Kristus.
I Hebr.13:8 står det:" Kristus är densamme i går, i dag så också i
evighet.
Vi har ju läst, att Jesus sade till fariseerna:" Förrän Abraham var till är
jag." Fariseerna förstod det genast. Han hade hädat Gud, eftersom en människa
inte får göra sig själv till Gud. Men enligt Bibelns ord så var Kristus med vid
skapelsen. Jesus, Guds Son, var ju född av Fadern före all tid. När han föddes
av Fadern fick han gudomlig kropp. När det i Hebreerbrevet heter i den citerade versen "i
går" så syftar det på den period i Kristi liv när han föddes av Fadern. Denna
gudomliga kropp var han inte borta ifrån inte ens för en sekund. När han
uppstod var det just med denna kropp han uppstod. Det är även denna kropp
han har i dag den gudomliga. Uppståndelsen var inte något under eller
förvandling. Han uppstod med den kropp han alltid hade haft. I gamla testamentet
går han under namnet Herren, eftersom han ännu inte antagit mänsklig gestalt. Då
fick han namnet Jesus som syftar på att han som människa skulle försona
människor med Gud, som Paulus säger i brevet till Timoteus. Denna köttsliga
kropp, arbetsdräkten, skulle han lägga av sig när försoningsuppgiften var
slutförd, vilket skedde på korset. Sedan skulle han fortsätta med den kropp, som
han alltid hade haft och som han inte i något skede var borta ifrån. Den
gudomliga kroppen skulle likväl hållas gömd under den köttsliga och han skulle
för försoningsuppgiften inte få använda sig av sina gudomliga möjligheter. Han
skulle som människa träda in i uppgiften, ty vilken människa har gudomliga
möjligher. Ingen. Denna period, som Jesus oroar sig över redan i Getsemane och
som han visste skulle komma nämligen att han skulle bli övergiven och som
människa allena motstå djävulen utan att falla i synd fruktade han för. Gud
ville se om människan Kristus Jesus skulle klara djävulen utan medhjälp från
Gud. Det gjorde Jesus och vann en evig frälsning för människosläktet.
Vill du diskutera med mej, skriv gärna ett e-postmeddelande