Schartau.
Jag har uppfattat det så, att han ansåg, att frälsningen för människans del
uppstår när den oomvända människan samverkar med Gud i omvändelseprocessen. På
så sätt är människan medverkande till sin frälsning. Jag måste säga , att så
uppfattar jag det inte. Nej människan är helt oförmögen till sin frälsning. Jag
tycker därför, att formuleringen är misslyckad. När människan genom ordet är
medveten om, att hon syndat och söker Gud till frälsning, då är hon fortfarande
oförmögen och Gud( Fadern) drar henne till Jesus. Men hon är fortfarande
oförmögen. Då ger Fadern henne trons gåva. Om nu människan tar emot denna gåva
kommer hon att tro på Jesus. Det hela var alltså ett verk av Gud som människan
godkänner eller inte godkänner. Jag uppfattar det inte så, att det måste vara
ett mellantillstånd, där hon ber för att kunna ta emot trons gåva. Antingen tar
hon emot den av Gud givna gåvan, eller så förkastar hon det.
Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.