| Morfar Många minnen i mitt hjärta
från min barndomstid jag gömt
minnen som mig skänker smärta
har jag nästan alla glömt
men de minnen jag så gärna
med glatt vemod tänker på
ofta klart liksom en stjärna
för mig stå
Fastän många år har svunnit
sedan barndomsårens tid
och jag redan mycket hunnit
snuddar tanken ofta vid
alla kära gamla vänner
som sen länge borta är
då den saknad som jag känner
äkta är
Jag minns ännu morfars stuga
jag minns än mitt barndomshem
jag minns än hur träden buga
över stigen mellan dem
hur vi ofta åt oss mätta
utav morfars överflöd
äppelsorten var den rätta
god och röd
På hans åker fick vi streta
och på ängen stod vi i
och med Lydi och med Greta
stock från skogen körde vi
ja nog fick vi mycket göra
fast vi ännu var så små
när vi tröttnat fick vi höra
skynda på |
Ofta våra
ryggar värkte
när vi jobbat hela dan
men arbetet kroppen stärkte
så man småningom blev van
därför vi oss mycket lärde
av vår gamla morfar då
något som jag sätter värde
på också
Morfar gjorde det han tänkte
både rätt och riktigt var
och jag tror det han oss skänkte
var till nytta för envar
ty att skaffa mat för dagen
hade fallit på hans lott
att ha många kor i hagen
kändes gott
Ofta hade han sett nöden
när nån mat ej fanns att få
ofta hade också döden
i familjen hälsat på
av allt detta han fått lära
att på egna fötter stå
men att också Herren ära
mest ändå
Därför ej uti mitt sinne
någon bitterhet jag har
nej jag har uti mitt minne
endast ljusa minnen kvar
efter alla år som farit
har jag lärt mig och förstått
glömma mödor som har varit
och har gått
Gösta i juli 1997 |