Vinterns andeträkt

Jag känner vinterns andedräkt
omsluta helt min kropp
och nordanvindens råa fläkt
tar död på allt mitt hopp.

En liten solglimt som man ser
en mörk decemberdag
den frusna knoppen liv ej ger
den är av annat slag.

Den talar på sitt enkla vis
till oss i nordens land
att ännu följer en repris
på sommarn efterhand.

Så länge vintermörkret rår
gör ljusen runt vart hus
att vi ändå rätt hyggligt mår
i sken från julens ljus.

Och snart står julen vid vår dörr
jultomten hälsar på.
Om än ej julen är som förr
går den nog ann ändå.

Fast solen gömt sig för en tid
ger barnaögons glans
en värme och en julefrid
långt mer än någonstans

Ty julen gläder mest de små
som väntar på allt gott.
Vi äldre som får titta på
är nöjda med nåt smått.

Den kortaste av dagar ger
oss samtidigt ett hopp
Snart ljusnar dagen mer och mer,
snart stiger solen opp.

Gösta Björkgren den 20.12.2010