Jesu lidande.
I olika kristna församlingar har man inte riktigt förstått Jesu
lidande.
När Jesus befinner sig i Getsemane grips han av rädsla för det som skulle
övergå honom. En del så kallade kristna har kanske tyckt, att rövarna led lika
mycket på korset som Jesus. Så var det inte. Jesus hade möjlighet att
kalla en legion med änglar ( 6000 st.) till sitt förfogande. Det gjorde han
likväl inte. Han hade möjlighet att i varje ögonblick stiga ned från korset. För
vår skull gjorde han det inte därför att han skulle utföra frälsningsuppdraget. Rövarna hade inga sådana möjligheter. De utsattes därför
inte för frestelser när de hängde på korset. Denna sida hos Jesus var mycket
tyngre än det fysiska lidandet. Vid den nionde timmen skulle han kämpa enbart
som människa och skulle därvid inte få förlita sig på Guds medhjälp I våra kyrkor predikas nog att långfredagen var en mycket tung dag för
Jesus, men har man riktigt förstått, att det var en segerns dag. Jag kan för min
inre syn se hur glad Jesus var när han sade:" Det är fullbordat."
Han hade kommit för att lida och dö för våra synder. I själva verket borde den
kristne vara synnerligen glad över Jesu död på korset, ty då öppnades
frälsningsvägen. Då blev människan försonad med Gud. Detta skedde genom Jesus,
som härigenom blev världens Frälsare.
I våra kyrkor predikas alltså, att långfredagen var en mörk och dyster
dag. Men på samma gång är det som glädjen skulle återkomma på påskmorgonen, när
Jesus uppstod ifrån de döda.
I själva tycker jag, att uppståndelsen inte direkt hör samman med
frälsningsuppdraget, som blev slutfört genom Jesu död på korset. Men visst är
uppståndelsen en mycket viktig sak. Det är bekräftelse på, att Jesus hade talat
sanning då han sade:" Jag är Uppståndelsen."
Likväl var det inte någon svår uppgift för Jesus att uppstå, eftersom han
var Uppståndelsen. Däremot var det han utförde mellan Getsemane och döden på
korset en synnerligen svår uppgift.
Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.
,