Från ungdomens horisont

Vid trettio år tar allt det roliga slut       
tror de unga som inget förstår               
och vid fyrtio år kan man gott stämpla ut
då blott näsan i vädret står
Ty det kan väl ändå inte vara så kul
att leva som mor och som far
Vid  femtio år är man  gammal och  ful
och då finns knappast nåt kärleksliv kvar

Det värsta just nu är kanhända ändå
att orka med föräldrarnas gnäll
Kan de ingenting fatta och inget förstå
fast jag stänger min dörr med en smäll
Jag vägrar bestämt att alltid säga ett tack
för något som självklart är
Jag behöver ej heller bry mej ett smack
om förmaningar och allting sånt där

Jag läser mina läxor ibland när jag vill
och när som andan faller på
Men inte räcker de korta nätterna till
när jag spelar på datorn till två
Betygen är ej heller någon viktigt sak
jag klarar mej säkert ändå
Lärarn och skolan kan se sej där bak
och alla andra stofiler också

Ty när jag fyllt trettio är allting ändå slut
tills dess vill jag endast ha kul
Låt gamla som säger: ”Det var bättre förut”
gå och gömma sej i ett skjul
Ty när man har levat uti så många år
har demensen säkert gjort sitt
Det är nog därför de inte förstår
att det bästa förståndet det är mitt

Är bilden jag gett av våra ungdomar sann
då måste jag gråta och le
De behöver ju bara lyssna på en ann
som en bättre framtid kan se
Ty ju längre man lever man mera sej lär
av livet och dess inehåll
Det är inte heller slut på ”det där”
fast det kanhända ser ut så på håll

Gösta Björkgren den 26 september 2007  

Läs också de övriga nya och äldre rimmen