jesus faktiskt visste , även tidigare, att han inte skulle kunna delta i påskalamms måltiden som vanligt det året - varför gav Han då lärjungarna föreställningen att allt skulle ske på normalt sätt. Kunde det vara så att Jesus ville att allt skulle te sig normalt in i det sista för Han visste att lärjungarna skulle ha mist fattningen och inte klarat av situationen annars. Det skulle inte ha blivit förberett med något rum om de vetat… Kunde det vara så att Jesus ville ha möjligheten att förklara allting för dem den sista måltiden, så nära symbolikens uppfyllande som möjligt…

P.g.a. att lärjungarna inte visste vad som väntade kunde de med bibehållen handlingskraft ge sig iväg och förbereda inte enbart följande kvälls påskalammsmåltid utan även den direkt påföljande veckans festligheter (det osyrade brödets högtid). Skulle de fira påskalammsmåltid samma dag var de för sent ute för allting (till templet och skaffa påskalamm, städa huset, göra i ordning föreskrivna ingredienser och maträtter m.m.). Rummet de förberedde skulle utgöra platsen för Jesus och Hans lärjungar att vistas i hela veckan.. Lärjungarna var fortfarande i detta övre rum när Jesus återvände till dem efter sin uppståndelse. (Tolkningen att förberedelserna var för hela veckan ser jag som en tolkning som kanske stämmer, kanske inte). Bl.a. i Folkbibeln står det att de redde till påskalammet. Detta är en direkt missvisande översättning (eller snarare en översättning där man tolkat in att vad de gjorde var att göra klart påskalammet) Det som står i texten är att de förberedde påskmåltidsfirningen (Sedern)

Vad innebär det att "bryta brödet"? Angav det att det var en ceremoniell påskalammsmåltid? Nej, det innebar bara att man åt tillsammans. Åtminstone senare så skulle allt syrat bröd vara utrensat redan kvällen före påsken, men det kan hända att det inte var nödvändigt på Jesu tid. Ordet som används är det för bröd i allmänhet inte det specifika för osyrat bröd.

Det var efter måltiden Jesus gav instruktionen om brödet och vinet. Hur de skulle förstå det när de åt Sedern kvällen efter. Han visade dem hur de skulle minnas hans död - ett syndfritt offer som ger oss liv och näring.

Hur skulle lärjungarna ha kunnat tro att Judas gick ut för att göra inköp om han gått ut mitt under Sedern? För det första skulle alla andra äta påskalammet då, för det andra skulle det ha varit ytterst konstigt om någon avlägsnat sig under den heliga och högtidliga stunden då Sedern intogs med alla föreskrivna textläsningar, sånger och maträtter. Var det däremot en helt vanlig måltid så var slutsatsen inte konstig. Det kan även hända att de inledde den sista måltiden tidigare än man ofta tänkt sig om Judas skulle ha kunnat vänta sig att hitta öppna affärer ännu vid sitt  utträde. Kanske inleddes måltiden en sen eftermiddag, tidig kväll.

Johannes var den sista att skriva ner sitt evangelium. Han förtydligade tidpunkten genom att uttryckligen hävda att den sista måltiden var strax före påsken.

Jesus kom inte till jorden för att äta en sista påskalammsmåltid, han kom för att bli vårt påskalamm!

 

Fredag Nisan 14

Efter att den sista måltiden var över blev Jesus arresterad i Getsemane omkring midnatt. Han togs under natten till översteprästen och sedan till Pilatus. Under morgontimmarna Nisan 14 blev han dömd av mobben som samlats och korsfästes ca 9.00, alltså vid tiden för morgonoffret. Han hängde på korset ca 6 timmar och dog ca 15.00. Det var vid tiden för påskalammens slaktande och aftonoffret. P.g.a. att en stor sabbat (som samtidigt var den naturliga sabbaten och den första, extra festliga, dagen av det osyrade brödets högtid) höll på att inträda, krossades benen på Jesus medfångar ett spjut stacks genom hans sida och Jesus placerades i graven innan solen gick ner och sabbaten inträdde.

Vid hans död blev det samtidigt en jordbävning som skakade Jerusalem, döda stod upp. Allt det här skedde som ett tecken på vilken enormt viktig händelse som skedde.

Var samlades lärjungarna sen på kvällen? Ja, om det stämmer som föreslagits så samlades de i det rum som de gjort i ordning för veckans högtidsfirande. En del föreslår att det kan ha varit Josef från Arimateas hus. Kanske det, men då har vi förflyttat oss till vad som är spekulation eller alternativt kvalificerade gissningar.

När de den kvällen drack av vinet och åt av brödet förstod de vad Jesus talat om kvällen innan. De hade idag sett Jesu blod rinna och Jesu kropp brytas sönder, det sanna felfria påskalammet. Gör detta till min åminnelse… Detta hade inte Jesus sagt att de skulle göra vid nästa års seder, utan vid nästa kväll, alltså nu samma dag som Jesus dött.

Huruvida lärjungarna kunde samla sig på ett sådant sätt att det skulle ha varit möjligt för dem att klara av att fira påskmåltiden enligt givna föreskrifter är väl nog med tanke på omständigheterna synnerligen osäkert.

 

Avslutande kommentarer 

Hemligheten med synoptikernas vittnesbörd

Hur kan man då förklara synoptikernas synbara samsyn då de hävdar att det var på den första dagen av det osyrade brödets högtid som lärjungarna kom och frågade var de skall fira påskalammet. Förutom den här utsagan så är kronologin i harmoni mellan alla fyra evangelierna. Därför är det nog ett misstag att försöka rucka på allt annat istället för att hitta en annan förståelse till varför det står så här.

Matteus konstaterar helt enkelt (i grundtexten) att: på det första (i början) av det osyrade. Han hävdar alltså inte explicit att det var den första officiella dagen av festligheterna (Nisan 14). Redan på torsdagen (Nisan 13) skulle de sista resterna av syrat bröd avlägsnas.

Enligt tidiga vittnesbörd var det Matteus, och inte Markus, evangelium som skrevs först, och det skrevs först på Arameiska. Detta hävdar bl.a. Origenes och Eusebius i hans tidiga kyrkohistoria. Donald Guthrie hävdar i en introduktion till Nya Testamentet att ingen apostel skulle ha använt ett verk av en icke-apostel som grund för sin eget evangelium. Matteus var ju en apostel, medan Markus inte var det.

I Matteus finns det således inget problem då det gäller att harmoniera uttalandet med övriga kronologiska angivelser och med Johannesevangeliet. Men när Markus- och Lukas evangeliet skrevs ner år senare så användes antagligen Matteus som något slags grundmaterial. Då kanske de uppfattade Matteus uttalande som att han sa att det var den första officiella dagen av festligheterna.

Var den sista måltiden en påskalammsmåltid?

Det har av de flesta ansetts vara underförstått att den sista måltiden Jesus åt med sina lärjungar var en påskalammsmåltid, även om det aldrig sägs att det var så. Den slutsatsen har man dragit mest på det enkla faktum att synoptikerna verkar hävda att det var på det osyrade brödets första dag som de satt ner tillsammans. Men synen att det var en påskalammsmåltid motsägs av flera andra faktorer.

Om det var en påskalammsmåltid de åt den första dagen av det osyrade brödet högtid så skulle Jesu arrestering, hans nattliga förhör, hans dom av Pilatus, mänskomassornas närvaro, Jesu transport av korset och Simon av Cyrene som kom från fälten, alla de passerande mänskorna vid korset… Allt detta skulle ha tilldragit sig på den stora sabbat och festdag som Nisan 15 utgjorde. Det kan anses som fullkomligt omöjligt. Dessutom blir ju brådskan att döma och korsfästa, samt få ner Jesus och rövarna från korset innan sabbaten bryter in fullständigt meningslöst, omotiverat och konstigt.

