Drömflickan

Jag vaknade i sista natt
av något som jag drömt.
I hela kroppen var jag matt
och huvudet var ömt.

I drömmen jag så ensam gick,
nånstans, jag vet ej var.
Då plötsligt på ett ögonblick,
sken solen underbar.

Och framför mig i solens sken,
där på en blomsteräng,
en flicka skön med bara ben,
på ängen tog en sväng.

Hon dansade mot mig och log,
så ung och oskuldsfull.
Hon blommor ifrån ängen tog,
så famnen snart var full.

I håret glänste sommarskyn
och rund var hennes arm.
Hon len som sammet var i hyn,
så fyllig hennes barm.

 

Jag kysste hennes mun så röd
och smekte hennes kind.
Jag tändes av en kärleksglöd,
så het som söderns vind

Då plötsligt låg jag i min säng
och flickan borta var
och drömmens vackra sommaräng
fanns inte heller kvar

Men bredvid i sin sköna säng,
sov gumman min så sött.
Var hon än kvar på blomsteräng,
där jag nyss henne mött?

Ty flickan jag i drömmen sett,
jag vid min sida har
och mycket kärlek hon mig gett,
sen svunna ungdomsdar.

Gösta den 15 nov. 1998
Grafik från Ninicolor