Den dag när jag får ut arbetspensionen
då gör jag bara sånt jag riktigt vill.
Jag lever gott på kärlek och passionen
så länge som blott kraften räcker till.
Jag lever mina sista levnadsdagar
helt utan måste och helt utan krav.
Jag går i skogen och i blomsterhagar
jag tar ett dopp i sjöar eller hav.

Jag tänker inte börja mata duvor
som många andra pensionärer gör
och om jag snavar över stora tuvor
så stiger jag strax upp, det ej mig stör.
Nej runt på skogens stigar skall jag springa
fast det kanske går i ultrarapid.
Tills kyrkans klockor slutligt för mig ringa
jag hoppas att det än finns mycket tid.

Men gumman säger, hör min kära gubbe
nu är det tid att börja ta det lugn.
Så sätt dig ner och vila på en stubbe
ty annars blir det säkert nog för tungt.
Du är ju inte någon ungdom mera
det måste du snart göra klart för dej.
Om du har tänkt att mej få kurtisera,
så måste du nog också fråga mej.

Nej vi går ut på korta promenader
som gamla gör och ser oss lugnt omkring.
Vid stadens gator, torg och esplanader
har man ställt ut så intressanta ting.
Och klädaffärens stora skådefönster
är det en njutning att få titta i.
I syaffären finns det fina mönster.
Vid suvenirbutiken stannar vi.

Vi gör väl som du säger kära gumma,
jag kan väl lugna mej ett litet tag.
Men någon kväll kan du väl ändå tumma,
på dina fasta regler tycker jag.
Jag orkar bättre i butiker vandra,
om jag har något gott att vänta på.
Vi måste inte vara lik dom andra,
tids nog så blir vi gamla vi ändå.