Se vidare bilagan om Jesu sista måltid där jag går igenom vad som sägs under den och jämför vad som borde hända om det var en sista måltid.

 

Den profetiska tidtabellen

De av Gud föreskrivna festligheterna fungerar även som en profetisk kalender. Om Jesus inte åt påskalammet det sista året utan själv blev vårt påskalamm, som Bibeln säger på andra ställen, så slaktades Jesus samma dag och samma klockslag som påskalammen slaktades - perfekt timing! I så fall lades han i graven och låg där hela det osyrade brödets första och festliga dag ( Nisan 14 var ju den egentliga påsken). Det osyrade brödet talade om syndfrihet, om avsaknad av korruption och nedbrytning som jäst förorsakar och försnabbar. Jesu kropp i graven bröts inte ner. Han var en syndfri kropp som förmultningen eller döden inte kunde bryta ner. Han uppstod på den tredje dagen Nisan 16. Det var dagen för förstlingskärvens presenterande. Den representerade och var ett tecken på att också resten av skörden skulle bli lyckosam. Jesus uppstod som förstlingen av de döda, som ett tecken på att också alla andra som blir inlemmade i Honom skall stå upp en dag till evigt liv. Alltså jag upprepar - perfekt timing.

Men om Jesus inte dog när påskalammen slaktades utan dagen därpå, så kan man bara konstatera att han missar, han är i så fall hela tiden en dag för sent ute…

 

Påskalamm torsdag Nisan 13?

Det finns de som hävdat att olika kalendrar tillämpades och att Jesus och hans lärjungar skulle ha följt en annan än den gängse. Det är sant att det fanns olika synpunkter på kalenderfrågor. Men till dem hörde inte på vilken dag påskalammen skulle ätas. Det man inte var ense om var hur man skulle tolka föreskriften för förstlingsfruktens firande. De flesta och det som var förhärskande ansåg att "dagen efter sabbaten" syftade på det osyrade brödets första dag så att förstlingsfrukten skulle firas Nisan 16, medan en del sadduceer ansåg att det som avsågs var den vanliga sabbatens efterföljande dag. Alltså kan man inte hävda att Jesus följde en annan kalender och därför skulle ha ätit påskalamm 13 Nisan.

 Jesus kritiserade heller aldrig den kalender som följdes på Hans tid. Ända från Hans ungdom så firade Han påskfestligheterna i enlighet med traditionen. (Luk 2:42)

Kunde de inte ha fixat till det själv då. Det finns stränga föreskrifter i lagen om att offer får endast ske i templet. Jesus skulle ha brutit mot Guds uppenbarade vilja om han tillåtit privat offrande utfört av lärjungarna själva. Den enda tid det gick att få ett påskalamm var Nisan 14 fr.o.m eftermiddagen ca 15.00.

Det är kanske dags att flytta fokus från måltiden till Jesus - vårt påskalamm. Han kom inte för att äta ett påskalamm, Han kom för att bli ett påskalamm. Han var Lammet som var slaktat sedan världens begynnelse (Upp 13:8)

 

Jesus vårt påskalamm

När vi läser i de fem Moseböckerna om tabernaklet, offerväsendet och föreskrifterna för de stora nationella festdagarna är det inga mänskliga påfund vi läser om. Det var inte mänskans uppfattning om hur någon gud skulle blidkas. Det var Gud själv som detaljerat angav för Mose hur Han skulle tillbes och tjänas. Han angav hur mänskan skulle kunna komma inför honom. Vilka Hans villkor var för att kunna vandra mitt bland sitt folk, vilket han förunderligt nog ville - och fortfarande vill. Det är nåd utöver nåd vi får läsa om i de fem moseböckerna.

Därför att Gud bestämt att påskfirandet skulle syfta hän på Jesu död var denna högtid inte bara en tillbakaskådande minneshögtid. Den var också en framåtskådande profetia.(Odeberg)

Gud visste även hur Han på ett slutgiltigt sätt skulle ta hand om synden och den makt den hade över mänskorna. Han visste ju om varje dag i historien innan någon av dem kommit. Han visste således även allt om det liv hans son skulle få här på jorden, inklusive hur det fullkomliga syndoffret skulle ske. Därför kunde Gud i offerbestämmelsernas alla detaljer förutsäga vad Messias skulle utföra. Man skulle kunna känna igen honom när han kom tack vare offerväsendet föreskrifter. Jesus försökte alltså inte passa in i de messianska profetiorna, det var profetiorna som följde honom.

Jesus är att känna igen i alla offer som Gud gav Mose och det Israeliska folket, men nu ska vi bara se på hur Han blev vårt fullkomliga påskalamm, vars blod räddar oss undan fördärvaren. Vi gör det helt enkelt genom att se på de föreskrifter som fanns för påskalammet i 2 Mos 12.

 

Varje husfar tar ett påskalamm

  3.  Talen till Israels hela menighet och sägen: På tionde dagen i

      denna månad skall var husfader taga sig ett lamm, så att vart

      hushåll får ett lamm.

Jesus hade fötts vid Betlehems ängar för att dö som det felfria påskalammet. Under tiden mellan den 10 och 14 Nisan skulle lammen inspekteras för att granskas huruvida de verkligen var felfria eller ej. Den 10:e Nisan red Jesus in i Jerusalem för att granskas av de skriftlärde och prästerna.

 

Ett felfritt lamm av hankön

  5.  Ett felfritt årsgammalt lamm av hankön skolen I utvälja; av

      fåren eller av getterna skolen I taga det. (2 Mos 12:5)

Jesus är vårt felfria lamm. Ingen fann honom skyldig till något brott överhuvudtaget, varken mot civil- eller Mose lag. Det ”brott” han dömdes för var hädelse. Detta p.g.a. att Han sa sanningen - att han var Guds son.

 

Förvaras till 14:de Nisan och slaktas vid aftontiden

  6.  Och I skolen förvara det intill fjortonde dagen i denna månad;

      då skall man -- Israels hela församlade menighet slakta det vid aftontiden.

Under fem) dagar var Jesus under uppsikt. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för. Han var utan fel och brist.

Uttrycket som översatts till aftontiden uttrycker egentligen tiden när solen håller på att gå ner., alltså eftermiddagen. Påskalammen slaktades vid nionde timmen (15.00) Alltså exakt då som Jesus dog.

 

Klockan 9.00 14 Nisan till Golgata

Klockan nio på morgonen den 14:de Nisan förs Jesus till Golgata för att korsfästas. Korsets trä lades på hans skuldror, liksom en gång offerveden lades på Isaks. Detta var den tid på dagen då leviterna vässade sina knivar. Nu sker det som Gud hade talat till ormen på syndafallets dag ”Kvinnans säd skall söndertrampa ditt huvud och du ska stinga den i hälen”. Vad Gud syftade på här var korsdöden, när den var som värst smärtsam: när den korsfäste försöker häva sig själv upp på sina genomstungna fötter för att få mera luft till sina lungor. Denna ångestkamp med kvävningsdöden sliter sönder hans häl.

 

När lammen slaktas dör Jesus

Klockan tre när ljudet av lovsången på tempelplatsen tonar ut över staden, slaktas offerlammen och Jesus utropar det är fullbordat och giver upp andan.

 

Blodet stryks på dörrposterna

 22.  Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som är i

      skålen, och bestryken det övre dörrträet och båda dörrposterna

      med blodet som är i skålen. (2 Mos 12:7,22)

Jesu blod rann på korsträdets stam.

 

Ingen får gå ut från blodets fristad

Och ingen av eder må gå ut genom sin hus dörr intill morgonen.

