FM-guld för Falkentös
Petras leende vann många nya vänner

Instruktionerna var klara; Spring allt vad det går till en början. Och försök sedan att hitta lite mera på slutet.
Det hade pappa Rune Stenman sagt dottern Petra vid morgonmålet. Och några timmar senare följde hon rådet till punkt och pricka.

Jakobstads tidning den 12 juli 1994
Sören Bäck

      Oftast är 400 meter häck ingen njutning för Petra Stenman (20). Hon tycker att det är för tungt. Särskilt de sista metrarna. I söndagens final på 400 meter häck visade hon dock en tuffhet som tidigare lyst med sin frånvaro.
      - För en gångs skull kändes det riktigt bra på slutet, säger Petra efter loppet.
      Det stod på förhand klart att det skulle bli ett jämt lopp mellan Virve Pajuharju, Iina Pekkola och Petra Stenman. Före FM var Petra statistiktrea. I försöken var hon däremot den enda som löpte under minuten.
      Strax efter att starskottet gått visade det sig också att denna trio skulle göra upp om medaljerna. Det dröjde dock till den sista kurvan innan speakern upptäckte Petra Stenman.
      Ännu vid sista häcken var det jämt. Då föll Pajuharju. Och Petra kom ihåg vad pappa Rune sagt vid morgonmålet.
      - Han sa att jag inte skulle vara så "plätu", att jag måste vara tuff, skrattar Petra efter målgången.
     - Det är lätt att förlora mycket tid från sista häcken in i mål, konstaterar Rune Stenman.
     Men denna gång tappar inte Petra mark under de sista metrarna. Tvärtom; hon drar ifrån.
     Hon sprang i en sådan trans att hon inte ens registrerade att Pajuharju fallit. Det fick Petra reda på cirka en kvart efter målgången.
     - Föll hon? Skadade hon sig? Jag såg inget, utan koncentrerade mig bara på mitt eget lopp, utbrister då Petra förvånat.
     Kållbyflickan är uppenbart tagen efter målgången; hon kan inte tro att det är sant! Journalisterna strömmar också till: Vem är Petra Stenman? Varifrån kommer hon? Studerar hon?
     - Egentligen bor jag i en pytteliten by i Pedersöre landskommun. Jag skrev studenten i fjol. Efter det har jag haft ett mellanår och koncentrerat mig på idrottandet, förklarar Petra på finska.
     - Varför jag inte tävlar för Falken? För att Drott skulle få ett slagkraftigt stafettlag, svara Petra.
     När Petra sedan blir tillfrågad hur mycket hon förbättrat sina personrekord under de senaste två åren häpnar journalisterna.
     - Jag bättrade 2,5 sekunder i fjol. Och i år har jag tagit bort drygt en och en halv sekund, säger hon frankt.
     Petras nya rekord lyder numera på 58,15. Men efter målgången är det inte tiden som är det viktigaste. Blicken spanar hela tiden upp mot läktaren, upp mot pappa Rune.
     - Om jag sett honom? Nej, han är så blygsam, säger Petra.
Till sist kommer dock Rune ner till sin dotter och adept.
     - Jag visste att Petra hade kapacitet. Men allting var ändå så nervöst och osäkert, eftersom detta var hennes första FM för seniorer, säger Rune.
     Frågorna fortsätter att hagla över Petra. Och samtliga besvaras med ett leende på läpparna. Svenska Österbottens idrottsdistrikt har fått ett nytt affischnamn!


Petra Stenman vann FM-guld!

      - Det var inte det perfekta loppet. Snarare det nervösa loppet.

     Så löd Petra Stenmans spontana kommentar efter målgången på 400 meter häck.
      - Jag har spänt mig i en vecka för det här nu, säger Petra.
      Petra Stenman och hennes bakgrundskrafter fick i Kalevaspelen svart på vitt på att den ofta så svåra övergången från junior- till seniorklassen inte för henne inneburit några större problem. Silvermedaljen och de två gulden i junior-FM kompletterades nu med guld i hennes första senior-FM.
      Med tiden 58,15 är Petra även bara 15 hundradelar över friidrottsförbundets kvalgräns för EM i augusti.
      - EM? Usch! Det vågar jag inte tänka på ännu. För mig var det viktigast att kvalificera mig till Europacupen för 22-åringar. Jag har många år kvar att springa i seniorklassen, säger Petra.
      Petra borde nu vara klar för Europacupen. Annat fattas bara efter guld i FM.
      Allt klaffade dock inte till hundra procent för Petra i guldloppet. Hon hade till exempel planerat att löpa med 16 steg till och med den sjunde häcken. Men nu utökade stegfrekvensen till 17 redan efter den femte häcken.
      - Det blev helt enkelt för tungt, förklarar Petra.
      Så värst överraskad är hon inte över att personrekordet på 400 meter häck fick sig en rejäl putsning.
      - Jag har ändå förbättrat mitt rekord på 200 meter med en sekund i år, säger Petra.

Beröm av Helander-Kuusisto

      Det var inte bara Petra som gladdes över den nya rekordnoteringen. Den före detta storlöparen Tuija Helander-Kuusisto (33) hörde också till dem som var ett enda stort leende efter damernas 400 meter häck.
      - Jag har länge väntat på att det skulle dyka upp en flicka i Petras ålder som inte har några problem med 60-sekundersgränsen. Viktigt är också att det kommer upp flickor som i ung ålder tar 400 meter som sin gren. Och inte som något att ta upp senare i karriären, säger Helander-Kuusisto.
      Visserligen har Petra en bra bit till Helander-Kuusistos finländska rekord på 54,62. Men när Helander-Kuusisto var i Petras ålder löpte hon inte mycket snabbare än vad Petra gör nu.
      - När jag var 19 hade jag 57,84 som rekord. Därefter hade jag dock en period av stagnation.
      Helander-Kuusisto tycker att Petra utvecklats enormt snabbt.
      - Petra är mycket talangfull; det såg jag redan när jag träffade henne på ett läger för ett år sedan. Rytmen mellan häckarna är mycket bra. Och det är väldigt viktigt för häcklöpare. Dessutom har hon också ett bra häcköga.