I vårens tid

Visst är det något speciellt med våren
den årstid som jag älskar allra mest
Fast yngre vi ej blivit har med åren
är våren som är framför ändå bäst

Vår granne tar nu fram båd spett och spade
och hjälper snön att smälta som han plär
Vår spade kan få stå där vi den lade
vår Herre sköter säkert om det där

Ty trädens grenar får snart nya knoppar
och vårens fagra blommor slår snart ut
Nu spritter det i våra gamla kroppar
vi slänger vinterpälsen och går ut

Och plötsligt minns vi gröna trädgårdsstolen
som legat gömd på vinden vintern lång
Vi ställer den vid väggen uti solen
där njuter vi av sol och fåglars sång

 

I skogen tar vi långa promenader
och suger i oss trädens friska doft
Långt bort från stadens torg och
esplanader
långt bort från bilars gas och gatans stoft

När drivan smälter bort och fjärden kastar
sitt tunga täcke utav snö och is
och fågelsträcken snabbt mot norden hastar
då kan jag ana sommarns ljumma bris

Snart är det dags att dra ut motorbåten
som legat där på stranden vintern lång
Och därmed slutar också den här låten
ty sommarn skall snart få en egen sång

Gösta den 24 april 1998

Grafik Per Sundsten