 23.  Ty HERREN skall gå fram för att hemsöka Egypten; men när han ser

      blodet på det övre dörrträet och på de två dörrposterna, skall

      HERREN gå förbi dörren och icke tillstädja Fördärvaren att

      komma i edra hus och hemsöka eder. . (2 Mos 12:22b-23)

Endast i skydd av Jesu blod är vi trygga för fördärvaren. Går vi utanför det beskyddet är vi skyddslösa.

 

Intet ben får sönderslås

Och intet ben skolen I sönderslå därpå. (2 Mos 12:46b)

På Jesus slogs, i motsats till rövarna, inget ben sönder.

 

Hela djuret steks på eld och äts samma natt

  8.  Och man skall äta köttet samma natt.

  9.  I skolen icke äta något därav rått eller kokt i vatten, utan det

      skall vara stekt på eld, med huvud, fötter och innanmäte. (2 Mos 12:8-9)

Hela Jesu ande, själ och kropp stektes i lidandets ugn. Men han bestod eldsprovet. Hans rättfärdighet var som rent guld.

 

Med osyrat bröd och bittra örter

Man skall äta det med osyrat bröd jämte bittra örter. (2 Mos 12:8)

Jesu kropp var obefläckad av syndens surdeg, men präglad av svåra lidanden.

 

Inget kvar till morgonen

 10.  Och I skolen icke lämna något därav kvar till morgonen; skulle

      något därav bliva kvar till morgonen, skolen I bränna upp det i

      eld. (2 Mos 12:10)

Jesus blev inte att hänga över natten utan togs genast ner och begravdes.

 

Ät påklädda

 11.  Och I skolen äta det så: I skolen vara omgjordade kring edra

      länder, hava edra skor på fötterna och edra stavar i

      händerna.  Och I skolen äta det med hast. Detta är HERRENS

      Påsk. (2 Mos 12:11)

Man kan inte rätt delta i HERRENS påsk och samtidigt vara inställd på att förbli i det andliga Egypten. Man måste vara beredd att resa, att bryta upp från ett liv i aktiv synd eller allmän likgiltighet.

 

Påsken - dom över det onda

 12.  Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land och slå

      allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap; och

      över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom; jag är HERREN. (2 Mos 12:12)

När Jesus dog avväpnades och dömdes alla andliga furstar och väldigheter. Mänskligheten värsta fiende - döden - besegrades.

 

Blodet - tecknet till räddning

 13.  Och blodet skall vara ett tecken, eder till räddning, på de hus

      i vilka I ären; ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi

      eder.  Och ingen hemsökelse skall drabba eder med fördärv, när

      jag slår Egyptens land. (2 Mos 12:13)

Jesu blod - min räddning

 

En åminnelsedag som skall firas för alltid

 14.  Och I skolen hava denna dag till en åminnelsedag och fira den

      såsom en HERRENS högtid. Såsom en evärdlig stiftelse skolen I fira den, släkte efter släkte.

(2 Mos 12:14)

 24.  Detta skolen I hålla; det skall vara en stadga för dig och dina

      barn till evärdlig tid.

 25.  Och när I kommen in i det land som HERREN skall giva åt eder,

      såsom han har lovat, skolen I hålla denna gudstjänst.

 26.  När då edra barn fråga eder: 'Vad betyder denna eder

      gudstjänst?',

 27.  skolen I svara: 'Det är ett påskoffer åt HERREN, därför att han

      gick förbi Israels barns hus i Egypten, när han hemsökte

      Egypten, men skonade våra hus.'»  (2 Mos 12:24-27)

Vi ska för alltid minnas Jesu lidande och vad han gjorde för oss. När den slutliga domens dag kommer och Gud skall hemsöka de onda andemakterna och deras tjänare eller likgiltiga medlöpare är vi som är under Jesu blods beskydd i säkerhet. Vi kommer att bli skonade - för Jesu - det sanna påskalammets skull.

 

Följ Paulus uppmaning

Låt oss då rensa bort ondskans surdeg, inte mer ge det en skyddad plats i våra liv. Istället ska vi  hålla högtid med den glädje som följer renhet och sanning i spåren. Vi har ju ett påskalamm som är slaktat för oss.

Det finns ett intimt samband mellan påsken och nattvardsfirandet. Vid nattvarden används vin som erinrar om det vid påsken utgjutna blodet och bröd som erinrar om det  om det osyrade brödets högtid. Jesus instiftade nattvarden vid en påsk. Både påsken och nattvarden är gudomliga  instiftelser och båda är måltider som firas till åminnelse och ”som en HERRENS högtid” och som därför beständigt upprepas. Båda talar om befrielse. Båda är också gemenskapsmåltider (Ex 12:44,47; 1 Kor 10:17). Påsken är en måltid för sådan som är beredda att bryta upp och nattvarden riktar blickarna mot Herrens återkomst.. I väntan på den dagen skall vi ”stå med bältet fäst om livet”.

Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!

Påskmåltidsceremonin - Sedern

Här kommer en översiktlig genomgång av den ceremoni som gicks igenom på det som motsvarar vår långfredagskväll. Det finns olika versioner av hur firningen gått till och olika judiska traditioner gör på lite olika sätt, men det som här återges är åtminstone ett av de sätt som använts. Uppgifterna är plockade från bl.a. "Feasts of Israel" och Nilssons "Blodsförbundet"

Jag tror inte att Jesu sista måltid var en påskalammsmåltid - se övriga bilagor om orsaken till det - men jag har i alla fall tagit med en del kommentarer som utgår från att det var så.

 

Ett blodsförbund

Påskmåltiden påminner om att de har ett evigt förbund med Gud och varandra - ett blodsförbund - som inte kan annuleras och inte får brytas (Nilsson).

Ingen jäst i huse 

Innan högtiden skulle allt syrat bröd skaffas ut ur varje hem. Detta gjordes genom en symbolisk husrengöring där husfadern tänder ett ljus och gör en noggrann genomletning av huset. Numera deltar hela familjen i detta. Surdeg representerar bl.a. det gamla livet i Egyptens fångenskap. De kunde således inte ha både Egyptens levnadssätt och samtidigt vara avskilda för Gud.

 

Förbundsmåltiden

När surdegen rensats ut från huset är familjen redo att på ett värdigt sätt begå förbundsmåltiden som är en glädjehögtid med Gud och med varandra. Just innan de börjar äta påminner de sig om löftet att det genom Abrahams säd skall komma en som skall bli en välsignelse för hela världen. ” Han som kommer ska inte endast vara deras kung, utan också Emmanuel - Gud med oss. När folket sedan kom till det utlovade landet och växte till började de förvänta sig att löftena skulle uppfyllas.

 

Den som skulle komma

Därför blev det så att familjerna vid påskmåltiden beredde en plats vid sitt bord för den som skulle komma. Symboliskt firade de sin måltid tillsammans med denna. De placerade en bägare vid ena bordsändan. Denna bägare kallades ”välsignelsens kalk”. ( Kor 10:16) Ingen fick dricka ur denna kalk, för den var reserverad för honom som skulle komma. Enligt traditionen skulle han, när han kom, dricka ur denna kalk och ingå ett nytt förbund med sitt folk. Den tomma platsen vid bordet fick Israels folk att alltid se fram mot den dag då han skulle sitta till bords med dem. De placerade också en bägare för Elias på bordet. De trodde att han skulle komma och tillkännage den utlovade Messias ankomst. (Mal 3:1; 4:5-6). Så när man satte sig till bords fick den yngste i familjen gå och öppna dörren och  inbjuda Elias och be honom delta i måltiden. Hela familjen steg upp och sade gemensamt: ”Välsignad vare han som kommer” När han inte kom återvände barnet till sin plats och alla deltog i följande bön (sidan 124 i Nilsson).

