Då hästgubbarna samlas på sina stamställen och diskuterar häst, händer det fortfarande att de kommer in på namnet Bertel Hakalax. Bertel vann Kungstravet med Amor i Kouvola år 1952 och året efter i Tammerfors. Men det är egentligen inte om de prestationerna som diskussionerna kring honom går, även om det var något som i sig var strålande. Det som man fortfarande pratar om är hur stilig Bertel och Amor var då de ställde upp i sina travlopp. Han var en föregångare inom travet.

Efter att ha hört så mycket om en man som tagit sina största triumfer på travbanorna tio år innan undertecknad föddes, var det nästan ett måste att få träffa Bertel. Då jag ringde upp Hakalax var det frun Göta som svarade. Jag frågade om jag kommit rätt om jag vill prata om hästar och Amor och svaret var tydligt och klart:

- Ja riktigt säkert! skrattade Göta. Hon meddelade att hon inte är så mycket för att prata häst själv, men att Bertel nog är den man som jag sökte.

Då jag stiger in i Bertel och Göta Hakalax gård blir jag till en början stum. Huset pryds av gamla fina saker och Göta och Bertel berättar gärna om sakernas historia. Det är en mäktig känsla av respekt och vördnad som finns i huset. Men det var om hästar vi skulle prata och då jag tittar mig runt förvånas jag en aning av att inte se ett skåp med priser och pokaler från Amor-tiden. Snart kommer förklaringen, Amor har ett eget rum där hans pris och bilder förvaras. På en av bilderna finns Amor och Bertel i tävlingsutrustning, bilden förklarar en hel del om vad det är som hästgubbarna pratar om. Bertel är iklädd kördräkt, vilket inte var vanligt på den tiden, och Amor är spänstig och fin.

- Amor är säkert Finlands mest fotograferade häst, säger Bertel. De kom från hela landet och fotograferade honom och likadant var det vart än vi kom.

På väggen hänger också en fartfylld tavla med Amor som motiv. Göta berättar, jo hon pratade nog om hästar hon också, att det en dag kom en man på besök som tog fram tavlan och sade åt Bertel att de skall ha den.

- Vad är det här, inte har jag beställt någonting, svarade Bertel.

Konstnären berättade att inte gör det någonting det, men att de skall ha tavlan. Då visste de inte så mycket om konstnären, nu vet de mera. Herman Joutsen är kanske den mest kända hästskulptören i Finland och har senare skapat bl.a. statyn över finnhästen i kriget som är placerad i Seinäjoki.

Trots att det är snart femtio år sedan Amor var på sitt bästa lever hans minne fortfarande kvar i nejden. Det händer fortfarande att folk kommer till Hakalax-gården och säger att de inte vet något annat om stället än att Amor var född och levde där.

Amor var redan från början en undantagshäst. I mitten av 40-talet var trafiken inte så hård i Karleby och då Bertel skulle förflytta sig från en odlingsåker till en annan, skedde det med häst och då sprang givetvis lilla Amor bredvid sin mamma. Inne i stan kunde han smita in på någon gårdsplan ibland och då han inte hittade ut genom porten, hoppade han helt enkelt över staketet. Ibland kunde han också bli stående vid något skyltfönster och stod och speglade sig.

Sin framfart på tävlingsbanorna började Amor som fyraåring och han visade genast att han hörde till de bästa. Som åttaåring vann han Kungstravet i Tammerfors och det var en stor dag för Bertel.

- Det var en dröm som gick i uppfyllelse, att med en egen uppfödning vinna Kungstravet, berättar Bertel. Men då var det inte någon överraskning, det var väntat att han skulle vinna.

Bertel vill ännu hellre ta fram segern året efter, 1953 i Tammerfors. Då vann Amor Kungstiteln och ett annat Karleby-ekipage, A.K.Tyttö med Henrik Holmbäck i sulkyn vann Drottningstävlingen. Det var något enastående.

