Prinsessan Helmer

Det var en gång i ett fjärran land en kung som hette Axel MCLXXXIII. En dag fick hans feta fru Hilbert en dotter och eftersom båda föräldrarna hade prostatabekymmer döpte de henne till Helmer.

   Helmer växte upp och blev vacker som en höstmorgon och då man en dag ordnade en skönhetstävling i landet trodde alla att Helmer skulle vinna.

   Men det gjorde hon inte. Hon kom sist.

   Helmer brukade skejta i skogen eftersom det inte fanns asfalt på den tiden och en särskilt vacker dag var hon nu ute med sina rollerblades då tre rövare hoppade fram. De hade varit dumma nog att tro att Axel MCLXXXIII skulle betala lösensumma för att få tillbaka Helmer och tänkte nu kidnappa henne. De var lätt beväpnade med: en Magnum 38, en solstol, en Smith & Wesson som hade ett skönhetsfel på kolven, ett hagelgevär, fyra handgranater, en vinpress, en stilettekniv, två paket Toy, knivar i olika storlekar, fyra tuber tårgas, en Mecano-låda där skruvmejseln saknades, Pet Shop Boys samlade skivor, Han Solo, åtta halvfärdiga låtar, Svensktoppen, Leif Öling, Mowglis kalsonger, en napalmkastare i fickformat, ett lustigt vykort, en luftpistol, Salman Rushdie, ett sällsynt frimärke, en perfekt dubbelgångare till Slobodan Milosevic, två vårrullar, ett vettskrämt Jehovas Vittne, tolv örhängen, en bil som bara kunde köra baklänges, tolv hektar skog, Canadas flagga för att reta presidenten, fyra gem, en present till Lennart, en flaska mjöd, nio utrotade däggdjur, ett avsågat Korona-bord, en vindruva som dom slejmat på, en påse med Det Bästa, sex laxaskar som dom lagt sill i som en protest mot kapitalismen, ett världshav och en hjälm. Nu höll de i Helmer. Hårt.

   "Släpp mig," sa Helmer och det gjorde de och Helmer gick hem.