Det finns så många saker i livet,
som jag så gärna ville få,
men jag kan inte taga för givet,
att det räcker åt mej också.

På många platser solen nu lyser,
med en värme så underbar,
men själv så sitter jag här och fryser,
under senhöstens regniga dar.

Många andra får framgång och lycka,
som jag endast kan drömma om.
Det är ej rättvist kan man väl tycka,
att jag förtjänar mindre än dom.

Några har fått en sångröst som klingar,
som Caruso underbart klar.
Själv så har jag en sångröst som tvingar
mej till tystnad, när sällskap jag har.

Men vad hjälper att gråta och klaga,
för att inget stort mej har hänt,
ty den är en chimär och en saga,
lyckokänslan jag kunde ha känt.

Nej bäst det är att fortsätta vandra,
på den väg jag alltid har gått.
Jag skall sluta att snegla på andra,
som kanhända mer framgång har fått.

Ty inte känner jag deras plågor
och den kamp för framgång de har.
Kanske brottas de med många frågor,
som är svåra och ej har nåt svar.