 

Påsen med de tre facken

Det osyrade bröd som nu skall brytas, är inte placerat på tallrikarna. Av någon okänd anledning har det stoppats i en tygpåse, som är rikt broderas med guldtråd. Påsen har tre fack. Tre osyrade bröd är placerade där - ett bröd i varje fack. Det kallas ”matza”  Under måltiden tar värden fram brödet ur det mellersta facket och låter det gå från den ena till den andra. i det att var och en bryter en bit och äter det. Israels folk har den tron att de tre bröden representerar deras trosfäder: Abraham, Isak och Jakob. De äter  det mellersta brödet som symboliserar Isak, som blev offrad. Men de kan inte själva förstå denna tolkning, därför att Isak blev ju inte offrad. Men Isaks bröd bryts och var och en äter av detta ”afikomen”, som är ett ord som härleds från ett grekiskt ord som betyder ” den som kommer”.

 

Förändringar i ritualen - Sedern

På Jesu tid hade åtskilliga förändringar skett i ritualen. Blodet av det slaktade lammet ströks inte längre på dörrposterna utan utgjöts vid brännoffersaltaret där slaktandet började omkring kl 3 på eftermiddagen (9:e timmen) den 14 nisan. På natten mellan den 14:e och den 15:e nisan åt man påskalammet, varvid deltagarna i måltiden, som skulle vara minst 10, låg till bords i vanlig dräkt, alltså inte längre stod resklädda med stavar i händerna. Den liggande ställningen intogs som ett tecken på friborenhet: i Egypten var Israeliterna slavar, nu är de fria. Dessutom hade ett rätt långt rituellt program för måltiden uppkommit under tidernas gång och såg ut på följande sätt. Denna nya ceremoni kallades Seder.

 

Förberedelser

Innan påskhögtiden inleddes hade alla hus mycket noggrant gåtts igenom för att avlägsna alla små rester av jäst bröd.

 

Uppläggning

Den här påskcereminin är ganska lång och kan hålla på ända fram till midnatt. Man har speciell bordsplacering där ledaren sitter vid bordsänden och den yngste sitter vid hans högra sida. Till vänster om ledaren sitter hedersgästen eller så har man reserverat plats för Elia! Modern i huset inleder påskfirningsritualen genom att tända ett ljus.

Under måltiden drack man fyra bägare vin, vilket bl.a.. symboliserade den fyrfaldiga glädjen av återlösningen från slaveriet.

 

Den första bägaren

1/ Efter en tacksägelsebön av husfadern för den heliga högtiden och vinet (”Lovad vare du Herre vår Gud som har skapat vinträdets frukt” "Blessed art Thou, O Lord our God, King of the universe, Who created the fruit of the vine. Blessed art thou, O Lord our god, Who has chosen us for thy service from among the nations.. Blessed art thou, O Lord our God, King of the universe, Who hast kept us in life, Who has preserved us, and has enabled us to reach this season) fylldes en bägare vin och dracks laget runt

 Om sista måltiden faktiskt var en påskalammsmåltid så var det om den här bägaren det står nämnt i Luk 22:17: "Och han tog en bägare, tackade Gud och sade:…"

 

Händerna tvättades

Den andra ceremonin bestod av att husfadern och alla de andra tvättade sina händer. En familjemedlem kommer med en kanna vatten samt en handduk. Detta är en symbolisk reningsakt inför det att de tar itu med maten.

 

De gröna örterna

De gröna örterna åts sedan de hade doppats i en skål fylld med salt vatten. Kanske en påminnelse om åren med tårar och lidande i Egypten.

 

Det mittersta osyrade brödet

Nu tar ledaren det mittersta osyrade brödet (Matza) ur linneväskan för att bryta det  i två delar. Den ena halvan viras in i en liten linneduk och göms bort någonstans i huset medan barnen täcker för sina ögon. Denna bit återkommer senare under Sedern.

 

De fyra frågorna

I det  här skedet frågar det yngsta barnet de traditionella "påskfrågorna" för att uppfylla 2 Mos 12:26: "Vad betyder den här ceremonin (gudstjänsten)

"varför är denna kväll annorlunda än alla andra kvällar? Under alla andra kvällar äter vi syrat eller osyrat bröd, men under den här kvällen äter vi endast osyrat bröd?  Alla andra kvällar äter vi alla slag av örter, men den här kvällen endast bittra. Alla andra kvällar doppar vi inte brödet ens en gång, men den här kvällen doppar vi brödet två gånger. Alla andra kvällar äter vi endera sittande eller liggande, men den här kvällen äter vi liggande (tillbakalutade)

Om den sista måltiden var en påskalammsmåltid så var det här kontexten när Johannes lutande mot Jesus vid måltiden (Joh:13:23) Johannes anses av traditionen vara den yngste och skulle således ha frågat frågorna.

 

Den andra bägaren

Nu hälls den andra bägaren vin i och svaret på de fyra frågorna ges genom en lång berättelse som återger påskberättelsen. Den börjar med Abrahams kallelse från Ur och slutar med laggivningen på Sinai. När de tio plågorna i Egypten beskrivs hälls en gnutta vin ur bägaren varje gång. Detta uttrycker sorgen man känner för Egyptiernas lidanden. Under berättelsens gång förklaras de olika föremålen på det dukade påskbordet.

 

Det första Hallel

Innan den andra bägare dricks ur så reciteras den första halvan av "lovsången" (=Hallel) alltså Ps 113-114.

 

Utdrag ur intressanta verser:

Vem är som HERREN vår Gud, Han som tronar så högt, Han som ser så djupt, vem i himmelen och på jorden? (Ps 113:5-6)

 

Handtvagning nr 2

Nu var det dags för en andra handtvagning i ceremoniellt syfte.

 

Doppandet av osyrat bröd

Nu bröts det övre osyrade brödet tillsammans med det som blev över av det mittersta i bitar och delades ut till alla. Varje person måste äta en bit osyrat bröd doppat i pepparrot och "haroset" (en äppelmix). Det här är en påminnelse om ljuvligheten av Guds förlossning mitt ur deras bittra slaveri. Sedan sätter varje person fyllning av pepparrot mellan två bitar av osyrat bröd. Denna kallas för "Hillel Sandwich" för att hedra den berömde rabbin som lärde att man skulle ta tillräckligt med pepparrot för att tårar skulle komma fram. Så skulle alla lättare identifiera sig med sina förfäders lidanden.

 

Påskalammet

Nu var det dags för den egentliga huvudrätten. påskalammet. Vid Jesu tid bestod den av rostat lamm serverat med bittra örter och osyrat bröd. Idag är måltiden mycket mera varierad och överdådig

 

Afikomen

Efter lammet sändes barnen ut för att leta efter den gömda halvan av det osyrade brödet. Detta kallas afikomen. Rabbinsk lag kräver att en liten bit av detta afikomen bryts åt varje deltagare som äter den som påminnelse av påskalammet.

På Jesu tid fanns det inget afikomen. Den är ett senare tillägg till påskceremonin. Den sista fasta maten man intog på Jesu tid var lammet. Rabbinerna säger idag att afikomenet representerar lammet och därför måste alla äta av det.

Det debatteras också vilken betydelse ordet afikomen har. Det problemet blir mer komplicerat av att det helt enkelt inte existerar i det hebreiska språket. Det finns helt enkelt inte där. Rabbinsk konsensus förklarar helt enkelt ordet som dessert eftersom det intas sist i måltiden. Det som är så intressant är att afikomen är det enda ord på grekiska (det allmänna språket på Jesu tid) som finns i Sedern. Allt annat är hebreiska. Det är en form av ordet ikneomai.

