Sprattet
Jag gick en kväll längs stranden,
utav en vacker flod.
Med näckrosor i handen,
då plötsligt där hon stod.
En flicka skön att skåda,
med bruna bara ben.
Av slumpen nu vi båda,
kom hit om kvällen sen.
Hon var så mjuk om höften,
så rund var hennes barm
och blicken gav mig löften,
om kärlek het och varm.
Hon ropade: min kära,
kom hit ett ögoblick,
så skall jag snabbt dig lära,
mitt bästa kärlekstrick.
Nu får jag sluta drömma,
det här kan ej va sant.
Jag får ju inte glömma,
min egna kära tant.
Hon som mig varit trogen,
i många långa år
och fastän nu rätt mogen
än henne jag åtrår
|
Då hördes
bakom ryggen,
ett rått och hånfullt skratt.
En man, en riktigt stygg en,
har spelat mig ett spratt.
Han tog sin brud i handen,
så lycklig och så glad.
Sen gick de två till stranden,
att taga sig ett bad.
Då sprang jag snabbt till skogen
och tänkte det är bäst,
att bonden blir vid plogen,
skomakarn vid sin läst.
Och gumman min därhemma,
hon är nog bäst ändå.
Det kostar ej en femma,
att henne älska få
En fantasi den 23 maj 1998.
Gösta |