PÅ TAGES SEXTIOÅRSDAG

I år det åter något konstigt händer,
vår broder Tage fyller sextio år.
Snart alla Elnas pojkar, en i sänder,
är gamla gubbar och har glesnat hår.
I ungdomsåren tog vi nog för givet,
att tiden inte skulle gå så fort,
men ålderdomen är en del av livet,
den möter oss till slut, vad vi en gjort.

Du kom som trea ur vår mammas mage
och stor till växten redan då du var.
Vår pappa sa: "Min son skall heta Tage,
ty han blir säkert till en riktig kar.
En gudsman som ni säkert alla känner
och som med heder ren det namnet bär,
är nog den bästa man bland mina vänner,
att bli en förebild för sonen kär".

Du växte snabbt ty du åt upp all maten.
Snart var du större än din store bror.
Då fick vi inte barnbidrag av staten,
så det var svårt att hålla dej med skor.
Snart växte du ur handskar, skor och pjäxor
och bäst i skolan minns jag att du var.
När jag dig fråga, "kan du dina läxor",
då fick jag alltid samma ja till svar.

Det som jag också minns från barndomstiden,
är hur vi pojkar slogs och bar oss åt.
Vid fähustiden var det slut på friden,
kökslampan svängde, det var skrik och gråt.
Tillsammans slet vi hårt på höbärgs-ängen,
vid sjuårsålder fick du börja på.
Skavfötters låg vi sen i enda sängen.
Ibland fick vi i grannens bastu gå.

I bönehuset fick vi mat för själen,
fast vi ibland helst gått nån annanstans.
Vid Neverbackens olympiska spelen,
det enbart hemmasegerhjältar fanns.
Jag minns att du var bäste man i kula,
i diskuskastning var du bäst också.
Och än i dag det grämer mej en smula,
att idrottsbanan du ej ville gå.

 

 

Snart blev du tvungen lämna Neverbacken
för att i Vasa tjäna till ditt bröd.
Ty alla måste dra sitt strå till stacken,
för att vi inte skulle lida nöd.
Till Dragsvik for du i det militära,
i tretton månar fick du stanna kvar.
Därefter fann du din Carita kära,
hon som bredvid i sängen än du har.

Med henne har du fått tre söta flickor,
två är så stora att de flyttat bort.
Om händerna du glömt i dina fickor,
så kan du lugnt ha kvar dom inom kort.
När du än vill kan du till Lillön åka
och njuta av den frihet som du fått.
Där råder stillheten, blott mås och kråka
kan skrika till nångång, där mår du gott.

Vi var ju nästan lik två tvillingbröder,
vi höll ihop i både torrt och vått.
Nu bor jag långt i norr och du i söder
och egna barn och barnbarn har vi fått.
Med tiden blev det också mera viktigt
att med de egna leva lugnt i frid.
Det tror jag också är båd rätt och riktigt
ty allting måste ha sin egen tid.

I Karkmo by där har du dina rötter,
där har du kvar en del utav din själ.
Du alltid stadigt stått på stora fötter
och vetat skillnad mellan rätt och fel.
I livet har det gått dig väl i händer,
du mat på bordet har, är ren och hel.
Jag hoppas att ej nånsin lyckan vänder,
att du får hälsan ha till kropp och själ.

 Din bror Gösta på bemärkelsedagen den 19 juni 1999