Snart är det slut

När i dag jag blickar ut genom mitt fönster
högt på himlen vintersolen redan står
Om naturens skiftning följer kända mönster
räcker det ej länge innan det blir vår
Våren som snart kommer är ej lik de andra
vårar som jag upplevt under mina dar
Om nån vecka är jag fri och jag kan vandra
vart jag själv behagar och dit lusten drar

Då för alltid är det slut på arbetslivet
inga chefer ställer längre några krav
Att jag ändå känner vemod det är givet
ty jag mister den gemenskap jobbet gav
På min arbetsplats har jag fått många vänner
Unga, gamla spelar inte någon roll
Några ovänner jag inte längre känner
ty vi vandrar nu vår väg åt var sitt håll

Jag har jobbat femtio år i telebranschen
åren här i Jakobstad är trettiotre
Om jag kunde börja om tog jag ej chansen
ty jag gjorde mitt och har ej mer att ge
Men de åren som har etsats i mitt minne
rymmer minnen utav många skilda slag
Vännen Runes öde tynger än mitt sinne
och jag ställer många frågor än i dag

 

Kunde vi ha hindrat det som sedan hände
om vi givit Rune det han varit värt
Nu i dag upprepas åter allt elände
ty av skadan man sig ingenting har lärt
Arbetslivet är ej mera vad det varit
nej en kamp för existensen, hårt och kallt
framtidstron och tryggheten har också farit
större vinster prioriteras framför allt

Till de unga som "mitt" nät nu skall ta över
vill jag säga några visdomsord till slut
Telenätets tjänster bolaget behöver
det behöver också service som förut
Fastän livet nu som bäst är jämna plågor
tror jag ändå att det ändrar sig rätt snart
Allting här i jämmerdalen går i vågor
sedan efter regnet lyser solen klart

Gösta Björkgren den 17 febr. 2003

Grafik från Ninicolor