Jag sitter vid brasan i min mysiga stuga
medan höstmörkret faller i Kyrkostrand.
Nordanvind viner så att gårdsträden buga
höstregnet piskar mot rutan ibland.

Den sommar som har svunnit var vacker och solig
under de dagar som den stannade kvar
Vi njöt av en värme som var helt otrolig
vi rodde på fjärden som spegelblank var

De somrar jag har upplevt har blivit rätt många
men många av dem har jag genast glömt bort
Mina somrar som barn var varma och långa
kom det regn någon gång blev regnvädret kort

Jag minns än så tydligt höbärgningstiden på ängen
och syrsornas högljudda kännspaka spel
Det hördes från tidigt tills jag kröp i sängen
Nu råder det tystnad, vad är det för fel?

Fullt med åkerbär växte längs ängsdikeskanter
vi åt så att magen blev proppfull och rund
Vi barn slet som slavar bland gubbar och tanter
men kunde ibland få en rast för en stund

Mina raster de blir bara längre med åren
och arbetet helst tills i morgon jag spar
Om hösten jag sitter och väntar på våren
men när den är här stannar den några dar

Jag vet ej så säkert om i morgon jag lever
men vet ändå väl att det nån dag tar slut
Var dag är en rand i det livsverk jag väver
jag kan än bestämma hur randen ser ut

Nu vill jag stå upp och ta mig själv hårt i kragen
och ta vara på tiden som Herren mig ger
Jag vill leva var dag tills klockan är slagen
och göra mitt bästa, jag kan inget mer