Nu har sköna sommarn svunnit
höstens tid är åter här
redan har jag också hunnit
att i skogen plocka bär
och den hårda nordanvinden
böjer skogens gran och tall
när den piskar mig om kinden
känns den kall

Men den sommar som har farit
var den vackraste jag minns
ty så skön som den har varit
inte många somrar finns
därför skall jag inte klaga
fastän vintern snart är här
nej i famnen vill jag taga
vännen kär

Sista biten jag skall vandra
vill jag hålla hennes hand
vi skall ty oss till varandra
när vi går mot okänt land
ännu lever kärleksglöden
fast jag inte mer är ung
tids nog kommer sedan döden
mörk och tung