Golgata

Du plats för så gränslös nöd,
lidande, ångest och död.
Där spottar den orene på den rene.
Där släktens synd och skuld sin kulmen når.
Den oskyldige lider tillsammans
med den skyldige.
Där uppenbaras Guds gränslösa
nåd
och en rövare får sin synd
förlåten.
Ett svärd går genom
moderhjärtat,
som blöder i smärta.
Golgata.
Nu råder mörkrets makt.
Guds Son överöses med hån och
förakt.
"Andra har han hjälpt,
sig själv kan han ej hjälpa.
Hjälp dig själv och stig ned från
korset".
så ljuder de hånfulla orden
från de skriftlärda och
pöbelhopen.
Han som blev gjord till synd,
upplever Guds dom.
Han ropar i namnlös ångest:
"Min Gud, varför har du mig övergivit?"
Golgata – dramat sin kulmen når.
Mörker över landet rår.
Då ljuder från Jesu läppar högt
och klart:
"Det är fullbordat."
Det är kraft och triumf i orden .
Nu bävar jorden,
förlåten i templet rämnar
ända uppifrån och ner.
Förskräckta krigsmän hör och ser.
Han var Guds Son, förvisso
var denna Guds Son. –
Det är vittnesbörd som de ger.
"Kom, du som hjälplös
driver
fram uppå stormigt hav.
Golgata kulle giver
vad intet annat gav:
Vila för slitna tankar
läkdom för öppna sår.
Fäste för själens ankar
Kärlek som allt förmår.

Svea Sand 1981