Vi
bleka nordborVi nordbor är ju alla
lika bleka
och bör nog inte vistas utomhus,
än mindre skall vi oss i solen steka,
nej vi bör akta oss för sol och ljus.
Ty solen våra vita axlar bränner
på endast någon liten kort minut.
Det är för sent när vi ren svedan känner,
ett råd till oss det är att ej gå ut.
Det rådet har jag hört till lust och leda
och tänkt, nog är det väl en konstig sak,
ty jag kan inte känna värk och sveda,
fastän jag solat mig båd fram och bak.
Och när jag några dagar solat kroppen,
då har den redan blivit nästan svart.
Det enda som är vitt på mej är snoppen,
ty den sett solen knappast ens en kvart.
Nej jag har ingen lust att följa normer,
som gäller alla nordbor i en grupp.
Vi nordbor är ej stöpt i samma former,
så sol och bad det ger jag inte upp.
Nej jag går ut så fort som solen skiner
och kastar alla kläder som jag har.
Då glömmer jag all sorg och sura miner,
jag solar mej med hela kroppen bar.
|
Den sol som skönt på mej från himlen lyser,
den ger mej kraft att leva vinterns dar.
Om vintern när vi nordbor går och fryser,
på lager sommarns sol jag ännu har.
Men under vinterns mörker det nog händer,
att längtan efter solen blir för stor.
Då reser jag till söderns varma länder,
bort från den kalla norden där jag bor.
Jag älskar sommarn och den sköna solen,
som Gud har satt att lysa upp vår jord.
Jag tar ett dopp i havet eller poolen,
den känslan ej beskrivas kan med ord.
Så länge som jag ingen sveda känner,
vill jag av solen värmas varje dag.
Men alla mina bleka vita vänner,
behöver inte göra liksom jag.
Gösta den 25 juli 1998 |