Översättningen är hyper intressant. Afikomen betyder - Jag kom.

En mycket intressant fråga som infinner sig är hur detta afikomen har kunnat ta sig in i påsksedern om den faktiskt talar om Jesus. Vi behöver granska vad Bibeln säger om den första tiden efter Jesu. Vid den första pingsten efter uppståndelsen så kom 3000 män, förutom kvinnor och barn till tro på Jesus som den utsände Messias. De tog med sig vittnesbördet tillbaka till sin aländer och många kom säkert till tro där också. I Apg 21:20 beskrivs antalet troende som många "myriader" de talade  bara om de som fanns i Jerusalem och de räknades i tusental. Enligt vissa beräkningar kan det ha varit upp till en miljon Jesustroende judar runt om världen. Det var långt ifrån en majoritet, men tillräckligt för att starkt influera judendomen rörande Jesus som Messias.

En sak som tvingade fram förändringar för alla judar i påskfirningen var när Romarna jämnade Jerusalem med marken 70 e.kr. och samtidigt förstörde templet. Inget tempel - inga offer - inget påskalamm. Judarna stod inför dilemmat att sluta fira påsk eller att förändra firandet till att bli utan lamm.

De judar som tagit emot Jesus som sin Messias hade redan gjort förändringar i påskalammsmåltiden. De hade infört afikomenet just vid den punkt där Jesus sa: "gör detta till min åminnelse". Det är inte svårt att föreställa sig att den här nya traditionen blev lånad av andra som ville byta till påskfirande utan lamm utan att de insåg den fulla betydelsen bakom ceremonin.

 

Den tredje bägaren

Som följande akt i ceremonin kommer den tredje vinbägaren som kallas förlossningens bägare som hälls i och smuttas på.

Om Jesu sista måltid faktiskt var en påskalammsmåltid, vilket jag alltså inte tror, var det antagligen här som Jesus instiftade nattvarden. Lukas säger att det var bägaren efter måltiden (Luk 22:20) som Jesus valde att bli en påminnelse av hans verk på korset.

 

Elia välkomnas

Påsken är intensivt förknippad med väntan på Messias. Efter den tredje bägaren sänds ett barn till dörren för att hoppfullt välkomna profeten Elia. Man hoppas han skall komma in, dricka sin bägare med vin och proklamera Messias ankomst.

 

Den fjärde bägaren

Den fjärde bägaren kallas accepterandets- eller lovets bägare (Acceptance and praise). Den hälldes i och dracks.

Om Jesu sista måltid var en påskalamms måltid så var det den här som Jesus inte skulle dricka tills han drack det tillsammans med sina lärjungar i sitt Rike.

Avslutande hymn

Som avslutning på Sedern sjöng man vanligen en hymn, nämligen den andra hälften av Hallel (Ps 115-118).

Utdrag av intressanta verser:

"Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse. Men jag åkallade HERRENS namn: "O HERRE rädda min själ!" (Ps 116:3-4)

"Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall. Jag skall vandra inför HERREN i de levandes land" (Ps 116:8-9)

"Dyrbar i HERRENS ögon är Hans frommas död, O HERRE jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son, du har lossat mina band." (Ps 116:15-16)

5.    I mitt trångmål åkallade jag HERREN,

        och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.

  6.    HERREN står mig bi, jag skall icke frukta;

        vad kunna människor göra mig?

  7.    HERREN står mig bi, han är min hjälpare,

        och jag skall få se med lust på dem som hata mig.

  8.    Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN

        än att förlita sig på människor.

  9.    Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN

        än att förlita sig på furstar.

 10.    Alla hedningar omringa mig,

        men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

 11.    De omringa mig, ja, de omringa mig,

        men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

 12.    De omringa mig såsom bin,

        men de slockna såsom eld i törne;

        i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

 13.    Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla,

        men HERREN hjälper mig.

 14.    HERREN är min starkhet och min lovsång,

        och han blev mig till frälsning.

 15.    Man sjunger med jubel om frälsning

        i de rättfärdigas hyddor:

        »HERRENS högra hand gör mäktiga ting.

 16.    HERRENS högra han upphöjer,

        HERRENS högra hand gör mäktiga ting.»

 17.    Jag skall icke dö, utan leva

        och förtälja HERRENS gärningar.

 18.    Väl tuktade mig HERREN,

        men han gav mig icke åt döden.

 19.    Öppnen för mig rättfärdighetens portar;

        jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.

 20.    Detta är HERRENS port,

        de rättfärdiga skola gå in genom den.

 21.    Jag tackar dig för att du svarade mig

        och blev mig till frälsning.

 22.    Den sten som byggningsmännen förkastade

        har blivit en hörnsten.

 23.    Av HERREN har den blivit detta;

        underbart är det i våra ögon.

 24.    Detta är den dag som HERREN har gjort;

        låtom oss på den fröjdas och vara glada.

 25.    Ack HERRE, fräls!

        Ack HERRE, låt väl gå!

 26.    Välsignad vare han som kommer,

            i HERRENS namn.

        Vi välsigna eder

            från HERRENS hus.

 27.    HERREN är Gud,

            och han gav oss ljus.

        Ordnen eder i högtidsled,

            med lövrika kvistar i händerna,

            fram till altarets horn.

 28.    Du är min Gud, och jag vill tacka dig;

        min Gud, jag vill upphöja dig.

 29.    Tacka HERREN, ty han är god,

        ty hans nåd varar evinnerligen. (Ps 118:5-29)

NT referenser: Matt 26:17; Mark 14:1, 12-26; Joh 2:13;11:55, Apg 12:31 Kor 5:6-8; Heb 11:28

 

Den sista måltiden (citat)

När vi granskar skildringarna av den sista måltiden gör vi det för att upptäcka vilka slutsatser vi kan dra huruvida det är en påskalammsmåltid eller en vanlig måltid som äts kvällen före påskalammsmåltiden. Man behöver förstå att påskalammsmåltidsceremonin, som kallas seder var en strikt föreskriven ceremoni. Den var omfattande och tog sin början med att Gud kallar Abraham och sedan följer man Guds handlande genom skriftläsning, sånger och böner till folket är befriat från Egypten och lagen given på Sinai berg. Sedern kunde ta åtskilliga timmar och avslutades ofta först mot midnatt. Det var den högtidligaste måltidssituationen under hela året.

Jag har plockat ut alla textavsnitt från de fyra evangelierna och presenterar dem enligt evangeliernas ordning

Matteus

 20.  När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de

      tolv.

 21.  Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av

      eder skall förråda mig.»

Om de höll på med att gå igenom Sedern, skulle det vara ytterst konstigt om Jesus plötsligt skulle börja tala om något helt annat mitt i denna.

 

22.  Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter

      annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

 23.  Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i

      fatet, han skall förråda mig.

 24.  Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men

      ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd!  Det

      hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit

      född.»

 25.  Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade:

      »Rabbi, icke är det väl jag?»  Han svarade honom: »Du har själv

      sagt det.»

Skulle det här påståendet ha kommit mitt under en seder skulle nog förvåningen ha varit total också av den orsaken att han mitt i ceremonin börjar tala om något helt annat. Men allt tyder här på att de inte var mitt i någon föreskriven ceremoni , utan helt enkelt äter en måltid tillsammans och har ett fritt samtal.

 

 26.  Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt

      det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är

      min lekamen.»

 27.  Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade:

      »Dricken härav alla;

 28.  ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för

      många till syndernas förlåtelse.

 29.  Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det

      som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det

      nytt med eder i min Faders rike.»

