Objektiv och subjektiv försoning.
Man förklarar, att Gud är vred på människan för att hon lät sig förledas och
föll i synd.Gud älskar människan, men hatar synden. Ofta vill man inte se
skillnaden mellan människan och synden, utan förklarar att Gud hatar människan
för syndens skull. På grund av synden borde ju människan bli bestraffad, men
eftersom Gud älskade människan tog han på sig detta straff. Därför försonades
människan med Gud för Kristi skull. Det står, att Gud var vred. Likväl var han
inte vred på människan, utan på synden. Vi måste alltså se skillnaden mellan
människan och den synd som hon hade ådragit sig.
Den subjektiva försoningsläran förklarar att Gud tog på sig detta straff
för att bevisa sin kärlek till människan. Människan vill kanske, när ordet
påverkar henne närma sig Gud, men är därtill oförmögen, passiv. När vår
himmelske Fader ser denna situation blir han aktiv. Han drager henne till Jesus,
till Försonaren. En är Gud, en enda och en är Försonaren mellan människor och
Gud, en människa Kristus Jesus. Genom tron och förtröstan på Jesus blir hon
rentvådd och accepterad av Gud.
Vill du diskutera med mej, skriv gärna ett e-postmeddelande