Under sin karriär gjorde Amor 310 starter och tog 110 segrar. Enligt Bertel blev hingsten aldrig utan pengar. Prissummorna var annorlunda då, men enligt den tidens pengar förtjänade han 3 miljoner mark. Bertel säger att det är svårt att säga hur mycket det skulle vara idag, men om han hade köpt havre för den summa på den tiden, hade det varit en ordentlig hög.

Bertel berättar många fina historier som de upplevt tillsammans med Amor. Men även om det går att skratta åt allt nu efteråt, så var det en del allvarliga incidenter också under karriären. Ett av dem beskriver Göta och Bertel som "Kriget i Umeå".

Amor var på en av sina tävlingsresor till Sverige där han var ett eftertraktat dragplåster. Men svenskarna var också intresserade av honom som avelshingst, även om det var förbjudet. Innan Bertel och Göta åkte till Sverige med Amor måste de lova dyrt och heligt vid Tullen att Amor inte skall betäcka, endast tävla. Så var det också meningen.

En kväll var Göta och Bertel inbjudna till middag hos en av värdarna och dröjde där en bra stund. På hemvägen gick de förbi det stall där Amor stod och då hörde Bertel att Amor skrek. De var snabbt i stallet och till deras stora förvåning hade några svenskar lyckats få tag på nyckeln till Amors box och använt hingsten till avel.

- Jag tog tag i en kvast och viftade ordentligt runt mig och ropade åt dem för att få ut dem, säger Bertel. Efteråt tog vi dit veterinären och han undersökte Amor. Veterinären kom fram till att de betäckt fem ston med honom.

Efter den resan for Bertel inte mera till Sverige med Amor. Svenskarna hade lovat ersätta för den skada de åsamkat, men några pengar kom aldrig.

Resorna var inte så enkla på den tiden som de är idag för hästfolket. Bertel berättar att de ofta reste med tåg men att det tog länge. Skulle man starta en helg i Tammerfors, åkte man redan på onsdagen från Karleby. Normalt rymdes det sex hästar längs ena änden av tågvagnen och lika många i andra. Amor fick dock ha hela änden för sig själv och reste A.K.Tyttö på samma gång hade hon andra ändan av tågvagnen. Så reste de kungliga på den tiden.

Bertel var en av de första som skaffade sig en hästvagn att dra efter bilen. Han hade sett hur svenskarna gjorde och då beslöt han att göra likadant. Men den tidens bilar var inte så värst starka och vägarna var dåliga så det hände ofta att de fick ta ut Amor ur vagnen i uppförsbackar. Bertel körde upp bilen och Göta ledde Amor.

Idag är mycket annorlunda men Bertel är inte så säker på att allt är bättre. Han ogillar alla omstarter och det faktum att traven drar ut för länge på tiden, det borde gå att köra ett trav snabbare anser han. För den pigga 85-åriga Bertel blir det numera mest att följa med traven i TV och då helst från Sveriges TV, men han besöker nog närliggande travbanor också ibland. Samt Kungstraven om de inte är för långt borta.

Under de många år de var tillsammans Bertel och Amor, kom de överense om en sak. Så fort Bertel märker att Amor inte trivs med att tävla så slutar han och detsamma gällde om han märker att Amor inte trivs med livet.

Tävlingsskorna tog Bertel bort efter att de vunnit ett lopp i Kaustby och han märkt att Amors ben var svullet. Därefter fortsatte Amor sitt liv som gårdshäst. Vid 22 års ålder blev Amor sjuk och Bertel stod inför sitt nästa löfte. Det var dags att säga tack och farväl till sin vän, men Amor skulle få ett värdigt slut.

Bertel tog fram sitt bästa hästtäcke och satte det på Amor och i sin grav fick han ytterligare ett skyddande täcke av silverpapper. Där ligger Amor kvar, begravd som den storhet som han var. Men även om hans hovklapp har tystnat för länge sedan, lever hans minne och ande kvar. Inte bara i Bertels och Götas hjärtan, utan också i många traventusiaster goda minne.

Mikael Manderbacka
Tillbaka till flera artiklar