Skulle de redan ha firat sedern där det var strikt förekrivet att alla måste dricka fyra bägare (utspätt) vin så skulle det här inte haft någon nämnvärd betydelse. Då skulle lärjungarna ha förstått att: "jaha - han dricker väl vatten till maten då, som vi oftast gör". Det skulle inte ha varit något att notera. Men, om det här var kvällen före sedern, före påskalammsmåltiden, skulle det ha  varit en tydlig upprepning av att han faktiskt inte tänkte fira påskalammsmåltiden med dem nästa kväll, ja aldrig mer! (förrän i Guds rike) Sprängstoff!

 

 30.  När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till

      Oljeberget.

 

Markus

  17.  När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.

 18.  Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen

      säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med

      mig'.»

 19.  Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre:

      »Icke är det väl jag?»

 20.  Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig

      doppar i fatet.

 21.  Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom;

      men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd!

      Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit

      född.»

Se kommentarerna för Matteus

 

 22.  Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt

      det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min

      lekamen.»

 23.  Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de

      drucko alla därav.

 24.  Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som

      varder utgjutet för många.

 25.  Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som

      kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i

      Guds rike.»

 26.  När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till

      Oljeberget.

Se kommentarerna för Matteus

 

Lukas

 

14.  Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och

      apostlarna med honom.

 15.  Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta

      påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

Uttrycket "att äta detta påskalamm med er är synonymt med att "fira denna påsk med er"

 

 16.  ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid,

      förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

Den här översättningen är gjort utifrån att det är en påskalammsmåltid på gång. "Ty" finns ju inte i grundtexten. Man kan lika gärna sätta dit ett "men". Då förändras betydelsen till att Jesus skulle så vilja fira den ännu en gång, men han kan inte - han ska själv bli påskalamm i år…

 

 17.  Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen

      detta och delen eder emellan;

 18.  ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike

      kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

Se kommentarer i Matteus v. 26-29

 

 19.  Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt

      dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för

      eder.  Gören detta till min åminnelse.»

 20.  Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna

      kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för

      eder.

21.  Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.

 22.  Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve

      den människa genom vilken han bliver förrådd!»

 23.  Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde

      vara som skulle göra detta.

 Här igen är det tydligt att de inte följer någon påskalammsmåltidsceremoni (seder). De talar fritt om olika saker hela tiden

 

 24.  En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle

      räknas för den störste.

 25.  Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom

      härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig

      'nådige herrar'.

 26.  Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder,

      han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han

      vare såsom en tjänare.

 27.  Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som

      tjänar?  Är det icke den som ligger till bords?  Och likväl är

      jag här ibland eder såsom en tjänare.  --

 28.  Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;

 29.  och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så

      överlåter jag likadan makt åt eder,

 30.  så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och

      sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

 31.  Simon, Simon!  Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för

      att kunna sålla eder såsom vete;

 32.  men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om

      intet.  Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»

 33.  Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå

      i fängelse och gå i döden.»

 34.  Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen

      gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke

      känner mig.»

 35.  Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan

      penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då

      något?»  De svarade: »Intet.»

 36.  Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung

      taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre

      sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin

      mantel och köpe sig ett sådant.

 37.  Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens

      ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'.  Ja, det som är

      förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»

 38.  Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.»  Han svarade dem: »Det

      är nog.»

Här igen är det tydligt att de inte följer någon påskalammsmåltidsceremoni (seder). De talar fritt om olika saker hela tiden

 39.  Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed

      var; och hans lärjungar följde honom.

Johannes

  2.  De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas

      Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.

 Här talas det också helt enkelt om en aftonmåltid, inte en påskalammsmåltid

 

  3.  Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och

      att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.

  4.  Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och

      tog en linneduk och band den om sig.

  5.  Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas

      fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om

      sig.

Till Sedern, den högtidligaste och heligaste måltiden på året, kom man inte smutsig. Till sedern hör det mellan de olika ceremonierna ceremoniella handtvagningar. Men här gör Jesus något helt annat. Förvåningen skulle mer ha gällt varför Jesus helt avviker från Sedern och börjar tvätta fötter som redan är rena om det var påskalammsmåltiden de håller på med. Men någon sådan förvåning syns det inget spår av. Endast för handlingen som sådan, att Han  - mästaren - skall tvätta deras smutsiga fötter.

 

6.  Så kom han till Simon Petrus.  Denne sade då till honom: »Herre,

      skulle du två mina fötter?»

  7.  Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke

      nu, men framdeles skall du fatta det.»

  8.  Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina

      fötter!»  Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du

      ingen del med mig.»

  9.  Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina

      fötter, utan ock händer och huvud!»

 10.  Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver

      allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren.  Så

      ären ock I rena -- dock icke alla.»

 11.  Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför

      sade han att de icke alla voro rena.

 12.  Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig

      överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till

      dem:

        »Förstån I vad jag har gjort med eder?

Här igen är det tydligt att Jesus inte infört några nya bruk till Sedern, utan endast gett dem ett allmänt exempel att tjäna. Jesus återgår inte nu till att fortsätta någon ceremoni, utan till att förklara vad han gjort. Inget av det här har med firningen av påskalammsritualen att göra.

 

 13.  I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är

      så.

 14.  Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären

      ock I pliktiga att två varandras fötter.

 15.  Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom

      jag har gjort mot eder.

 16.  Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer

      än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt

      honom.

 17.  Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.

18.  Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt.  Men

      detta skriftens ord skulle ju fullbordas:

        'Den som åt mitt bröd,

        han lyfte mot mig sin häl.'

 19.  Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när

      det har skett, skolen tro att jag är den jag är.

 20.  Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den

      jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han

      tager emot honom som har sänt mig.»

Här fortsätter Jesus att prata på. Helt i linje med vad som skulle vara naturligt om det här är en sista måltid och ett sista tillfälle att inskärpa viktiga saker hos lärjungarna, men fullständigt oförståeligt om det var tänkt att det här skulle vara en Seder.

 

 21.  När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och

      betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En

      av eder skall förråda mig.»

 22.  Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade

      om.

 23.  Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu

      bröst, den lärjunge som Jesus älskade.

 24.  Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom:

      »Säg vilken det är som han talar om.»

 25.  Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre,

      vilken är det?»

 26.  Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket

      som jag nu doppar.»  Därvid doppade han brödstycket och räckte

      det åt Judas, Simon Iskariots son.

 27.  Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i

      honom.  Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»

 28.  Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade

      detta till honom.

 29.  Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att

      Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till

      högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något

      åt de fattiga.

Skulle det här var en seder skulle alla andra fira denna seder just nu. Ingen affär skulle vara öppen. Ingen skulle ha trott att det var av fullt naturliga saker en av lärjungarna skulle ha rest sig och gått för att köpa något för högtiden om de just för tillfället höll på att fira den kanske högtidligaste delen av den. Vilket dessutom var en föreskriven helhet med början och slut. Det här visar igen att det var en vanlig måltid de höll på och åt.

 30.  Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och

      det var natt.

 31.  Och när han hade gått ut, sade Jesus:

        »Nu är Människosonen förhärligad,

        och Gud är förhärligad i honom.

 32.  Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom

      i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.

 33.  Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen

      sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit

      jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock

      till eder.

 34.  Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja,

      såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.

 35.  Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I

      ären mina lärjungar.»

 36.  Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?»  Jesus

      svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men

      framdeles skall du följa mig.»

 37.  Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig

      nu?  Mitt liv vill jag giva för dig.»

 38.  Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig?  Sannerligen,

      sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre

      gånger har förnekat mig.»


I Johannes följer sedan Jesu avskedstal och översteprästerliga förbön. En lång predikan som inte har någonting att göra med Sedern. I stället för att hålla på och fira Sedern och hålla sig till det formuläret, ens på något sätt, så talar Jesus mycket, men om helt andra saker som visar det att Han använder det sista tillfället före sitt lidande för att inskärpa viktiga saker i sina lärjungar. Inte  för att fira påskalammsmåltid.

