SpegelnAtt åldras är att långsamt dö en smula
för varje dag och varje stund som går
det är att se hur nya rynkor fula
i ansiktet plöjt långa djupa spår
Det är när jag här i min spegel finner
den fagra yngling som förut fanns där
för varje dag och stund alltmer försvinner
mer gubblik bilden numer alltid är
Min spegel säger mig nu är på tiden
att klart förstå hur gammal jag ren är
att redan veta nu är tiden liden
och att mot gravens rand det hastigt bär
Med ålderns rätt jag också borde känna
hur hjärtat krånglar när jag på mig rör
och ej så snabbt kring alla vägar ränna
den korta tid jag har tills dess jag dör
|
Men
hur jag än försökt att följa mönstret
har jag ej några krämpor lyckats få
nej ivrigt ser jag ut igenom fönstret
om jag på nästa runda snart kan gå
Så därför jag mig snabbt från spegeln vänder
och ler en stund och tänker just som så
man vet ju aldrig vad i världen händer
om spegeln får bestämma allt också
Än frisk och stark jag mig till kroppen känner
och hjärtat slår med lugna jämna slag
än mår jag fint när jag i skogen ränner
så den som nu bestämmer det är jag
Gösta 1997
|