Jag sitter och drömmer

Jag sitter och drömmer om tider som gått,
om med och om motgång som jag pröva fått,
om livet där hemma i barndomens dar,
om vänner och syskon, om mor och far.

Jag minns ungdomstiden hur ensam jag var.
Det fanns många frågor men inte nåt svar.
Hur skulle jag göra vart skulle jag gå?
Fanns någonstans lyckan för mig också?

På vägen från jobbet då hände en dag,
jag såg ett par ögon som gjorde mig svag.
Jag kunde ej glömma ens för en sekund
den strålande blicken och barmen rund.

Och tänk att ett under kan hända ibland.
Hon gav mig sin kärlek, hon gav mig sin hand.
Fast åren har gott har jag aldrig förstått,
att jag sådan lycka i livet fått.

 
Nu åren har gått, jag är gammal och grå.
Jag är innerst inne rätt lycklig ändå.
Vår kärlek är ung, den ej drabbats av rost.
Fast hösten är här har vi ingen frost.

Den dag som nu är kommer aldrig igen
Det är därför viktigt att utnyttja den,
ty livet är nu och de chanser vi har,
finns kanske i morgon ej längre kvar.

Gösta Björkgren i sept. 2002