 |
|
 |
|
|
||
|
|
||
|
Avsnitt
VI - Iskall Vind
Resume':
Under lindarna i gathörnet står hon - Gräns Kelly. Det blåser iskall vind och hennes fladdrande hår får henne att se ut som en hjältinna i en ungdomsroman. Minen på hennes läppar gör dock att hon ser ut som allt annat än en ungdom. Hon ser bestämd ut, bestämd och besluten. Hon står ensam i mörkret och väntar, väntar på att mobiltelefonen ska ringa eller att någon ska komma. Röst: *förvånat* Är tet Kräns? Gräns: *rycker till och vänder sig om* Åh. Hej Danni. *med misstro i rösten* Vad gör du här ute så här sent? Danni: Jak skulle vilja fråka tej tetsamma sälv. Tet är ju kallt. Gräns vet inte vad hon ska tro. Hon känner inte Danni så bra men kan ändå inte tro att det är han som är bulldozermannen. Fast vad skulle han annars göra här ute just nu? Sen minns hon att det var med Danni de åkte till sjukhuset från festen och förstår att det inte kan ha varit han eftersom han var där hela kvällen. Gräns: *lugnare* Jag önskar att jag kunde säga vad det är, Danni, men jag kan inte. Det här är personligt. Danni: *tonlöst* På så sätt... *börjar gå vidare, men hejdar sig* Men tu! Tu kan få låna mina vantar, tu fryser ju hänterna av tej! Gräns: *ler tacksamt* Tack, Danni, du är den bäste! Danni: Nåja... När Danni tar ut vantarna ur jackfickan ramlar nåt annat ut. Ett skramlande ljud fyller den annars relativt tysta natten. Det är en nyckelknippa som ramlat ner på trottoaren. Danni försöker inte dölja den och Gräns ser inskriptionen. Gräns: *viskar* Åh nej... *läser inskriptionen* "Glade Kungens Bulldozrar. Stora maskiner för lite pengar" Dödstyst. Gräns tittar upp på Danni som flinar. Ett hemskt leende, fyllt av galenskap. Hon tittar omkring sig. Ingen hjälp att få nånstans. Hon inser förtvivlat att hon inte kommer att kunna försvara sig. Hon är helt hjälplös. Gräns: *dött* Åh, Danni... Varför...? Danni: *skrattar* Varför? Ten klassiska fråkan! Varför? Jo tet ska ja tala om för tej. Men först... Iskä! Tuu tänne!!! Ut ur skuggan kommer en annan gestalt. Gräns ser inte vem det är men förstår på mannens sätt att vicka på röven att han måste vara finne. Alltså Dannis pappa. Mannen ser ut att vara ungefär femtio, hans hår är kortklippt och askgrått. Hans leende får honom att likna sin son och rösten när han öppnar munnen är torr - torr och fullständigt galen. Herr Äkäslompolo: *skarpt* Narttu! Gräns: *vet inte vad hon ska säga* Va!? Herr Äkäslompolo: *tålmodigt* Narttu! Danni: *förklarande* Tet är finska och petyter unkefär tet samma som 'pitch'. Herr Äkäslompolo: *fnissande* Pitch! Narttu! Narttu-pitch! Gräns: Jag förstår inte. Varför gör ni så här mot mig? Och mot Rako? Danni: *irriterat* Minns tu verkliken inte? Gräns: *fattar ingenting* Minns vadå? Danni: Tu minns alltså verkliken inte. Nå, tå ska jak påminna tej! *gör en konstpaus* När vi var påta två fem år fastnate vi i samma hiss på Silja Line färjan. Tu var ensam, jak och min pappa var tillsammans. Hissen fastnate alltså och vi var instängta i nästan en halvtimme innan nån märkte nåt. Men så länke orkade inte tu vänta. Nej... *ännu en konstpaus* Tu skrek och skrek och inken av oss förstot svenska. För att få tig att sluta skrika tok pappa tak i mej och kastate mej hissväkken. Tå pörjate tu skratta. Så pappa kastate mej en kånk till. Tå slutate tu helt att kråta och skrattate hejtlöst. Allt som allt kastate pappa mej huntratjukosju kånker i väkken innan nån rättate oss ur hissen. Och tet para för att tu krät! Förstår tu nu? Narttu!!! Gräns: *förvirrad men ärlig* Nej... Jag förstår inte... Danni: *ilsket* Perskatti! Tu fattar inkentink! Jag har varit rätt för hissar hela mitt liv. Och tu pryr tig inte! Minns tu ens häntelsen sälv? Gräns: *fortfarande ärlig* Nej. Danni: *vänd mot sin far* Narttu ei muista! Mitä tehdään? Danni börjar prata med sin far på obegriplig finska. Gräns stirrar på dem, förstår inte att det här verkligen händer. Hon minns inte händelsen som Danni berättade om, hon minns inte ens att hon nånsin skulle varit på nån Silja Line färja, men hon förstår i allafall att Danni och hans far menar allvar. Hur ska hon ta sig ur den här situationen? Danni: *vänder sig mot Gräns* Vi har nu peslutat att töta tig me ett stereo och tessutom sänta mortet tirekt på internet så att folk får se hur tet kår för slynor som tej! Gräns hinner inte svara för då svänger tre polisbilar om hörnet längre bort. De kör snabbt fram till dem och nitbromsar kanske tio meter bort. Tre polismän med dragna pistoler stiger ut. I framsätet på en av polisbilarna sitter en bekant gestalt men Gräns hinner inte se vem det är just då. Polismännen börjar ropa... Polis: *ropar* Lägg er ner med händerna på huvudet! Dannis pappa förstår inte så Danni måste översätta åt honom. De lägger sig båda ner utan motstånd. Poliserna kommer fram och tar hand om dem. Danni: *mellan sammanbitna tänder* Tet här är inte slutet, Kräns. Narttu! När vi kommer ut... Danni och hans far försvinner in i en polisbil. Gräns sjunker ihop av lättnad. Hennes hjärta håller på att stanna. Men hon är ändå glad, glad att det är över. Gräns: *lättad till en av poliserna* Hur visste ni? Polis: *nickar mot bilen* Det kan du tacka henne där för. Det var hon som berättade det för oss. Gräns
ser bort mot polisbilen och urskiljer Angelicas ansikte bakom glaset. Angelica
Özmodyng. Rakos rullstolsbundne syster. Gräns ler mot henne och kastar iväg
en slängkyss. Angie besvarar den. Kommer Rako att vakna upp ur sin koma? Vad är det som händer Gräns dagen efter drabbningen med Danni och hans far? Kommer Jakob nånsin att få en tjej? Missa inte nästa avsnitt! |
||
|
|
||