 

Slutsats

Det finns inga spår i evangeliernas beskrivning av att detta skulle vare en påskalamsmåltid. Denna är nämligen en detaljerat föreskriven ceremoni som omfattar flera timmar av att återge Bibelns händelser från Abraham till Sinai, föreskrivna sånger, föreskrivna böner m.m. Allt tyder på att det var en vanlig måltid de intog kvällen före påskalammsmåltiden om man analyserar hur den sista måltiden återges som helhet i alla fyra evangelier. Endast om man rycker ut någon vers här och där och monterar in den i påskalammsmåltidens ceremoni kan man få det att verka som en påskalammsmåltid.

 

Vilken veckodag korsfästes Jesus?

För att kunna fastslå vilken den troligaste dagen var behöver vi först se lite på hur man handskades med begreppet sabbat.

I Joh 19:31 står det ju att de ville ta ner Jesu kropp från korset därför att nästa dag var en stor sabbatsdag. En del menar då att det inte innebär att man kan fastslå att vi talar om en fredag, utan menar att det här talas om en årlig sabbat. Den som utgjordes av det osyrade brödets första dag. Kan "sabbat" utan vidare specifikation tillämpas på årets föreskrivna festdagar? Faktum är att vi ingenstans i Bibeln stöter på uttrycket "årlig sabbat" för att uttrycka en årligt återkommande festdag. Det är en modern tolkning att så kan ske 

Den enda festdag som kunde beskrivas som en extra sabbatsdag är den stora försoningsdagen. Men i samband med föreskrifterna för förstlingsfrukten och hur man skulle räkna därifrån fram till pingst så uppfattades den "första dagen efter sabbaten" (3 Mos 23:11-16) av de flesta som första dagen efter den första dagen av det osyrade brödets högtid.

Men det troligaste vad Johannes gör är att han säger att sabbaten som följde dessutom var en stor högtidsdag, nämligen den första dagen av det osyrade brödets högtid.

 I Markus ges ingen bestämning till sabbaten , utan det konstateras bara att det var en sabbat och att Jesus korsfästes på sabbatens förberedelsedag = fredag. ( Mark 15:42-43). Sedan när sabbaten var över så köpte de kryddor och  mycket tidigt den första veckodagen så gick de till graven.

I Mark 16:9 sägs det också uttryckligen att Jesus uppstod på den första veckodagen.

 Det att kvinnorna i Markus 16:1 sägs köpa de välluktande oljorna efter sabbaten och i Lukas 23:56 före sabbaten har ibland tagits som ett argument för att det måste ha varit två sabbatsdagar den veckan. Men en troligare förklaring är att de olika evangelieförfattarna fokuserar på olika kvinnor. De tre specifikt nämnda Salome och de båda Mariorna köpte sina kryddor efter sabbaten, medan en stor del av de andra hann göra det innan. Det är inte så svårt att förstå eftersom de tre kvinnorna var de som följde Jesus närmast korset och kan anses som "närmast sörjande". De orkade inte tänka på att inhandla kryddor direkt efter hans död och gravläggning, medan de kvinnor som inte var lika nära hade mer krafter till det. Det kan givetvis också vara så att en del kryddor hann köpas innan sabbaten medan de sista köptes efter sabbaten då salvorna gjordes helt klara. De olika evangelieförfattarna fokuserar bara lite olika även i det fallet.

En torsdags korsfästelse skulle synbarligen lösa något av det som ansetts som problem vid en fredagskorsfästelse. Man har ansett att då skulle för eller efter sabbaten vad gäller kryddinköpen kunna förklaras med två olika sabbatsdagar. Men skulle det lösa några problem? Sabbaterna satt ju ihop utan något mellanrum. Men det största problemet är att Lukas alltså använder inklusivt räknesätt i övrigt när han ger tidsangivelser. Varför skulle han överge den principen endast vid ett tillfälle?

Både Jesus och Paulus uttalar sig om att han ska uppstå "den tredje dagen" inte efter tre fulla 24-timmars dygn! (Matt 12:40, 1 Kor 15:4)

Jesus definierar själv vid ett tillfälle vad den tredje dagen betyder:

"Gå och säg till den räven (Herodes): Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon och den tredje dagen går jag bort. Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare…" Luk 13:32-33

Så om man även läser andra kommentarer så blir det ganska klart att Jesu korsfästelse måste ha skett på en fredag

  

Vilket år korsfästes Jesus?

Så gott som alla forskare är eniga om att det var endera år 30 e.Kr eller år 33 e.kr. En majoritet hävdar år 30. Var det år 30 så inträffade påsken fredagen 7 april. Det året anses numera även torsdagen vara en möjlighet. År 33 e.kr. inföll påsken Fredagen 3 april. De omkringliggande åren inföll påsken måndag -onsdag (torsdag år 27).

År 30 e.kr. passar även med Jesu ålder och kan bl.a. därför anses var det mest troliga årtalet. Det passar även med Jerusalems förstörelse som skedde 70 e.Kr. En 40-års period mellan de båda händelserna skulle följa ett bekant mönster i Bibeln sedan tidigare.

 

Det osyrade brödets högtid  

Se förordet för påsken och för fester allmänt. Det osyrade brödets högtid var så intimt sammankopplat med påsken att det betraktades som en och samma högtid.

Det osyrade brödets högtid fick sitt namn av att Israeliterna inte hann syra sitt bröd när de fick så brått ut ur Egypten. Det  andra som är speciellt med osyrat bröd är att det inte bryts ner på samma sätt som vanligt jäst bröd gör. Därför var det en bra färdkost. Det fördärvades inte.

 

Inget syrat bröd

 15.  I sju dagar skolen I äta osyrat bröd; redan på första dagen

      skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. (2 Mos 12:15a)

Flera dagar innan festligheterna så inleddes en grundlig genomgång av huset för att avlägsna även de minsta rester av jäst. Det var inte tillräckligt att inte förtära eller gömma undan. Varenda smula måste bort. Kvällen innan så gjorde man ceremoniellt en sista genomgång av huset där husfadern gick runt med ett ljus och samlade ihop de sista smulorna som frun i huset med avsikt hade lämnat kvar. Det är likadant med synden som jästen symboliserar. Allt skall bort, inget skall gömmas undan i skumma skrymslen.

 

En veckas festligheter

Firandet började den 14 dagen i den första månaden (Nisan, Abib) med påsken och det osyrade brödets högtid pågick sedan  en vecka fram till 21 Nisan.

”I första månaden på fjortonde dagen i månaden vid aftontiden, är HERRENS påsk och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid, då ska ni äta osyrat bröd i sju dagar. (3 Mos 23:5; 4 Mos 28:16-17)

  8.  I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen är

      Herrens, din Guds, högtidsförsamling; då skall du icke göra

      något arbete (5 Mos 16:8)

 

Helig sammankomst första och sjunde dagen

På den första dagen ska ni hålla en helig sammankomst, ingen arbetssyssla ska ni då utföra. Och ni ska offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På den sjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst, ingen arbetssyssla ska ni då göra. (3 Mos 23:6-8; 4 Mos 28:18 

18.  I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, om aftonen,

      skolen I äta osyrat bröd, och I skolen fortfara därmed ända till

      aftonen på tjuguförsta dagen i månaden.

