I min ungdom jag bröt alla banden
med min hemby där jag hade levt mina dagar.
Barndomsvänner jag lekt med i sanden
sprungit barfota med över ängar och hagar
var nu glömda för livet långt borta i staden.
Nya vänner fick jag hela raden.

Långt från hembyn där fann jag min kära
hon som troget har följt mig sen dess genom åren.
Mina bördor hon hjälpt mig att bära.
Var jag ledsen hon tröstat och torkat bort tåren.
Vi är gamla ty åren har kommit och farit.
Snart är livet ej mer vad det varit.

Plötsligt är det som någonting vaknat
djupt därinne i hjärtat som länge har slumrat.
Är det något jag ändå har saknat?
Fast jag ingenting sagt jag ibland ändå undrat.
Var finns alla som fanns i min hemby den gången
innan storstadens liv fick mig fången.

Jag vill åter tillbaks till de trakter
där jag föddes och där jag har kvar mina rötter.
Jag vill trotsa de väldiga makter
som vill hindra mig springa med barfota fötter
som ett barn över barndomens ängar och hagar
än en gång på min ålderdoms dagar.

Jag vill åter få se mina vänner
från min barndom som åren har spritt ut för vinden.
Jag vill möta de gamla jag känner
som nu vilar i jorden bakom gravgårdsgrinden.
Fast jag ej kan få möta dem mer här i livet
möts vi sedan det tar jag för givet.