En resa i västerled
Mälardalen - början till ett rike
De nordiska länderna blev gradvis samlade till riken under tiden 800 - 1200 e.kr. Danmark blev samlat kanske redan före år 800, men senast vid mitten av 900-talet under Harald Blåtands tid framstår Danmark klart som ett rike med en konung. Även Norge samlades under en och samma kung under denna tidsperiod. Skaldedikter och sagor berättar att delar av Norge blev samlat under kung Harald Hårfager i slutet av 800-talet. Stabiliseringen och utbyggnaden av riket blev mycket lång och dramatisk. I denna process intog Olav (den helige, dräpt 1030 vid slaget vid Stiklestad) Haraldsson en nyckelposition.
Sverige blev samlat till ett rike mycket sent i förhållande till ovannämnda makter, först under 1000- och 1100-talet. Detta skedde genom ett långt maktspel mellan ledande släkter i de två största "länderna", Östergötland och Västergötland. I det västliga Sverige verkar både engelska och tyska missionärer och här uppträder år 1000 en stark kristen konung, Olof Skötkonung. Han försökte att utsträcka sin makt till Svealand, den nordöstliga och ännu övervägande hedniska delen av Sverige. Motståndet mot den kristna kungen var starkt. Kristendomen gjorde dock framsteg i Mälarområdet, mycket till följd av handeln och de influenser som kom med den från den övriga världen. Sigtuna blev biskopssäte år 1060, men endast några mil norrut var befolkningen övervägande hednisk, d.v.s. vid hedningarnas sista starka plats, svearnas centralhelgedom vid Gamla Uppsala. Hur som helst blev kungamaktens centrum sist och slutligen det rika Svealand i Mälarområdet och härifrån fick Sverige sitt namn.
Birka - vikingastaden
När man idag kör ut via Drottningholm till Ekerö och därifrån med färja till Adelsö så känner man historiens vingslag. Här har kungar och stormän levt och bott i över 1000 år. När man ställer bilen intill medeltidskyrkan vid ändan av vägen och stiger ur bilen så står man strax intill resterna av en av Svea rikes första kungsgårdar. På den plats där gården stått har man en magnifik utsikt utöver vikingastaden Birka. Vikingatidens kungsgård låg uppe på en ås och hade ett nära samband med staden. Härifrån styrdes Birka och hela Mälardalen av svearnas kung. Ovanpå kungsgården byggdes senare det medeltida Alsnö hus som var sommarresidens för kungarna Valdemar och Magnus Ladulås. I hamnviken står även en vacker runsten vänd mot ankommande båtar. Vilken kung som grundade Birka vet man inte. Själv ville han i alla fall hålla sig på lagom avstånd från stadens larm och smuts och byggde därför sin kungsgård - Hovgården - på Adelsö på andra sidan vattnet.
Inspektion av runstenen vid Kungsgården på Adelsö.
Omkring år 790 e.Kr. blev staden Birka till. Det var i en tid då kungariken uppstod på många platser i Europas utkanter och för de nya kungarna gällde det att befästa sin makt. Ett sätt var att anlägga handelsplatser. Sådana grundades på många ställen i Nordeuropa men Birka var länge en av de få riktiga städerna på hela den skandinaviska halvön. Under 800-talet var Birka, Hedeby och Ribe kanske de viktigaste handelsplatserna i dåtidens Norden. Dessa städer bildade en axel genom Norden som även sträckte sig till Finland och vidare till Staraja Ladoga eller Aldeigjuborg, varifrån man sedan kom vidare i österled.
På väg mot Birka. Vy från Adelsö med Birka i bakgrunden.
De flesta var hedningar
En av de mäktigaste upplevelserna vid Birka är att besöka munken Ansgars kors. Korset är beläget på den högsta bergsknallen med vy utöver den gamla handelsstaden. På bergsknallen finns resterna av den befästning som antagligen varit en del av försvarsmuren runtom staden.
Benediktinermunken Ansgar kom till Birka år 830 för att predika kristendomen. Många lät döpa sig och antagligen fanns det en liten kyrka i staden. Ändå var de flesta av Birkas invånare hedningar. Det vet man idag bland annat genom de många gravar som blivit undersökta.
Vy över infarten till Birka. Ansgars kors finns på kullen till höger.
Slutet på en era
Någon gång under andra halvan av 900-talet flyttade människorna från vikingastaden på Björkö och Birkas roll övertogs av Sigtuna. Ingen vet riktigt varför. Kanske anfölls platsen? Kanske till följd av landhöjningen? Eller så förlorade den helt enkelt sin funktion som centrum för makt och handel. Kvar efter 200 års stadsliv blev närmare 3000 gravhögar och ett antal myter och sagor om livet i staden som berättades i generationer. Under 1300-talet förföll även det en gång så viktiga Alsnö hus och Hovgården förlorade därmed även den sin betydelse. Idag kan man på ett mycket överskådligt sätt följa med hur människorna levt genom att besöka platsen och det muséum som byggts på området.
Birka - vikingastaden
Gamla Uppsala
De tre sägenomspunna kungshögarna
Likt egyptiska pyramider reser sig de imponerande kungshögarna framför oss. När de en gång uppfördes tog det förmodligen tre till fyra månader för ett hundratal man. Enligt sägen byggdes högarna över de tre sveakungarna Aun, Egil och Adils för omkring 1500 år sedan. Kungarna tillhörde Ynglingaätten som enligt sägnen härstammade från självaste guden Frö. I en skildring från 1000-talet berättas om ett hednatempel på denna plats. Där sägs även återkommande blotfester ha ägt rum. Gamla Uppsala har alltid utstrålat en särskild magi och när du går på strövtåg som vi, en sen junikväll runt kungshögarna och det stora gravområdet som en gång innehöll tusentals gravar, så är det väldigt lätt att fantasin får flöda iväg. Vi hade gått runt högarna och var på väg tillbaka mot Gamla Uppsala kyrka när vi intill en mystisk försänkning såg en mycket ståtlig och flera hundra år gammal ask. Tanken for direkt till Yggdrasil och den mäktiga asken tycktes breda ut sina grenar över hela världen, ja åtminstone över oss. Åskan låg tät i luften och Tor tycktes vara lite vred så vi skyndade oss bort mot kyrkan. Strax intill denna så fanns ett utomhusaltare av sten, där påven Johannes Paulus II vid sitt första och enda besök hittills i Sverige höll en utomhusmässa år 1989.
Vy över kungshögarna.
Efter denna upplevelse kunde jag inte släppa tanken på Gamla Uppsala. På området finns även ett nybyggt muséum, Gamla Uppsala historiskt center. Exakt ett år senare sitter jag med min familj och tittar ut genom ett panoramafönster med en magnifik vy över kungshögarna och lyssnar till berättelser och sägner över kungars maktspel.
Från gångna tider...
Efter detta blir det barnens tur att vara med om någonting riktigt speciellt. De får medverka vid en vikingatida måltid. Att bl.a. dricka mjöd ur äkta horn och äta godis av kåda lämnade djupa spår hos de unga. Nu vill vi nog pröva på mera upplevelsearkeologi. Gene järnåldersby blir nästa projekt. Att bo och leva i ett järnåldershus blir säkert något att bita i.
Vikingaparty.
Ett tack till Svensk-Österbottniska Samfundet och Svenska Folkskolans vänner för understöd och resebidrag.
Tillbaka