Nu jag vandrar sista biten
på min väg så mödosam
men jag hoppas vägen snart blir jämn och bred
ännu är jag kvar i skiten
tinnar har ännu min kam
inga fjädrar har jag kvar i hatten sned
chefen önskar att jag drar
inom några korta dar
dit där pepparn växer och där stannar kvar

Men jag fortsätter att finnas
och jag tar den plats jag tar
tills jag nästa år får ut en full pension
med viss saknad skall jag minnas
mina första arbetsdar
medan jag i jobbet hade en mission
hemmalivet blir min lott
när jag slutpensionen fått
det finns alltid plats i hemmet, det känns gott

Helst så skulle man mig bränna
och min aska sprida ut
det blir billigast i längden tycker man
men min åsikt är dock denna
att då sparkar jag bakut
och jag spjärnar mot så länge som jag kan
grav jag nog förtjänat har
under mina levnadsdar
jag betalt min skatt, har inga skulder kvar

När jag ligger där i mullen
då skall alla få en chans
lägga blommor på min stora vackra grav
stenen som man rest på kullen
bär mitt namn i gyllne glans
man skall minnas mig för allt jag gjort och gav
i gropen ligger blott minn kropp
i förruttnelsens förlopp
själen den har gott om plats långt högre opp