Guds frälsningsplan.
Eftersom människan hade blivit lurad och fallit i synd, så betydde det
skilsmässa från Gud. Gud har likväl alltid älskat människan och ville försona
människan med sig själv. För att kunna göra detta måste han sända sin Son i
mänsklig gestalt. Han skulle ställa fram en människa , som gjorde allting rätt.
Jesus var på grund av sin gudomliga natur syndfri. Det som Jesus fruktade för i
Getsemane var om han som människa skulle förbli syndfri. Han skulle ju utföra
frälsningsuppdraget genom sin mänskliga kropp utan att få förlita sig på sin
gudomliga natur. Han förblev
syndfri och dog inte andligen, fastän han dog fysiskt. Det Jesus var rädd för
var egentligen inte den fysiska döden. Det var om lidandet, som han skulle utstå
skulle förleda honom att avstå. Detta hade han ju makt till på grund av
sin gudomliga natur. Då skulle det ha betytt, att han inte längre var människa,
utan att skulle ha övergått i den gudomliga kroppen. Då skulle det ha helt
misslyckats, detta att ställa fram en syndfri människa. Han skulle helt och
hållet ha misslyckats med sitt uppdrag. Han fick alltså inte använda sig av sina
gudomliga möjligheter, ty detta har ju heller inte en människa. När han förblev
syndfri hade han även vunnit över den andliga dödens tilltänkta grepp på honom.
Detta var ju anstiftat av djävulen. Därför kan vi säga, att det var redan när
han dog den fysiska döden som han hade vunnit över syndens, dödens och djävulens
grepp. Emellanåt kan man läsa, att många tror, att det var först på påskmorgonen
som han vann över döden. När Jesus sedan dog den fysiska döden och övergick i
den gudomliga kroppen kunde han inte längre falla i synd, eftersom Gud
aldrig syndar. Försoningsverket var slutfört, när Jesus sade:" Det är
fullbordat." Likväl var det genom den mänskliga kroppen, som han skulle försona
människan med Gud. Det säger Paulus i brevet till Timoteus, 1Tim.2:5. Ty
en enda är Gud och en enda är medlare mellan Gud och människor, en människa
Kristus Jesus.
Har du synpunkter, skriv gärna ett e-postmeddelande.