Tillbaka till hemsidan

Jesu lidande.

 I olika kristna församlingar har man inte riktigt förstått Jesu lidande.
När Jesus befinner sig i Getsemane grips han av rädsla för det som skulle  övergå honom. En del så kallade kristna har kanske tyckt, att rövarna led lika mycket på korset som Jesus. Så var det inte.  Jesus hade möjlighet att kalla en legion med änglar ( 6000 st.) till sitt förfogande. Det gjorde han likväl inte. Han hade möjlighet att i varje ögonblick stiga ned från korset. För vår skull gjorde han det inte därför att han skulle utföra frälsningsuppdraget. Rövarna hade inga sådana möjligheter. De utsattes därför inte för frestelser när de hängde på korset. Denna sida hos Jesus var mycket tyngre än det fysiska lidandet. Vid den nionde timmen skulle han kämpa enbart som människa och skulle därvid inte få förlita sig på Guds medhjälp I våra kyrkor predikas nog att långfredagen var en mycket tung dag för Jesus, men har man riktigt förstått, att det var en segerns dag. Jag kan för min inre syn se hur glad Jesus var när han sade:" Det är fullbordat."
Han hade kommit för att lida och dö för våra synder. I själva verket borde den kristne vara synnerligen glad över Jesu död på korset, ty då öppnades frälsningsvägen. Då blev människan försonad med Gud. Detta skedde genom Jesus, som härigenom blev världens Frälsare.
  I våra kyrkor predikas alltså, att långfredagen var en mörk och dyster dag. Men på samma gång är det som glädjen skulle återkomma på påskmorgonen, när Jesus uppstod ifrån de döda.
 I själva tycker jag, att uppståndelsen inte direkt hör samman med frälsningsuppdraget, som blev slutfört genom Jesu död på korset. Men visst är uppståndelsen en mycket viktig sak. Det är bekräftelse på, att Jesus hade talat sanning då han sade:" Jag är Uppståndelsen."
 Likväl var det inte någon svår uppgift för Jesus att uppstå, eftersom han var Uppståndelsen. Däremot var det han utförde mellan Getsemane och döden på korset en synnerligen svår uppgift.

Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.

,