Personligheten
Emellanåt hör man, att man skiljer mellan en människas personlighet (identitet) här i tiden, i mellantillståndet och efter uppståndelsen. För mig är identiteten hos mig densamma här i tiden, som i mellantillståndet som vid uppståndelsen. Vad är då detta? Det är nämligen så, att jag uppfattar att min identitet befinner sig i min ande. När jag dör den fysiska döden, dör inte min ande och identiteten förblir kvar. Min ande blir överklädd och kommer på så sätt in i mellantillståndet (paradiset). Fortfarande är min identitet kvar. När jag sedan står upp med min andliga kropp är identiteten kvar eftersom den befann sig i anden. Även om jag till yttre ser helt olika ut beträffande kroppen, är det likväl samma jag. Man kan ju spekulera i vad det då är som kännetecknar detta. Antagligen har jag samma röst och blir på detta sätt igenkänd. Vi kan ju inte se människors röster men likväl känna igen dem. När Jesus efter uppståndelsen kom och stod på stranden av Genesarets sjö, hade lärjungarna fiskat hela natten. De kände inte igen honom. När han öppnade sin mun och sade, att de skulle kasta ut näten på andra sidan av båten, så skulle de få fiskar, så gick det upp för dem att det var Jesus.
Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.