Tillbaka till hemsidan.

Luthers tanke.
Luther tänkte, att borttagande av synden sker på den yttersta dagen. Min uppfattning är, att detta sker när den andligen levande kommer till paradiset, alltså tidigare. Vi har liknelsen om de som knackade på bröllopssalens dörr, men brudgummen förbjöd dem att komma in därför att de inte hade bröllopskläder, de var inte överklädda med den himmelska hyddan. De var andligen döda.  Jag föreställer mig, att det i paradiset inte skall finnas någon synd. Nu är det ju så, att många uppfattar paradiset och himlen som samma  sak. Man har alltså sammanslagit dem. Min uppfattning är likväl, att paradiset är  en allmän upplagringsplats för  de som var andligen levande här på denna jord och blev av Herren förd till paradiset. På domens dag skall han kalla dem ut ur paradiset. Då skall han döma andligen levande och andligen döda. Varför då andligen levande? Han skall ju döma dem till evigt liv, vilket är detsamma som himlen. Det är alltså skillnad mellan paradiset och himlen. I det första paradiset fanns det ingen synd, eftersom Gud hade skapat  människorna syndfria. Det var först senare som synden kom över människorna. I det paradis som Jesus talar om är även människorna syndfria; dessa som har blivit försonade med Gud. Alla de som befinner sig i paradiset skall likväl inte senare befinna sig i samma himmel,  eftersom de på domens dag skall bli uppdelade att gå till olika himlar. Detta kommer att ske på grund av deras gärningar. Ingen kommer till paradiset på grund av gärningar och inte heller därför till himlen. Alla dessa som på grund av Guds nåd har kommit till paradiset kommer senare till någon av himlarna. Uppdelningen sker på grund av gärningarna. Därför när det står att vi skall bli dömda på grund av våra gärningar, så gäller detta uppdelningen.

Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.