Pensionerad.

Till pensionering såg jag fram
och tänkte – nu får jag det bra
nu skall jag gjöra allt
jag ej hann med förut.
Alltid var det knappt om tid
och jag tänkte – då jag blir pensionär
då skall jag göra det här och det där.

Dagen kom – reaktionen med
men ack hur annorlunda än jag tänkt mig det.
Viktlös, fågelfri, utan fäste i tomma intet.
Så kände jag mig
Jag plockade fram ett handarbete
men det bara gick ej.
Alla lådor var fulla , meningslöst att samla mer.

Är det så här, att vara pensionär?
Finns det ingenting mer att göra?
Det var frågan som ringde i mitt öra.
När det som mörkast var
nådde mitt öra av en röst,
som gav mig tröst:
Vänta till i morgon, så ljusnar det.

Följande morgon ringde telefon
efter ett inledande samtal kom frågan:
Kan du tänka dig att till Afrika fara?
Du behöver ej genast svara
om du ej kan.
I mitt hjärta vällde glädjen in
och jag svarade: ja, det kan jag
med glädje i mitt sinn.

Det bubblade och sjöd i mitt inre
jag knäppte mina händer och jublade högt.
Se jag är Herrens tjänarinna,
ske mig efter din vilja.
Om det här är från dig Herre,
så låt denna glädje bo i mitt inre.