Mannen
på torget
Jag suttit här i bilen en stund och väntat på
min gumma som på torget handlar fisk
än är det tidig morgon och kunderna är få
den svala morgonluften känns så frisk
Helt nära på en parkbänk med utsikt över stan
en gammal man har redan satt sig ner
han sitter där var morgon han börjar snart bli van
att vänta på nånting som aldrig sker
Hans hår är grått ock stripigt och ansiktet bär spår
av dryckenskap och livet som suput
han lever nu för stunden och av den tröst han får
de gånger vinet ej har tagit slut
Nu sitter han och väntar att nån av samma sort
skall dyka upp och dela av sitt vin
han spanar upp längs gatan och plötsligt längre
bort
där dyker upp ett annat fyllesvin
Hans liv har fått en mening, ty stunden nära är
då han kan glömma för en liten stund
varför i hela värden just han har hamnat här
långt ner i skiten som en skabbig hund
Jag tänker, vilken skillnad på livet som han för
och på det liv jag själv har lyckats få
var det en slump som gjorde att han blev utanför
en slump som kunnat drabba mig också
Kanhända ägde han både hem och fru och barn
ett arbete som trygghet honom gav
nu när han trasslat in sig i dryckenskapets garn
har alla gamla vänner gett sig av
|
Kanhända ägde han ej nån älskad mor och far
som lärde honom vad som riktigt är
kanhända slängdes han ut på gatan alla dar
och ingen fanns som hade honom kär
Jag tror att djupt därinne är han av samma sort
som jag och alla andra människor här
fast han för länge sedan den sidan har glömt bort
finns längtan efter kärlek säkert där
En längtan som har lämnat ett stort och öppet sår
nånstans på djupet i hans arma bröst
de stunder han kan tänka då fäller han en tår
en sup är då det enda som ger tröst
Jag vaknar ur min drömvärld utav ett välkänd ljud
det är min fru som säger: " Jag är klar"
jag känner i mitt inre en tacksamhet till Gud
för den jag är och att jag henne har
Visst är jag ändå lycklig som har ett eget hem
en hustru som mig möter varje dag
varför jag lyckats bättre en någon utav dem
som hamnat ned i träsket vet ej jag
Kan det blott vara slumpen som formar våra liv
är ödet nåt vi ej kan ändra på
jag tror det går att kämpa och taga egna kliv
vi kan nog välja vilken väg vi gå
Gösta den 8 december 2001 |