Sången till min
hemby Karkmo.
(Melodi: Där som sädesfälten)
Till min hemby Karkmo långt från stadens
vimmel,
går min tanke ofta nu på äldre dar.
Alla kära som nu vilar i Guds himmel,
finns så tydligt i mitt minne ännu kvar.
Jag minns morfar och hans hus på Näverbacken.
Jag minns alla andra som då bodde där.
Hur vi alla måste dra vårt strå till stacken,
under svett och möda såsom Bibeln lär.
refr.
Ifrån stadens jäkt och buller tanken glider,
hem till kära gamla Karkmo då och då.
Fastän nu har svunnit många långa tider,
barndomsbyn den har jag aldrig glömt ändå.
I min hemby fanns det några små fabriker,
kvarn och såg låg intill forsen där vid ån.
Vi fick handla allt i hembyns tre butiker.
Nu har allting flyttats lång bort därifrån.
Gamla skolan fanns ju kvar än på den tiden.
Den är riven nu och ersatt av en ny.
Nu den nya skolan även gett upp striden.
Inget längre är som förr i Karkmo by.
Mina skolkamrater spridda är för vinden.
I min hemby finns ej många längre kvar.
Deras barnbarn nu så rosiga om kinden
lever kvar där än, men minns ej vem jag var.
Men i hembyn slingrar ännu alla vägar,
som jag nötte när jag bodde där en gång.
Någon bonde brukar ännu sina tegar
och i hagen betar korna sommarn lång.
Nu på ålderns höst rätt ofta det nog händer,
att min tanke går till flydda barndomsdar.
Och i drömmen jag rätt ofta återvänder,
till min hemby Karkmo och till mor och far.
Fastän hembyn inte är vad den har varit,
är min längtan dit än stark på alla vis.
Femtiotalet har för länge sedan farit,
kommer heller aldrig mera i repris.
refr.
Ifrån stadens jäkt och buller tanken glider,
hem till kära gamla Karkmo då och då.
Fastän nu har svunnit många långa tider,
barndomsbyn den har jag aldrig glömt ändå.
Gösta Björkgren i april 2001 |