Gamlingens
sista vandring
Du har levat ditt liv och gått många steg,
du åldrande man som jag möter.
Så mödosamt vandrar du fram på din väg,
det sista paret skor du nöter.
Vad fick du för liv,
blev det ont eller gott,
blev det som du själv hade velat,
föll glädje och kärlek i mängd på din lott,
eller blev ditt liv helt förfelat.
När du föddes var du ett oskrivet blad,
helt barfota kom du till världen.
Var det slumpen som sänt dig hit till vår stad,
Gud vet var du började färden.
Var pundet du fått,
att förvalta en tid,
så rikt som man kunde förvänta,
har du alls på din väg genom världen vid,
fått ditt pund att bära nån ränta.
I ditt
ansikte åren plöjt djupa spår
och ditt hår har glesnat och grånat.
Snart tar vandringen slut och målet du når,
ditt liv var ett pund som du lånat.
Var allting en slump,
fanns det alls någon plan,
skall allting ta slut där i gropen,
eller skall du engång på uppståndelsedan,
sjunga med i himmelska hopen.
Likt en skugga möter jag dig på min väg,
du gamling på vandring mot döden.
Men fast hälsa och spänst finns kvar i mitt steg,
går vi nog ändå mot samma öden.
Om etthundra år,
är vi båda blott stoft,
då ligger vi båda i graven,
vi förnimmer ej längre rosornas doft,
när vi kastat bort vandringsstaven.
Gösta Björkgren den 11.01.99
Originaltext |