Jag minns en vårkväll för länge sen
Jag minns en känsla som jag kan ana än
Jag minns en vandring i en lummig skog
Konvaljer stod i blomning, vi plocka dem och log
Det var en vårkväll som aldrig kom igen
Jag kan än höra ditt glada ljusa skratt
minnas dina ögon som lyste mot mig glatt
Något som räckte en flyktig kort sekund
lever än i minnet var dag såväl som natt
det var en del utav livets korta stund

Jag har sett vårar komma och gå
men denna vårkväll minns jag bäst ändå
Vi var så unga, allting var så grönt
Solen mellan träden den värmde oss så skönt
Stunden i skogen var ägnad blott oss två
Vår kväll i skogen så hastigt den försvann
men värmen och känslan jag inte glömma kan
En kväll i raden den ändå bara var
en kväll bland andra, men inte lik nån an
Minnet av kvällen finns i mitt hjärta kvar