|
Resan till lillebror Vi berättade tidigt för Alexandra att hon skulle få ett syskon som vi skulle hämta från ett annat land. Det blev verkligt först när vi fick fotot på lillebror. Alexandra tittade inte så mycket först, men när hon tittade sa hon: "Han är ju söt!" Resan till Colombia närmade sig och ibland var Alexandra ivrig och ibland sa hon: "Jag vill inte ha någon lillebror; jag vill inte resa dit". Frågorna kom också: "Tycker ni om mig sedan då?" När vi väl var på väg var det en positiv och förväntansfull fyraåring som gick ombord på planet. Ingen nervositet märktes och det var nästan så att hon lugnade ner mor och far: "dethär blir nog bra".
På flygplatshotellet i Helsingfors var allt kul och spännande, men innan vi landat i Bogotá hade humöret dalat en aning pga. åksjuka innan landningen. I det stora hela var Alexandra både tålig och glad hela den långa resan och även under våra veckor i Colombia.
Hotellrummet på hotell Paris var kanske först en besvikelse för vår tjej - det var inte så mysigt. Men det fanns flera sängar i rummet att hoppa i - kul! Sedan kom ju Heidi tillbaka från San Andres och då blev det bad i bubbelpoolen, spring i trapporna, lek i trädgården och annat spännande.
Mötet med lillebror var säkert nytt och spännande för en nybliven storasyster. Alexandra uppförde sig exemplariskt vid överlämnandet. När Doña Rosa ville ge lillebror till henne blev hon blyg och försvann blixtsnabbt bakom mammas rygg. Hon betraktade Viktor med en viss förtjusning även om hon tyckte att det fanns viktigare saker att bry sig om. 
Efter att vi kommit hem till Finland pratade Alexandra om det goda kaffet hon fick smaka i köpcentret Unicentro och om glassportionerna med ballonger i . Hon berättade om när vi köpte mjukiskatten och om när vi sökte snäckor på San Andres stränder. Det som blivit kvar i minnet är också att det fanns fattiga i Colombia, att det fanns fina guldsaker på Guldmuséet och att man kunde köpa vackra stenhalsband i souveniraffären Maku. Hon minns även att hon blev sjuk under den sista veckan och spydde sju gånger en natt och hon talade länge om de roliga Sentencia-festerna på hotellet.
Alexandra anpassade sig bra under vår resa, trots att det ibland blev tråkigt på hotellrummet mot slutet. Hon ritade varje dag med våra medhavda pennor och lyssnade på musiksagan "Pelle Svanslös". Sällan pratade hon om att åka hem. Bara ibland berättade hon att hon saknade katten Freja och sina kompisar. Resan till lillebror är ett minne för livet för oss och säkert också för Alexandra. Det är otroligt hur tapper en fyraåring kan vara när det gäller, trots att åksjukan gjorde sig påmind under de varma taxiresorna i tuff trafik. Om hon vill åka tillbaka nångång? "Nej, helst inte, för flygresorna var inte så roliga…" |