Jag är en gammal man, ja snart en gubbe,
som snart skall stå vid dödens mörka port
Och fast jag ej har rökt och druckit nubbe,
så har jag inte heller mycket gjort
här under hela långa levnadstiden,
som jag kan visa fram till mitt försvar
och som kan föra mig till himlafriden.
Nej någon säker plats jag där ej har.

I allt jag levat som jag bäst har funnit,
har hållit fru och barn och hemmet kärt.
I jobbet har jag gjort allt vad jag hunnit,
att vara ärlig mina barn jag lärt.
Min mat på bordet har jag själv förtjänat
och aldrig tagit nåt som mitt ej var
och nån gång har väl även jag förlänat
en gåva till en sån som inget har.

Ty får man tro allt vad oss Bibeln lärde,
får man i livet leva som man vill.
Vad gott man gjort där uppe saknar värde,
nej endast rätta tron då räcker till.
Till himlen kommer rövare och tjuvar,
som i sin sista stund har sagt, jag tror
och våldtäcktsmän man in i himlen stuvar
och många knarkare där uppe bor.

Men utanför den smala himlaporten
har samlats många kloka goda män,
som säkert ej kan trivas ibland lorten,
som nu befinner sig i himmelen.
Här utanför finns många som jag känner
och som jag gott kan trivas med i lag
och många som jag gärna har som vänner,
som tänker och som känner liksom jag.

Det är nog ändå bäst att leva livet,
så att man alltid gör det som känns rätt.
Då tror jag också man kan ta för givet,
att även slutet blir på bästa sätt.
För allt vad gott vi nån gång gjort åt andra,
vi rik belöning redan här skall få.
Så länge som vi här på jorden vandra,
kan livets mening aldrig vi förstå.