 20.  Intet syrligt skolen I äta; var I än ären bosatta skolen I äta

      osyrat bröd. (2 Mos 12:18,20)

Den som äter syrat bröd måste dö

Ty var och en som äter något syrat, från den första dagen till den sjunde, han skall utrotas ur Israel. (2 Mos 12:15b)

19.  I sju dagar må ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son

      äter något syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad

      han är främling eller inföding i landet. (2 Mos 12:19)

 

Första och sista dagen - helig sammankomst

 16.  På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; I

      skolen ock på den sjunde dagen hålla en helig sammankomst.  På

      dem skall intet arbete göras;

 

Endast det som behövs för mat får göras

Allenast det som var och en behöver till mat, det och intet annat må av eder tillredas. (2 Mos 12:16b)

 

Fullbordan

Jesu kropp var syndfri och tack vare det fick han och hans kropp inte se förgängelsen utan blev bevarad och uppstod igen.

Offer under det osyrade brödets högtid

Här följer alla de offer som specifikt hörde till det osyrade brödets högtid

Under hela veckan frambars dagligen offer för nationen. Dessa bestod av två unga tjurar, en vädur och sju årsgamla lamm för brännoffret, tillsammans med det föreskrivna spisoffret, samt en bock som syndaoffer (3 Mos 23:8)

På den plats Gud utväljer

  2.  Du skall då slakta påskoffer åt Herren.  din Gud, av småboskap

      och fäkreatur, på den plats som Herren utväljer till boning åt

      sitt namn. (5 Mos 16:2)

  5.  Du får icke slakta påskoffret inom vilken som helst av de städer

      som Herren, din Gud, vill giva dig,

  6.  utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer

      till boning åt sitt namn,

 

Vid aftontiden

Och där skall du slakta påskoffret om aftonen,

när solen går ned den tid på dagen, då den drog ut ur

Egypten.

  7.  Och du skall koka det och äta det på den plats som Herren, din

      Gud, utväljer; sedan må du om morgonen vända tillbaka och gå hem

      till dina hyddor. (5 Mos 16:6-7)

Uttrycket vid aftontiden (ba erev)syftar i dåtidens hebreiska på tiden när skuggorna börjar bli längre på eftermiddag, det är alltså en period på några timmar fr.o.m. ca kl 13 (som längst). I vanliga fall åsyftas dock tiden mellan 15 och 18 innan den nya dagen inträder vid solnedgången. Det var exakt vid den tiden Jesus dog. (Jfr Jer 6:4-5; 1 Mos 24:11; 1 Kon 22:35-36; 2 Krön 18:34; Jos 10:26-27; 5 Mos 23:11; Dom 19:14,16) (Finch: The Passover Papers, s 77-83)

 

Brännoffer

 19.  Och såsom eldsoffer, såsom brännoffer åt HERREN, skolen I offra

      två ungtjurar och en vädur och sju årsgamla lamm; felfria skola

      de vara. (4 Mos 28:19)

 

Spisoffer

 20.  Och såsom spisoffer därtill skolen I offra fint mjöl, begjutet

      med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och

      två tiondedels efa till väduren;

 21.  en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju

      lammen; (4 Mos 28:20-21)

 

Syndoffer

 22.  tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa

      försoning för eder. (4 Mos 28:22)

 

Förutom det vanliga

 23.  Förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret,

      skolen I offra detta. (4 Mos 28:23)

 

Likadant i sju dagar

24.  Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en

      eldsoffersspis, till en välbehaglig lukt för HERREN.  Jämte det

      dagliga brännoffret skall detta offras, med tillhörande

      drickoffer.

 25.  Och på den sjunde dagen skolen I hålla en helig sammankomst;

      ingen arbetssyssla skolen I då göra. (4 Mos 28:24-25)

 

Förstlingskärvens högtid

På den andra dagen av det osyrade brödets högtid, två dagar efter offret av påskalammet, 16 Nisan skulle förstlingskärven av det nya årets skörd (kornskörden) bäras fram inför HERREN. Det skulle viftas, d.v.s. på prästens armar föras fram och tillbaka  inför ingången till helgedomen samtidigt som brännoffer och spisoffer skulle frambäras.

Förstlingsfruktsfesten markerade början på spannmålsskörden i Israel. Det var kornet som nu var moget att skördas och den första kärven som togs till templet var representativt för hela skörden. Det var ett erkännande av att skörden egentligen var HERRENs, men samtidigt togs det som en garanti att på samma sätt som denna första kärve kunde skördas så kommer hela skörden att kunna inbärgas.

Den här dagen markerade samtidigt starten för nedräkningen inför pingst. Från den här dagen räknades sju veckor (7x7 dagar) och på den femtionde så hölls skördefesten (pingst).

 

Bära fram kärven till prästen

      När I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I

      inbärgen dess skörd, då skolen I bära till prästen den kärve som

      är förstlingen av eder skörd. (3 Mos 23:10)

Kärven för hela nationen togs från ett speciellt utvalt fält där man noggrant övervakade att alla bestämmelser efterföljdes. Men varje familj skulle också frambära sin egen förstlingskärv.

 

Vifta den inför HERREN - dagen efter sabbaten

 11.  Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att I

      mån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen vifta

      den. (3 Mos 23:11)

Det fanns två olika tolkningar rörande vilken sabbat som åsyftades här. Var det sabbaten som utgjordes av det osyrade brödets första dag eller var det den naturliga sabbat som följde påsken. Den uppfattning som det stora flertalet följde var att den sabbat som åsyftades var det osyrade brödets första dag. Det intygas också bl.a. av Josefus, den judiske historikern från det första århundradet efter Kristus.

 

Brännoffer

 12.  Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ett

      felfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN, (3 Mos 23:12)

 

Spis- och drickoffer

 13.  och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl,

      begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehaglig

      lukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin. (3 Mos 23:13)

 

Inget av skörden fick användas innan högtiden

Inget av den nyskördade säden fick användas innan man offentligt visat att dessa materiella välsignelser kom från Herren.

14.  Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn av

      grönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, icke

      förrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud.  Detta skall

      vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I

      än ären bosatta. (3 Mos 23:14)

 

Därför att Gud fört ut från Egypten

 17.  Och I skolen hålla det osyrade brödets högtid, eftersom jag på

      denna samma dag har fört edra härskaror ut ur Egyptens

      land. (2 Mos 12:17) 

 

En evig instiftelse

Därför skolen I, släkte efter släkte, hålla denna dag såsom en evärdlig stiftelse. (2 Mos 12:17b)  

 

Fullbordan

 

Jesus uppstod som den förstfödde av de döda dagen när förstlingskärven skulle offras. Den dagen ledde de levitiska körerna lovsången i templet med bl.a. Ps 30: En synnerligen lämplig psalm…

 

 

 

                      Tacksägelse för räddning.

 

  1.  En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

 

  2.    Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet,

        du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

  3.    HERRE, min Gud,

        jag ropade till dig, och du helade mig.

  4.    HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket,

        du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

 

  5.    Lovsjungen HERREN, I hans fromme,

        och prisen hans heliga namn.

  6.    Ty ett ögonblick varar hans vrede,

            men hela livet hans nåd;

        om aftonen gästar gråt,

            men om morgonen kommer jubel.

 

  7.    Jag sade, när det gick mig väl:

            »Jag skall aldrig vackla.»

  8.    HERRE, i din nåd

            hade du gjort mitt berg starkt;

        men du fördolde ditt ansikte,

            då förskräcktes jag.

 

  9.    Till dig, HERRE, ropade jag,

        och till Herren bad jag:

 10.    »Vad vinning har du av mitt blod,

            eller därav att jag far ned i graven?

        Kan stoftet tacka dig,

            kan det förkunna din trofasthet?

 11.    Hör, o HERRE, och var mig nådig;

        HERRE, var min hjälpare.»

 

 12.    Då förvandlade du min klagan

            i fröjdesprång;

        du klädde av mig sorgens dräkt

            och omgjordade mig med glädje.

 13.    Därför skall min ära lovsjunga dig,

            utan att tystna;

        HERRE, min Gud,

            jag vill tacka dig evinnerligen.