Nu är det höst där ute, nu blåser nordanvind
och dagarna är mörka och kalla.
Jag känner mig så frusen om panna och om
kind
och höstlöven tätt mot marken falla.
Det känns uti mitt hjärta, som sommarn aldrig
var,
som om vinter nu har kommit för att råda.
För länge sedan svunnit har sommarns
ljusa dar,
när som solen ljuvligt värmde oss båda.

refr.
Härliga sommar jag längtar att åter,
känna din värme så ljuvlig och skön.
Djupt i mitt hjärta jag suckar och gråter,
kom åter o sommar, hör min bön.

Höstens mogna fägring har en skönhet och en prakt,
som förföriskt mitt öga vill fånga.
Om jag saktar stegen och på färgerna ger akt,
känns höstens dagar ej mer så långa.
Att ungdomen har farit, kan också vara skönt,
då slipper man att jaga och jäkta.
Att sörja tid som varit, är inte heller lönt,
huvudsaken att kärleken är äkta.

refr.
Härligt är livet ty kärlek jag funnit,
kärlek så underbar, ljuvlig och skön.
Fastän all sand ur mitt timglas snart runnit,
njuter jag än av kärlekens lön.