Avel ska ge snälla bin

Snällare bin som inte svärmar j det är målsättningen med avelsarbetet inom biodlarnäringen. För att styra avelsarbetet kan man inseminera bidrottningar med sperma från utvalda drönare. Ett petgöra som kräver både nerver och tid, men som väntas ge resultat.

Åtta österbottniska biodlare samlades i lördags hemma hos Marianne och SvenOlof Ohlsson i Munsala för att lära sig mera om seminering av bin. Kari Pirhonen, biodlare från Tammerfors, höll i sprutan på lördagen och visst blev bidrottningen seminerad. Om semineringen lyckades och drottningen blev befruktad kommer hon att lägga ägg i upp till fyra år framåt.

Seminering ger snällare bin

Drönarna ger sitt liv för att befrukta drottningen

Seminering av kor, grisar och andra husdjar av begriplig storlek har vi hört talas om, men att seminera bin, det låter knepigt.

Och knepigt det är just vad det är. Att seminera en bidrottning ar ett riktigt petgöra, men i gengäld kan biodlare aula fram snälla bin som koncentrerar sig på att producera honung i stället för att svärma.

På lördagen samlades åtta biodlare från hela Österbotten i Sven-Olof och Marianne Ohlssons uthus i Munsala för att lära sig mera om den ädla konsten att seminera bin. Kari Pirhonen, biodlare och erfaren biseminör, hade inkallats från Tammerfors för att hålla kursen.

De alra flesta odlarna låter sina bin föröka sig den naturliga vägen, men genom inseminering kan biodlaren få fram nya korsningar och styra avelsarbetet.

Normalt parar sig bidrottningen med upp tili 20 olika drönare, ofta från olika samhällen. Genom seminering kan vi välja drönare inom bara ett samhälle berättar Sven-Olof Ohlsson.

Drönarna är de manliga bina i samhället och deras enda uppgift i livet är att befrukta drottningen. Då bidrottningen väl parat sig är hon befruktad för resten av livet och lägger ägg i ungefär tre år framåt. Därför behöver en drottning bara semineras en gång och det är tur.

Trots att själva semineringen bara tar någon sekund, krävs flera dagars förberedelser. Bland annat ska de rätta drottningarna och drönarna väljas ut och de måste hållas avskilt tills semineringsdagen.

Mikroskop och döda drönare

Kari Pirhonen börjar med att redogöra för utrustningen: ett mikroskop med spruta och pincetter, en luen tub koldioxid för att söva ner drottningen och en plunta brännvin för desinficeringen.

På bordet väntar också några små lådor med utvalda drönare.

Första steget är att få sperman ur drönarna. Bisperman går inte att lagra genom nedfrysning och därför måste sperman tas fram på plats och ställe då semineringen ska ske.

Försiktigt plockar Pirhonen

fram en drönare och trycker den mellan två fingrar tills könsorganen kommer fram ur bakkroppen.

Äsch, inget i den här, säger Pirhonen och den första drönaren går en snar död till mötes.

Det går åt ganska många drönare innan Pirhonen lyckas få fram en droppe sperma. Den droppen suger han upp i sprutan och så tar han nästa drönare. Sammanlagt ungefär tio fungerande drönare går åt för att få ihop 8 mikroliter sperma -den mängd som behövs för att befruktningen ska lyckas.

Högen med döda drönare växer på bordet och det är nästan lite synd om dem. Å andra sidan är det precis lika dåligt ställt med drönarna i naturen också.

Till hösten kastar arbetarbina ut drönarna ur kupan. De skulle bara äta och inte var tili någon nytta efter parningen, berättar Eva-Stina Krooks, biodlare från Vörå.

Hon följer intresserad med Kari Pirhonens arbete, men utbrister efter en stund:

Jag säger nog med det samma att det där kommer inte jag att ha tålamod med.

Marianne och Sven-Olof Ohlsson har i några års tid på egen hand provat på seminering och Marianne intygar att det är ganska besvärligt.

Tiden vill inte riktigt räcka tili. Men då vi utökat biodlingen färdigt så kanske vi får mer tid, säger hon.

Biodlingens högsäsong, sommaren, är väldigt kort och då ska allt ske på en gång. Parningstiden, då semineringen också måste ske, är ungefär från midsommar till början av augusti.

Nersövd drottning

Efter en stund har Kari Pirhonen lyckats f$ ihop den mängd sperma som behövs och det är dags att plocka fram drottningen. Drottningen är tio dagar gammal och hon har tillbringat alla sina dagar i den drottningcell där hon också kläcktes. Skulle drottningen komma ut bland andra bin före semineringen skulle hon kunna para sig med första bästa drönare. Det skulle betyda att allt avelsarbete blev bortkastat.

Kari Pirhonen petar försiktigt in drottningen med huvudet före i ett rör under mikroskopet. Röret går tili en tub med koldioxid och efter en liten stund slutar drottningen sprattla och somnar. Då är det dags för själva semineringen.

Pirhonen puffar ner sina glasögon längst ut på nästippen och tittar koncentrerat i mikroskopet. Med två pyttesmå krokar öppnar han drottningens bakkropp. En av krokarna har ett luet hål på 0,2 millimeter. I det hålet trär Pirhonen in drottningens gadd så att den inte ska skadas i operationen. Selon sprutar Pirhonen in den insamlade sperman med sprutan och det hela är över på några få sekunder.

Pirhonen lyfter försiktigt ut drottningen ur röret och stoppar in henne i drottninglådan igen. De arbetarbin som följt med som drottningens följebin kastar sig över sin drottning för att sköta om henne.

Då drottningen vakaat flyttas hon till en luen parningskupa för att lägga ägg. Då hon börjat lägga äggen flyttas drottningen, äggen och parningskupans innehåll till en stor kupa och ett nytt samhälle har börjat sitt produktiva liv.

Bisemineringen är ännu i startgroparna i Finland, i hela landet finns endast ett fåtal biodlare som aktivt seminerar drottningar, Genom att aula fram nya bisläkten kommer maa inte så långt att maa skulle få godare honung. Däremot siktar biodlarna på att få fram snällare bin som inte svärmar.

Avelsarbetet kan också göras på andra sätt. Drottningen och drönarna rör sig på en tre kilometers radie runt hemkupan då de ska para sig. Det går alltså också att kontrollera vilka samhällen som blandas ihop genom att placera kuporna avskilt. Till exempel finns en parningsstation på Frösö i Vexala, långt borta från andra bisamhällen.

Bisemineringskursen i Munsala ordnades inom ramen för Sb-projektet Biodling i Österbotten. Kursen var den sista delen i en drottningodlingskurs där österbottniska biodlare fått lära sig hur maa framgångsrikt driver upp egna drottningar.

Elli Flen

Vasabladet xx.07.1999

	Sköter om äggen Sven-Olof Ohlsson, biodlare i Munsala, visar upp en del av en parningskupa. En hel hop med arbetarbin sköter om äggen bidrottningen lagt i cellerna. Foto: Patricia Rodas
	Seminering genom mikroskop. Kari Pirhonen seminerar bidrottningen. De österbottniska biodlarna Kaj Sandelin, Henrik Krooks och Benny Tjärv deltar i kursen. Foto: Patricia Rodas