Luthers tanke.
Luther tänkte, att borttagande av synden sker på den yttersta dagen. Min
uppfattning är, att detta sker när den andligen levande kommer till paradiset,
alltså tidigare. Vi har liknelsen om de som knackade på bröllopssalens dörr, men
brudgummen förbjöd dem att komma in därför att de inte hade bröllopskläder, de
var inte överklädda med den himmelska hyddan. De var andligen döda. Jag
föreställer mig, att det i paradiset inte skall finnas någon synd. Nu är det ju
så, att många uppfattar paradiset och himlen som samma sak. Man har alltså
sammanslagit dem. Min uppfattning är likväl, att paradiset är en allmän
upplagringsplats för de som var andligen levande här på denna jord och
blev av Herren förd till paradiset. På domens dag skall han kalla dem ut ur
paradiset. Då skall han döma andligen levande och andligen döda. Varför då
andligen levande? Han skall ju döma dem till evigt liv, vilket är detsamma som
himlen. Det är alltså skillnad mellan paradiset och himlen. I det första
paradiset fanns det ingen synd, eftersom Gud hade skapat människorna
syndfria. Det var först senare som synden kom över människorna. I det paradis
som Jesus talar om är även människorna syndfria; dessa som har blivit försonade
med Gud. Alla de som befinner sig i paradiset skall likväl inte senare befinna
sig i samma himmel, eftersom de på domens dag skall bli uppdelade att gå
till olika himlar. Detta kommer att ske på grund av deras gärningar. Ingen
kommer till paradiset på grund av gärningar och inte heller därför till himlen.
Alla dessa som på grund av Guds nåd har kommit till paradiset kommer senare till
någon av himlarna. Uppdelningen sker på grund av gärningarna. Därför när det
står att vi skall bli dömda på grund av våra gärningar, så gäller detta
uppdelningen.
Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.