Svärmor i duschen

Visst är Svärmor en friluftsmänniska. Hon cyklar ju regelbundet mellan Svärmorsbacken i Karleby och Hedhuset i Jakobstad. Hon skidar tusentals kilometer på isen på vintrarna och hon åker ut och campar...

Stopp, ett tag? Campar?

Nåja, hon har gjort det en gång med en av sina döttrar och blev som vanligt en massa upplevelser rikare. Det blev hennes omgivning också.

Cykla, koka mat på spritkök, bo i tält, tvätta av sig dammet i allmänna sanitetsanläggningar...

Allt passade Svärmor utmärkt. Ja, kanske förutom duschandet... Åtminstone efter naturistkatastrofen på en campingplats på Åland.

Svärmor gick in i duschrummet, försedd med schampo, tvål, hälsokräm, sportsalva och hennes egna special rogue, i en fast förväntan om en lång och skön session i varmt vatten för att skölja bort det värsta landsvägsdammet.

Vad hon inte väntat sig var att det fanns karlslokar i duschen...

Ett ungt och frisinnat svenskt par ville tydligen tvaga sig tillsammans och därför hade de beslutat samsas om damduschen.

Vad de inte hade räknat med var att Svärmor också ville använda damduschen. Och hon ville inte samsas...

Där stod hon inlindad i sin blommiga badhanduk och stirrade på paret: Den ena var definitivt anatomiskt fel byggd för att befinna sig på damsidan. Det kunde Svärmor konstatera utan att ens ta på sig glasögonen.

Någon annan dam i hennes situation skulle kanske bara ha harklat sig förläget och dragit sig tillbaka för att vänta på att duschen skulle bli ledig. Men nu var det fråga om Svärmor!

Det blev stor uppståndelse på campingplatsen. Först hörde hela grannskapet hur Svärmor gav den duschande ynglingen en ordentlig utskällning, med beskrivning av hans stamtavla och förklenande jämförelser med en viss sluskig svärson.

Sedan var det en stund tyst. Farligt tyst... och därefter sprutade vattnet i kaskader ut från damduschen.

Till sist kunde alla beskåda en naken karlslusk som sprang för livet mellan tälten med en dam i blommig handduk runt sig och en schampoflaska i högsta hugg, tätt i hälarna. Flickvännen kikade försiktigt ut från damduschen för att se sin pojkväns vita bakända försvinna in bland enrisbuskarna.

Svärmor slängde schampoflaskan efter honom. ”Och hålls där tills det blir mörkt”!

Efter det kunde Svärmor ta sin uppfriskande dusch. Den sköljde också bort litet av hennes upprördhet.

Hon kände sig därför riktigt harmoniskt då hon i slafsande strandsandaler sökte sig tillbaka till tältet.

Hon hörde ett ynkligt ”psst” då hon gick förbi enrisbuskarna:

”Får jag snart komma bort härifrån, jag fryser och det sticks...”

(Hedlasse)