När vinterkölden är som störst och nordanvinden viner
då längtar vi till söderns land långt borta någonstans
där är det  skönt och varmt och där solen alltid skiner
och där man alltid lever som vintern aldrig fanns

Där går vi båda hand i hand som när vi än var unga
och kärleken är ny och het som sanden där vi går
där stressen ej kan nå oss och inga tankar tunga
nej där vi riktigt känner att lyckan den är vår

När resan vår är över och vi hemåt återvänder
då vi måste  bo här i nordens kalla land
men när en tid har svunnit det säkert ännu händer
att vi på nytt skall längta till söderns varma strand

Gösta Björkgren 1998

Orginaltext